Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

År: 2008 (sida 1 av 8)

Gnytt År

Ikväll ska jag, Hampe och Lars äta tacos.
Eventuellt orkar jag fixa till mig och leta upp en av klänningarna som ligger längst in i skåpet. Väldigt eventuellt.

Egentligen hade jag kunnat slasa runt i min Ski Republic-luvtröja istället, för den är ny och jättestor och väldigt väldigt gosig. Ungefär lika stor som min Val Thorenströja, som jag nästan kan tälta i.
Jobbet är faktiskt ganska okej nu, bortsett från att jag får självsprickor om jag inte smörjer in händerna en gång i kvarten. Vem hade kunnat ana att pjäxplast är så uttorkande?

Och, våran head manager, en baskisk snubbe som ser lite farlig ut, har bestämt att vi inte får ha mössa på jobbet. Förståeligt, men besvärligt, min lugg är längre och mer ostyrig än på länge.

Tack för breven också, jag gillar verkligen att få post. Dock är jag inte så bra på att svara, det har inte snöat på länge så det blir som inte av.
I och för sig snöar det just nu, men nyårsafton till ära har vädret bestämt sig för att vara helt oerhört Falkenbergskt, det vill säga tre plusgrader, dimma och snöblandat regn. Effing deprimerande. Förhoppningsvis fryser det på inatt, och antagligen har det varit kallare uppe på berget än här nere i byn, så det blir nog Pissaillas imorgon bitti. Vi får se.

Fick föressten mina skidor servade i förrgår, helt gratis, och det var på tiden, insåg jag när jag provade dom igår. Höll på att stå på näsan för att stålkanterna faktiskt fastnade i snön. Det var ett tag sedan. Nästa projekt blir pjäxorna, som till skillnad från skidorna är helt omedgörliga och dumma i huvudet (fötterna). Fast det får vänta tills efter löning, kanske. Euron i elva & femtio, burr.

Gott nytt på er folks, hoppas allt är fint därhemma.

Grand Pre, Julafton 13:28


Man kan ha det sämre va?
Jag överlevde pimps & hoes-temat, iförd halsband av aluminiumfolie, Sebbes keps och Thomas gigantiska t-shirt, och morgonen därpå knödde jag fickorna fulla med kola (mindre kladdigt än knäck och drog upp till Grand Pre. Det var nästan vårvarmt i solskenet, och Sebbe passade på att inviga Douglas skidoverall, vilket ledde till ett glömt liftkort och en extrapromenad för Monsieur Wiberg, och en extrastund i solen på Bellevarde för oss andra.

Eftermiddagen vigdes åt Kalle, knäck och kola, precis som det ska vara.

På kvällen skulle Sebbe jobba, medan vi andra snickrade ihop potatisgratäng och försatte oss själva i en brutal paltkoma. Kvällen slutade på Victors, med Caipirinha av alla icke-juliga drinkar, för de hade inte Strawberry Daiquiri.

Igår var alla utom jag jätteförkylda, jag antar att jag hade mitt förra julen, eller ja, jag hoppas det iallafall. Lyckligtvis var det riktigt visset väder, så det kändes okej att ha en slappdag.
Idag har jag och Cissi storstädat, Sebbe lekt med grannarna och Hampus gör en genomförkyld första dag på jobbet. Jag hoppas att det går bra.
Imorgon väntar solsken, tror att jag ska göra Solaise, jag har inte vart där på över en vecka. Jag känner att jag liksom borde köra allt där innan jag baktalar det. Fast risken är nog att jag drar upp till Pissaillas direkt, världens lugnaste ställe. Om Grande Motte är storslaget och upphausat är Pissaillas underskattat och rofyllt. Och oftast inte hälften så blåsigt.
Vi får se.

Val Claret, 23 december.

Julpyssel!

Piff & Puff, eller hur var det nu?

Jean-Hampüs, pimpin’ (^^,)

Sebbe, hetast i Cortina 1985! (I Val d’Isere 2008 också förresten..)

Let’s go artsy!

Imagerie


Jag har ganska lågt i tak i min säng.

