Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: januari 2008 (sida 1 av 2)

Jag Åker Pulka Alltså Finns Jag Till

Matilda fyllde 24 igår. Kvällen var helt okej, jag var nog lite för trött och förvirrad för att ha superkul, men det gjorde inte så mycket.


Firandet på dagen däremot, slog alla rekord. Ingen alkoh
ol alls, men en 6 kilometer lång pulkabacke som man tar sig till via gondollift som enligt pistkartan har drygt 700 meters fallhöjd.
Efter diverse förseningar och kommunikationskollapser kom vi iväg, Matilda, Magda, Anna, Johanna, Max, Abby, Ellie, Mia och lilla jag. Efter oräkneliga krascher, krockar o
ch omkullvältningar hade vi även kommit ner igen.

Det var helt enkelt askul.
Omöjligt att sluta skratta.
Och jag tänker se varje besök hemifrån som en anledning att åka igen. Bara så ni vet… ye be warned.

Ellie, Abby & Anna är laddade!

Matilda & Johanna i full fart, Magda & Anna kollar på.

I början var det väl lite sådär med födelsedagsbarnets pulkaskills..

Anna & Mia rejsar. Tyvärr syns det inte hur mycket det lutar på..

Matilda & Ellie i full fart nerför Aiguille de Peclet.

Idag fyller Den Lille Mimmi arton år.
Och det kanns lite hårt.. att jag är här, och inte därhemma och firar. Ringde henne ”imorse” (elva, hon skulle äta lunch, jag frukost). Det är så skönt att prata med någon som man känner nästan bättre än sig själv, även om man inte säjer jättemycket.

”Mimmi”
”Hej”
”Hej”
”Den Lille!”
”Det ar duuuuu!!”

Gud vad jag saknar dej. Lille skrutt.

Och om två dagar vid denhär tiden lär jag (enligt mina planer iaf) sitta på Frog&Roastbeef och äta hysteriska hamburgare med pappa. Jag längtar nästan ihjäl mig.
På det hela taget har jag haft ovanligt mycket kontakt hemifrån på sistone.
Både Sofie och Emelie var inne på MSN innan, rena miraklet, jag har pratat (pratat!!!!) med Den Lille i en hel halvtimme, pappa kommer hit, jag fick mail från min avdelningschef på jobbet hemma och såklart alla nissar som kommenterar här.
Och jag har inte ätit pasta på tre dagar.

Tänkte att ”jag får ju lön snart” så jag bränner kontanterna jag har kvar på Tasty Treats på Froggen. (Hamburgare med bacon och cheddarost, supergott!!)
Hedda goes välnärd, tänka sig.

Nu fattas det bara en sak.
Nysnö.
Det var längesedan, och thanks to fullbelagt hela februari-mars (Johanna har kontakter med koll) blir det väldigt uppkört väldigt fort.
Jaja, det kommer, förr eller senare.

Tänker slutligen tråka ihjäl er med dagens playlist, tillägnad Fröken Gustavsson i Skottland, dagens Födelsedagsgris och alla andra som gillar lätt melankoli. Hoho.

Marit Bergman – No Party
Håkan Hellström – Rockenroll Blåa Ögon, Igen
Jason Mraz – Mr Curiosity
Marit Bergman – Forever Doesn’t Live Here Anymore
Lars Winnerbäck – Om Du Lämnade Mig Nu
Kent – Järnspöken
Paolo Nutini – These Streets
Remy Zero – Fair
Sahara Hotnights – Loneliest City Of All
Sister Hazel – Champagne High
Snow Patrol – Chasing Cars
Damien Rice – 9 Crimes
Cary Brothers – Blue Eyes
Cardigans – And Then You Kissed Me
Death Cab – Styrofoam Plates
Death Cab – Transatlanticism
Explosions In The Sky – To West Texas
Joshua Radin – Only You
Håkan Hellström – Minnen Av Aprilhimlen
Lisa Ekdahl – Främmande Fågel
Lisa Miskovsky – Back To Stoneberry Road
Marit Bergman – Tomorrow Is Today

Det ar häftigt, jag börjar bli någon nu. För mig själv alltså. Visst finns det ups&downs, men jag har nog vuxit mer de senaste åtta veckorna än vad jag gjort på länge. Och jag växte ändå en hel del på gymnasiet, där började jag lära mig att våga, och dethär är nästa steg. Jag undrar om det kommer märkas när jag kommer hem?
Även om det är världens slappaste liv jag lever är det ändå en lärdom, att klara sej själv, långt hemifrån, femhundra mil från dom man verkligen kan Prata med, med burkbolognaise, trasiga diskmaskiner och (som tur var bara igår) trasiga toaletter.

