Hej och ha.. har inte skrivit pa flera dagar nu.

I tisdags tog jag ett extremt bra beslut och akte over Col De La Chambre till Les Menuires, samma dal som Va lTho, fast langre ner. Helt plotsligt hade jag backar for mig sjalv. Rena chocken jamfort med Val Tho som var knofullt med de omojliga bakfulla engelska studenterna. Underbart. Forfros nastan tarna i mina for stora hyrpjaxor, men det var det latt vart. Russin, du som brukar prata om att andas, har finns det andrum, bara man vet var man ska leta. Nar jag akte tillbaka ner till Val Tho forstod jag vilket bra beslut jag tagit, for alla backar var puckelpister, inte bara de som ska vara puckelpister.

Vilket leder mig in pa ett annat fenomen.
Fransman och skidakning.
Jag har sett skidoveraller som far mammas & pappas gamla att verka moderna. Jag har sett imponerande manga monoskiakare. Nyborjare pa alpinsnowboards. Tvametersskidor med neonfargade belag och icke-matchande salomonbindningar som hade ett bast fore datum som gick ut innan jag foddes.
Det ar minst sagt fascinant.
Precis som sextioariga damer med goggles och klader som hade kunnat sitta lika bra pa en sextonaring som tillbringar hela dagarna i snowparken.

Vive la France.

Bradakandet gar aven det framat, jag har hittat en bla backe som ar lang, lutar lagom mycket och bast av allt, den har gondollift. Inga ackliga sittliftar har inte! Igar tog jag mej nerfor utan att trilla en enda gang. Enda nackdelen ar att en ligger nedanfor Cime De Caron, och fartfantomer som ”maste ha” de sista 200 fallhojdsmetrarna har den som slutspurt tycker att det ar kul att svanga tre millimeter fran en sniglig (i jamforelse) bradakare som rakar befinna sej i narheten. Oh well, sant ar overkomligt.
Backen heter forresten Gentiane, antar att det har nat med ”snall” att gora. (Associationer med tyska Schnell undanbedes ^^)

Idag gick jag till posten och uthamtade knack, kola, riktig oboy och fyra bocker. Big Yay!
Nu behover jag inte lasa insandarsidorna i Cosmopolitan innan jag ska sova!

I ovrigt ar det ratt lugnt. Diskmaskinen ar lagad, antligen slipper jag tjata. Nn jobbar jag med att diska istallet, men det ar pa nat vis mer okej. Jag gor ungefar samma saker som hemma pa dear old Laxen, med den skillnaden att jag ar diskare, kallskanka och ibland kock pa samma gang. Allt pa en yta stor som mitt rum hemma, om ens det. Men det ar kul, jag far gratis mat i mangder, det finns en spann chokladmousse i kylen (Nico kommer angra att han visade mig den) och jag trivs. Jag kommer bara behova laga mat hemma i lagenheten tre dagar i veckan, och det ar nastan bast av allt. 🙂

Haller foressten pa att bli forkyld, vilket ar helt obegripligt, da varken apelsinjuice eller vitaminpiller ingick i min kost hemma. Pfft. Mycket irriterande. Ska forsoka undvika att fa ValThorens-hostan iallafall, torrhosta pga att luftfuktigheten inte existerar har. Samma icke-luftfuktighet som far mig att skita i frisyren och ha mossa eller hjalm 18 timmar om dygnet. Det ar hart, med tanke pa att en bad hairday hemma kunde fa mig pa daligt humor en hel dag. Hostan halls iaf borta genom att dricka massor med vatten, hela tiden, sa det gor jag. Vatten och apelsinjuice.

Foressten, det flyttar eventuellt in tva tjejer till i helgen, sa da blir vi 6 pers pa drygt 30 kvadratmeter. Tjo.
Hej trangsel, typ.
Fast det gor inte mej nat, da finns det alltid nan att prata med.

Nu ska jag ga och kopa mjolk och gora riktig oboy. Alla som nagonsin jobbat med mig @ Camp Gulag vet hur glad jag ar nu. Over the top.
Ska nog agna eftermiddagen at Blomkvist & Salander, jag hoppas att en dags slappande racker for att jag ska orka hela dagen imorgon. Fredagar och lordagar ar folktomma dagar, alla festar eller packar. Oh well, inte mej emot.
Och skulle det mot formodan vara crowded finns alltid Orelle eller Menuires.

Saknar er, hade jag haft tid hade jag svarat pa alla kommentarer, men det hinns inte :/
Skicka garna mejl eller brev eller krypterade meddelanden via brevduva ^^.

Vi ses snart 😉

Puss / Hedda – a dreamer dreams, she never dies!


Utsikt över Vallon du Lou från Les Menuires.