Utsikt över Bollenliften & Grande Motte från mitt fikaställe.

Jag är inte bitter!

Tjena.

Det var ett tag sedan jag skrev nu, men jag har varit upptagen.
I fredags när jag, Lars & Thomas satt i Solaiseliften ringde nämligen Jean, en snubbe som är manager på en liten skiduthyrning som hade fått tag på mitt CV på något vänster.
I lördags klockan halv nio på morgonen började jag jobba, och sedan ägnade jag större delen av helgen åt att montera fula uthyrningspjäxor på mestadels brittiska fötter. Allt medan solen sken, så ja, jag har rätt att vara lite bitter.
Nu verkar det dock som om jag kommer att få dela jobbet med Hampus, tack och lov, annars hade jag jobbat fredag kväll, hela lördag-söndag och måndag förmiddag resten av säsongen. Nej tack.

Igår klockan elva lämnade jag källaren med alla pjäxorna (dock inga i storlekarna 24-27, dom tog slut) och en timme senare satt jag i Olympen på väg mot Tignes.
Jag hade fixat varm choklad och packat ner Daim, tog mig till nålsögat (sjukt mycket turister), ner till Tignes-Le-Lac, tillbaka till Val Claret, upp till Bollenliften där jag fikade och mådde allmänt bra, och sedan hem ungefär samtidigt som solen ramlade ner bakom bergen. Jag ska inte plåga er med utförliga beskrivningar om snö, sol, knasblå himmel och den imponerande mängden människor som hämtade ur den brittiska intelligensreserven, men det var en väldigt bra dag.
Två dagar utan att ta på sig pjäxorna är om inte annat en motivationshöjare.

På kvällen kollade jag, CC och Jean-Hampüs på The Holiday innan Sebbe kom hem från jobbet och inte ville sova. Fast innan dess åt jag lösgodis som Cissi hade fått på posten, och läste skvallertidningar tills hjärnan nästan exploderade. Slocknade strax efter tolv, gick upp åtta och hann en vända till Tignes och tillbaka innan jag mötte upp de andra vid Borat.
Återigen en väldigt bra skiddag, och kontentan av dagen blir väl att Grattalu-Carline är en monstercruisingbacke av rang. Och att mängden tomtar* på lagg är lite för stor för min smak.

Ikväll ska jag provsmaka julgodiset (vilket jag har tjatat om den senaste veckan) och det är tydligen Pimps & Hoes-tema på Saloon, något jag är lite skeptisk till… men vi får se.

God Jul på er därhemma, vädergudarna mumlar om solsken imorgon med, så jag lär vara fortsatt disträ och nerprioritera internet.. käka lite gröt åt mig också va?

Kramar & sånt / Hedda

*tomtar: folk med övervägande Stig-Helmerskt beteende, skidskoleserpentiner, folk som har åttiotalsoveraller utan att vara ironiska och liknande. Ofta av brittiskt eller holländskt ursprung, ramlar gärna när de står stilla, svänger på transportsträckor och är allmänt besvärliga.

Årets första flygtur


I snöyran precis jämte barnbacken. Det lär bli fler…

Snökaos continued..

Tjena!

Tredje dagen av totalt snökaos här i Val d’I, och det kliar ordentligt i skidåkarbenen nu. Jag ska faktiskt ut i backen strax, killarna har byggt ett hopp som jag tänkte slå ihjäl mig på, men först svepa en varm choklad och ägna mig åt lite olaglig verksamhet (ladda ner Under The Influence, TGR’s nya film).

Måste även köpa frimärken, men posten har, precis som allt annat här, lunchstängt så det får vänta till senare.

Föressten, igår hade Lars, våran granne, träffat en snubbe som hade fått en lavin rakt in i vardagsrummet. Det känns tryggt att bo mitt i byn, även om det är en irriterande uppförsbacke till backen, för husen mellan vårat och bergen är mycket större och lär ju bli mos först. Hmm ja, det är inte så farligt som det låter, visst, en och en halv meter snö är inte att leka med, men de lyckades iallfall få upp pistmaskiner på Solaise igårkväll, och det har inte gått några laviner mot centrum.
Man kan väl konstatera att veckoturisterna som kom i helgen drog en nitlott, men att de som åker ner nu till helgen får raka motsatsen. Förhoppningsvis slutar det snöa imorgon lunch, man brukar kunna lita på Snowforecast.