The botten har vart nådd ett antal gånger i mitt liv, men nu är det fanimej i princip toppen istället. Yay, I made it, typ.
Nu blir det ordbrist igen.. men ja.. jag tycker att jag får vara lite imponerad av mig själv. Ibland. Korta stunder.
Jantelagen finns ändå inte i Frankrike så jag är förlåten. Hehe.

Nu ska jag återgå till snödansandet. Förr eller senare lär det fungera. Mark my words.

Puss/ H

Tvättbjörnsrapport

Jag hoppas verkligen att väderleksrapporten om att det ska snöa på torsdag stämmer för just nu är det ungefär tio grader varmt och soligt. Vilket i sin tur innebär att så fort jag är klar här ska jag sätta mig uppe på Tango och sola. Eller på Saloon för Abby upplyste om att dom har ”new deck chairs”.


Annars då?

Igår glömde jag att äta lunch och höll på att svimma på jobbet. Nåja sånt går att fixa med tomatsoppa och jordgubbssaft. Eller nåt som åtminstone påminner litegrann om jordgubbssaft.

Och föressten vi har fått ytterligare en rumkompis, en till Mia fast en svensk, från Åsa.
Befolkningen i rum 501 har med andra ord ökat med femtio procent på en åtta dagar. Jisses alltså.
Om vi inte kan få en till våningssäng måste vi åtminstone få en bokhylla eller nåt att stuva undan saker i, hela golvet är fullt av väskor. Och diskmaskinen är fortfarande stendöd. Den har vart paj i en vecka nu.

Vill föressten meddela att jag har en ny hobby, laga skidbyxor med silvertejp, av den enkla anledningen att jag aldrig orkar masa mig ut på byn och skaffa nya. Det är faktiskt ganska skoj. Pyssligt, liksom.

I övrigt är det mesta lugnt, försöker lägga upp bilder på Facebook i första hand, eftersom alla nissar här nere är Facebookberoende.

Jag lär återkomma efter nästa lössnöorgie. Hoppas jag. Att det ska snöa alltså. Det måste det snart göra, hela byn är överfull av folk nu.. liftköer överallt, även där det brukar vara chill. Jag ska dansa snödans.

Hare! / Hedda, legitimerad tvättbjörn och grötkokare.

Miss Demeanor

Okej, first off:

Tack så jättejättejättemycket för alla brev!
Det är roligt med post, och idag masade jag mej äntligen upp för backen, och fick en hel hög. Yay!
Det gjorde min dag, verkligen.

Annars har jag ägnat mig åt typ två saker de senaste dagarna. Snö och jobb.
Igår köpte jag äntligen ett par egna skidor. Ovanligt coola för att vara första paret skidor man äger, ett par twintipskidor från K2 som jag envist testade i lössnön i Saint Martin hela dagen. Fick sällskap av två svenskar från Boden, Hasse och Ulrika, som jag hittade i liften. Hann knappt ens äta innan jobbet, så länge var jag ute.
När jag väl kom till jobbet höll jag på att somna stående. Tjo.

Idag var ambitionen att tvätta, men eftersom jag hade lovat Mia att hänga med henne och Eva ut och åka bräda fick jag masa mej upp vid tio (jobbade till efter ett, bleh.) och ut i backen, trött och snorig.
Några åk senare blev jag ansatt av mensvärken från helvetet och åkte hem till asken med Ibumetin.
Precis när jag skulle börja plocka ihop tvätten ringde Johanna som ville ut och testa nya skidor och inte hade någon att åka med.

Jag får tvätta någon annan dag, helt enkelt. Fick ju visdomsord av Nico angående det ämnet igår, i slutet av säsongen slutar folk bry sej och köper helt enkelt nya kläder för de sista pengarna.
Jovisst.
Men det är bara januari..
Så jag måste tvätta.
Nån dag.
Imorgon, kanske.

Nu ska jag iallfall hem och ta en dusch, och tejpa upp allas vår Överkucku på väggen 🙂

Huj! / Hedda (som lider av den intressanta åkomman ”jag har twintipskidor och hoppar därför på alla snöhögar jag ser”)


”Jeg er pissefuld og på rulleskojter!”

Tour de Chambre igår.

Innebörd: Alla Alpservicebumsar (nästan) går runt till alla Alpservicelägenheter (nästan) där de boende fixat en ohemul mängd alkohol och dricker upp alkoholen i fråga.

Also known as ”Konsten att trycka in 54 personer i en lya på 22 kvadrat”.

Spännande.

Själv tog jag det lugnt, och försökte förstå vad folk egentligen sa. 90% dan
skar är lika med vissa kommunikationssvårigheter.

Folk i Altineige 415, lägenheten med den ”upphittade” porrblåa ljusslingan. C’est bon!

Disco Fever någonstans i Neves. (54 pers på 22 kvadrat, som sagt.)


Idag har det snöat och jag åkte offpist i en avstängd pist med grabbarna från 116. Det var, minst sagt, svinkul.
Fast jag såg ingenting, och att lyckas svänga var en ej förväntad bonus, hehe.
Hej snöhög.

Just nu är jag trött och längtar hem, räknade på det och kom fram till att jag har mellan 80 och 90 dagar kvar här, om jag ska följa min ungefärliga tidsplan.
Det låter mycket, men tiden går så fort.
Och imorgon är det solsken igen, enligt diverse opålitliga websidor, och då brukar hemlängtan vara lika med noll.

Keep on rockin’ / H

Bra dagar och dåliga dagar

Ska försöka vara kronologisk nu. Med betoning på ologisk, kanske, det är trots allt jag som sitter vid tangentbordet.


Torsdag kväll. Lagom mycket att göra på jobbet. Eftersom jag är svensk är lagom något av det bästa jag vet, hehe.
När jag håller på att skura golvet i köket vid tolvtiden ropar Eric (min chef) ”Hedda, your boyfriend is here!”.
Jag tar för givet att det är Max som drabbats av akut ensamhet eller något och tjoar glatt ”no, he’s not”. Går ut i restaurangen och möter en totalt okänd man som på stockholmska presenterar sej som Uffe, som av en slump råkat hitta min resedagbok. Världen är liten ibland. Han ville bara säja hej och tacka för rolig läsning. Oroa dej inte Uffe, det finns inte en chans i världen att jag slutar skriva.

Går hem, dricker oboy, och somnar vid strax efter ett.
Klockan 04:36 vaknar jag av skrik och skratt ute i korridoren. Efter en snabb koll på mobilen inser jag vilka som är orsak till oväsendet, även om det är första gången jag vaknat innan de ens ryckt i dörrhandtaget. In travar Ellie, Abby och Matilda, de två senare minst sagt ostadiga. Vis av erfarenhet ger jag direkt upp tanken på att somna om innan de gått och lagt sej och deltar istället i ätandet av pasta och några kvarglömda gelenallar. Eleanor goes ambitiös och öppnar en burk med oidentifierbart innehåll, typ pastasås, som alla är helt överens om är det äckligaste vi någonsin ätit.
På nåt sätt lyckas det urarta litegrann och någon, under the influence of alcohol, sprätter medvetet iväg en klump av nämnda pastasås i ansiktet på Eleanor, som snabbt kontrar med lite ketchupkletig pasta. Lyckligtvis blir det inte så mycket värre an så, och lugnet sänker sig över Altineige 501.
Jag försöker somna till ljudet av förkyld, snarkande och hostande rumskamrat och sista kollen på klockan är vid kvart i sex.