Hur är det därhemma? Grått och regnigt?

Ursäkta att jag bara tjatar om vädret, men man blir lite knäpp när man bor i en snöhög och inte har sett solen på tre dygn. Det går över, ge mig några dagar (eller nån timme om jag inte slår ihjäl mig på hoppet sen) så är det bara skidåkning och inget internet igen.

PussHej!

Attention: Neige!


Jepp, såhär såg det ut på vår gata igår vid åttatiden. Nu snöar det inte så hysteriskt längre, men alla backar är stängda, till och med barnbackarna, och enligt en tråd på Freeride är det lavinrisk ända ner i byn. Spännande.

Igår hade jag & Cissi tjejkväll, killarna var hos våra grannar och drack öl så vi passade på att kolla på She’s All That och äta Marabou Apelsinkrokant. Inte helt fel.
Idag har jag skrivit en jäkla massa vykort, och inte så mycket mer. Det är visserligen trevligt att det snöar, men det är frustrerande när man vaknar tio i åtta, extremt skidsugen, och inte ser tvärs över gatan ens. Då är det bara att försöka somna om.

Gick även en ny jobbletarvända, det går fortfarande dåligt, men hoppet är det sista som överger människan.

Home Sweet


Det här är alltså utsidan av Verdets 2, där vi bor, med en julstjärna i fönstret och skidorna i garderoben. Det är faktiskt väldigt mysigt, men trångt.

Bild lånad av Jean-Hampüs

It’s a blizzard outside, don’t you dare stay inside

Snor rubriken från en klockren Sahara-låt, för det blev inget Razorlight igår, snöstormen drog igång då, och det blåste för mycket. Idag är det skidglasögon-så-fort-man-går-ut-läge, helt galet väder.
De ställde ju in slalomen också, föga förvånande, jag som hade planerat en perfekt dag med skidåkning till lite efter lunch för att sedan sitta på en solig läktare och kolla in svenskarna när de gör det dom gör bäst.
Jaja, februari, februari.

Jag sträckläser saker, just nu Johanna Nilssons SOS Från Mänskligheten, mycket bra, men vad annat är att vänta, det är ju samma tjej som skrev Rebell.

Ikväll tror jag att jag ska äta pasta med bearnaisesås av fyra anledningar.

1. Mamma har alltid tyckt att det är knäppt.
2. Lillebror blir avundsjuk.
3. Jag har tack vare Paketets framkomst, tillgång till Blå Bands Bearnaisesås
4. Jag kommer förr eller senare att bli hungrig.

Jag blir ganska så existentiell när jag sitter här. Tittar på den till 90% veckobaserade folkströmmen utanför fönstret, alla som går åt Fornet-hållet till är böjda som makaroner i vinterjackor medan de som rör sig i riktning La Daille ser helt oberörda ut. Jag ska nog ta min kamera och gå ut en sväng till när jag kommer hem, hade jag haft en spade hade jag nog skottat lite, ni vet hur jag är, jag blir ganska knäpp av snö.

I övrigt inte mycket att rapportera om, messade med Nico, min jobbarkompis från förra året innan, han är i Les Arcs i år och försökte övertala mig att komma dit istället, för han har inte hittat någon hjälpreda han står ut med än. Tyvärr är det fyra mil serpentinväg dit, så det är svårt att pendla. Tyvärr, för han är verkligen en trevlig snubbe. Som en fransk Farbror Jonas.
Och Sebbe är fortsatt besatt av broccoli, till min stora förvåning.

Mer intressant än så är inte livet just idag.

Kanske borde ta mig i kragen och skriva vykort?
Kanske.

Just Nu.

Brown Eyed Girl av lagom dåligt brittiskt liveband på lagom mysigt brittiskt fik i centrala Val d’Isere.

Borde satt mig längre från ljudanläggningen, annars är det fint.