Samma klocka väcker mig strax efter åtta, och tanken på en decimeter nysnö tvingar mig ur sängen. Tar Funitelen upp och Tete Ronde ner, där halva backen är täckt av nysnön, och pistad under. Andra sidan hade dom kört en gång till på morgonen, men jag håller som vanligt vänsterkanten. Det är en go känsla, att köra lössnö med pistat underlag under. Helt perfekt.
Kör över till favoritbacken, det vet ni vid det har laget, Moraine.
Jag skojar inte när jag säjer att det inte var tio pers före mig upp i liften. Satt där och huttrade, den ligger i skugga till elva på morgonen, och såg solen färga konturerna av bergen eldröda. Snön yrde kring topparna på Aiguille de Peclet, och hade det inte vart så satans kyligt hade jag trott att det var solstrålarna som smälte snön och skapade små moln. Så djävla vackert.
Hade jag inte varit ateist hade jag blivit religiös på stubben!
Nu blev jag mest lyrisk.
Vad som sedan följde var nog två av de bästa åken jag någonsin haft. (I hård konkurrens med nypistad Hamre/Mullis uppe i Duved.)
Domdär skidorna jag aldrig blir klok på gillade detdär med nysnö pa nypistat, och Moraine är den sortens backe som aldrig blir så brant att jag tvekar. Fullt ös storslalomsväng med andra ord.
Sedan messade jag Max, som var precis lika överlycklig över sitt åk ner från Cime Caron. En gång till, som.
Alltså öste jag ner till Caronkedjan av liftar och in i en gul låda som tog mig och Maxen till 3200 meter över Skrea Strand.
Tyvärr hade timmen som gått gjort Col de l’Audzin till en smärre puckelpist på sina ställen, men utsikten över Mont Blanc-massivet var värd besväret.
Sedan tänkte vi ”Orelle” ungefär samtidigt, eftersom det var den enda dalen herr van Meeningen ännu inte besökt.
Sagt och gjort, Moutiere, Grand Fond och när vi var uppe på passet höll vi på att blåsa omkull.
Av någon för mig okänd meteorologisk anledning blåste det satan i Mauriennedalen, och var vindstilla i Bellevilledalen. Ett åk ner till botten i Orelle, upp mot Bouchet, toppliften stängd, ner igen, jag via pist och Max ute i lössnön och tillbaka via min favoritlift (not!) som ger mig svindel vid blotta tanken. Orelle är antingen himmel eller helvete, idag var det tyvärr det senare. Ner via Chamois, som precis som Audzin var puckelpisten från helvetet, dock inte lika illa som senast jag var över.
Jag kommer nog aldrig gilla backarna på nordsidan lika mycket som Christine, Tete Ronde, Moraine och carvingdrömmarna nere i Menuires. Trevlig utsikt dock.

Vi lyxade oss med lunch i backen, uppe vid Plein Sud, och sedan åkte vi några backar jag aldrig åkt forut, och jag vet inte varför. Dock hade den relativt sena timmen gjort även dom till puckelpister, eller som jag sa till Max:

”Om jag någonsin skriver Heddas Guide Till Val Thorens ska jag börja med en specifik punkt. Om du inte är morgonpigg, åk inte dit!

Dagen avslutades med varm choklad på Tango, välförtjänt efter sju timmar av oförskämt frisk luft. (På vägen dit hamnade jag i det värsta Stig-Helmerstimmet hittills, fick åka störtlopp för att bli av med dom.)
Eller kanske inte.. egentligen slutade dagen vid tretiden pa Malaysia, men det är en helt annan sak.
Malaysia i princip nykter är också en upplevelse. Inte jättekul, kanske, men upplevelse.

Lördagen ägnades åt matinsamlande, bluffstopp-spelande och efter Maxens avfärd åt Boken.
Boken jag väntat på i en månad ungefär, Boken med stort B, Luftslottet som sprängdes av en snubbe som var dum nog att dö, för det känns som om det borde finnas ett antal fortsättningar.
Varfor är Camilla Salander försvunnen?
För att ta en orsak, alltså.

Ingen åkning igår med andra ord, och det var även för att jag kände mig ganska hängig.
Idag åkte jag, i två timmar ungefär, och insåg efter att ha blivit oförklarligt vimmelkantig på en dum transportsträcka att nej, ingen bra ide. Gick hem, somnade, vaknade och insåg ”feber”. Skitkul när knallsolen lyser på berget. Not.
Har även fått hosta av diverse olika individer, det är för många här som hostar för att man ska kunna undvika den helt enkelt.

Och idag ska jag i sann Nemi-anda bjuda på ett husmorstips, till alla er som tröttnat på Panzanis och Grand Jurys burkbolognaise.

Snabbmat:

Ett paket rökta skinkbitar (1,54 på Sherpa.)
Matlagningsgrädde
Basilika, torkad, oftast.
Gratispasta från galna engelska turister.

Koka pasta.
Under tiden, lägg skinkan i stekpannan, och putta runt den lite då och då. När pastan är klar (ungefär) häller du på grädde och lite lagom mycket basilika. Låt puttra några minuter.
Häll upp i tvivelaktigt rengjord tallrik och ät.

Se, jag kan laga mat.

Over for now, nu ska jag hem och knapra vitaminpiller och läsa Boken, igen.

47 days & counting..

Emelie:
Hedda Berander
Poste Restante
73440 ValThorens
France

Synnerligen pedagogiskt? ^^,

Oh well, nu ska jag la dra av ännu en onödigt lång redogörelse om vad jag har hittat på sen senast. Eller en kort en kanske?
Eller ingen alls.
Slappt på jobbet i tisdags, sjukt mycket att göra igår.
Vi har städat. Jag var knappt delaktig, jag läste böcker istället.
Jag har börjat gilla Cheerios, som godis betraktat, inte mat.
Jag fick en Britney-uppenbarelse häromdagen, eller uppenbarelse och uppenbarelse, jag lyckades relatera till en låttext.
Känns väldigt Sofie&Emelie-aktigt.

Haft ytterligare ett par diskussioner kring ämnet ”boys are stupid, throw rocks at them”.
Åkt snowboard.
Åkt skidor, framlänges, och baklänges.

Ätit stek med pepparsås och ungsstekt potatis.
Ätit gröt utan mjölk, kontentan av att glömma att handla.

Haft hemlängtan.
Konstaterat att Falkenberg ändå är ett hellhole såhär års så jag kan lika gärna vara här.
Diskuterat fenomenet Boråsare med en bummare fran Borås.
Gjort två sorters currysås, nästan själv.
Hostat lite.

Usch, idag är jag fåordig. Jag hade en massa bra saker i huvudet, men nu kommer jag inte ihåg dom. Jättefrustrerande. Jätte-jättefrustrerande.
Och imorgon är det fredag igen, återstår att se om vi blir lika dränkta i pasta som förra veckan. Inte mej emot.
Tiden går fortare och fortare känns det som. Nån sorts speedad vardagslunk. På ett sätt vill jag bromsa lite. Fast bara lite.

Hinna stanna upp och ta in lite intryck, för det är ett gott liv här nere. Bekymmerslöst.

Måste handla innan mjölkbristen gör mej tossig.
Pöss!

Huppdatering, hepp hepp.

Ser ni snöyran? Ingen dag för stolliftar direkt.

Återfick förkylning i går morse. Lyckligtvis var det skitväder hela dagen så det gjorde ingenting. Idag mår jag lite bättre igen, men det har blåst satan, så jag åkte inte så länge. Max har varit ute med en offpistguide hela dagen och jag ägnade ett par timmar åt att åka baklänges på transportsträckor och fundera över huruvida jag kommer överrens med domma skidorna eller inte.. jag får ingen rätsida på det.

Att åka offpist, är däremot väldigt skoj. Svårt som fan, men skoj. Tyvärr har all snön blåst ner till gud-vet-var nu, men i söndags i lössnön i Menuires, var det väldigt roligt. Hedda hoppar nerför drygt meterhöga snöhögar. Hepphepp.

Max slappar i solen 2900 meter över Skrea Strand

Jag är lätt förskräckt efter att ha hoppat nerför en ”jättehög” snövall.

Det var en bra dag. Helt perfekt.

Annars då? Lugn vecka, inte så överdjävligt mycket pelikaner = mer plats i backen, liften, mataffären, ute, you name it. Fasar lite för vecka 7-8-9, när jag helt tänker förneka min nationalitet. Jag vill inte förknippas med brats.
Vi har fortfarande galet mycket mat.. Matilda skulle laga mat åt mej och Magda innan, eller ja, hon satte på vattenkokaren och lämnade resten åt mig, hehe. Nu är ju inte burkbolognaise komplicerat, så det gjorde inte så mycket.

Vi borde egentligen få ett städryck igen.. golvet är fullt av Cheerios efter en efterfest, eller nattpasta, eller nåt, och sängen ovanför min kan inte vara skrotupplag när den nya tjejen flyttar in, men allvarligt, jag vill inte. Jag storstädade sist, nu är det Abby och Eleanors tur.

Imorgon ska det snöa igen, vad det verkar, så jag ska nog åka snowboard. Om det har slutat blåsa, vill säja.
Nu ska jag hem och duscha och iväg till jobbet.
Disk.
Skoj.
Not.
Jaja, Nico är ju rolig iallfall, han är lite som Jonas hemma på Laxen. Och jag får mat. Det gillar vi.

Fast mest av allt är jag hungrig på falukorv.

Och jag vill få post!! Det var längensen nu.

Over&Out/ Heddauniversum är ett monster.

Julafton All Over Again, utan flunsa!

Okej, update.

Torsdags, bradakardag, Matilda fick mig att overvinna skracken for sittliftar, jag har inte trillat i liften en enda gang. Vi drog upp till Moraine efter tva vandor i Cascade (det var inte jag som korde fel) och jag lyckades svanga fast det var ”brant”. Solen skenade och jag aterfick min tvattbjornslook. Motte upp Magda som fick for sej att vi skulle aka ner till Boismint, liften med namnet jag helt slipper uttala.. det ar klurigt. Med mina redan trotta ben var det i strangaste laget, jag orkade knappt svanga, och vi bestamde oss for att dra hemat.
Gissa vem vi motte vid Moutiere?

Abby, som var ute och provade sina crash-pants, lurade med oss i en vanda ner mot Plein Sud, och nar jag val kom hem hade jag ont overallt och blodsockernivan var under noll.

Grym traningsvark i fredags, med andra ord.
Gjorde iofs inte sa mycket eftersom det bestamde sej for att blasa full storm, och alla liftar utom knappliften var stangda. Lugn dag.
Inte fullt sa lugn kvall.

Jag, Max, Richard och Matilda satt i lyan och kakade chips och drack ol innan vi drog vidare upp till Tango. Vidare till Snesko, Saloon och Underground innan jag slocknade i 415 gud vet nar. Tack vare diverse olika forkylningar var det helt omojligt att sova dar for alla snarkningar sa jag gick upp till oss istallet.

Long Island Ice Tea, är man säsongare har den högst YPE-värde av allt. Kan bero på att en deciliter sprit oftast blir minst 1,2. Det är nice. ^^,
(YPE = Yrsel Per Euro)

Var inte jattepigg imorse, och utanfor fonstret vrakte det ner sno, och tack vare att det faktiskt ar kallt nu ar det fluffsno. Stallde mig i en snohog innan, det ar definitivt mer an knadjupt. Imorgon kommer bli Sa Bra. Jag ska vara forst over till Menuires, jag har siktat in mig pa den flacka sluttningen under Les Granges-liften och jag har ett par helt galna skidor som jag annu inte testat som borde funka ratt bra i lossno.

Lider dock lite med Maxen, som ar hundra ganger mer forkyld an vad jag ar.

Vad har jag gjort idag da? Suttit pa Tango och spelat Nar&Fjarran med Richard, Lina & Jonathan. Och druckit en ohemul mangd varm choklad med gradde. Jag kommer bli tjock.

Glomde ju namna det basta av allt, eller iallfall det knäppaste.
Satte upp en ”Feed The Seasonaires-lapp” vid hissen i torsdags kvall. Igar nar jag och Max satt och spelade kort knackade tva grabbar pa dorren. De hade en hel lada full med overbliven mat, och det stod annu mer pa golvet. Allt som allt var det val en tio paket pasta, sex flaskor ketchup, lika manga burkar bolognese, 23 rullar toalettpapper, tre paket diskmedel, orakneliga mangder agg, sju paket flingor, tre burkar tonfisk och diverse syltburkar, jordnotssmor och annat.
Som Matilda uttryckte det ”It’s Christmas again!”

Helt enkelt sinnsykt.
Vi skankte en del vidare till 415, for det finns inte en chans pa jorden att vi ater upp trettio agg. Icke.

Oh well, ikvall blir det lugnt iallafall, imorgon kommer bli himmelriket. Jag ar sa otroligt exalterad! Igar var jag avundsjuk pa alla er nissar som ar i varmen (Emelie, CC, Thessan…) men inte langre. ValTho har typ mest sno i hela Frankrike nu. Och det ar inte blotsno.

Nu har jag tjatat fardigt.

Lillebror, lycka till foressten.

Boogie Wonderland

Huj!

Igar (inatt) nar jag var pavag hem fran jobbet, med min egenhandigt (nastan) lagade carbonara i en lada mottes jag av tva jattepigga landsman(kvinnor) som havdade att jag skulle med till Tango/Saloon/Whatever ”nu”.

Hedda funderade och bestamde sej for att carbonaran skulle in i kylen och att det skulle bytas troja men begav sej sedan uppfor den elandiga backen till Tango.

Tisdagar ar lika med Boogie Night, ar lika med 70 och 80-talsmusik, ar lika med treeevligt!
Mottes av Johanna och nagra andra som dansade pa ett bord, som sedermera dansades sonder och samman av en dansk grabb. Det ar valdigt intressant att vara helt nykter och omgiven av mer eller mindre fulla manniskor, man kan vara precis lika galen som dom, for dom antar att man ar lika full. Heja.
Som chokladsas pa glassen spelade dom aven Alla Som Inte Dansar Ar Valdtaktsman, som har blivit nagot av en 501-klassiker nu.

Maste komma pa nagot satt att slippa jobba tisdagar i fortsattningen, Boogie Night ar helt klart vart ett (flera, manga, massor) aterbesok.

Idag tog jag sovmorgon, for det snoade, och motte sedan Maxen vid mittstationen till Caron. Hade inte varldens basta dag pa bradan, jag ar skitradd for alla som kommer bakom mej, och ibland ar det faktiskt befogat, och jag hade lite problem med bade sikten och snohogarna, men what the heck, jag ar en sandar som lar mig sakta men sakert. Naja, oftast sakert. Avslutade dagen i backen med en vurpa sa jag landade med huvet ner och fotterna upp och sno innanfor hela jakla jackan.
Inte jattemysigt.

Och ikvall ar det redan fullbokat pa jobbet, stora sallskap, sa om nagon vill doda mig far det garna ske innan klockan 18.
Bleh.

Hoppas pa sol imorgon.. time will tell.
Har foressten bytat mina Rossignol Bandit mot ett par helt galna twintipskidor, bara for att jag far testa hur manga par skidor jag vill. Sa jag kanske passar pa att lara mig aka baklanges. Kanske.
Fast det lar nog sluta med att jag valjer Banditskidorna anda, detdar med allround ar valdsamt praktiskt.

Hedda & Max i Courchevel

Blev aldrig nåt inlägg om det här i vintras, men ack så mysiga bilder. Så, för retroaktivitetens skull:

Morgonsol på Col de la Chambre

Glacier du Gebroulaz, tror jag, nåja, det är vad man ser från toppen av Mont Vallon iallafall. Nån sorts naturreservat. Fint på bild, finare i verkligheten.

Max och den naturreserverade utsikten.


Heddas Skyltöversättning AB: ”Om någon vill åka ner för stupet där, låt bli, det är jätteförbjudet. Och lavinfarligt. Bara så ni vet.”

Lunch, (choklad, vatten, äpplen) i solen på Saulire

Alpernas motsvarighet till badjävlar. Snöjävlar? Ingen vet.

Courchevel 1850 är så stekigt! 🙂