Matilda & Abby kom hem tio minuter innan jag gick upp imorse. Hehe. Men det var så värt att skita i allt vad nyårsfirande heter, iallfall när man sitter i andra liftstolen upp mot Plein Sud och får dendär manchestersnön som är så obefintlig en halvtimme senare. Jag blir lite knäpp, men ändå, det var bara sex pers i backen innan mig.

Drog vidare till nordsidan, dar det är väldigt kallt och tar lång tid innan solen kommer åt, vilket i sin tur betyder randig snö lite längre. Fick iofs dra hem och värma fötterna en timme (har ännu inte hittat nån värmestuga, men det ryktas om en i Carongondolens dalstation..) men sen var det fullt ös igen. Åkte Moraine fler gånger än vad som egentligen får ses som hälsosamt, men ändå.

Gårdagen då?

Var nästan först upp i liften då med, men sket i Val Tho och drog över berget till Menuires. Både en bra ide och ett missgrepp. Tillbringade två timmar med att åka lössnö under Beccaliften, eller åka och åka, trilla och trilla. Det är Svinsvårt, men löjligt kul. Var farligt nära liftstolparna några gånger, men vafan, trillar man där får man hjälp för backen går tio meter ifrån.
Drog vidare bortåt och åkte hela vägen ner till Saint Martin, träden gav mej klaustrofobi, och den lilla lusiga äggliften upp igen var även den smått klaustrofobisk. Åt ”lunch” (choklad) i solen på toppen och drog ner i nästa dal, Meribeldalen, där alla backar aspirerade på titeln Puckelpist.
När Hedda plogar i blåa backar är det inget vidare underlag, nej. Ner mot dalstationen var det ännu värre, hade jag haft skridskor till hands hade jag bytat direkt.
Nej, tillbaka till solen i Menuires via en Extremt Klaustrofobisk Ägglift. Mycket liten, väldigt gammal, obeskrivligt långsam. Satt i solen och degade en stund, och funderade på att börja vända hemåt.
Bra ide, eftersom jag fastnade i liftkön från helvetet i både Roc des 3 Marches, Col de la Chambre och väl tillbaka i ValTho släpliften upp till torget. Raor.

Jag har egentligen inte så mycket emot liftköer, men jag har jävligt mycket emot brattiga holländska&brittiska tjejer (företrädesvis) som ser det som naturligt beteende att Stå På Andras Skidor.

DET GÖR MAN INTE!!!!

Man kommer inte fram fortare i kön för det, och det var väldigt nära att en extremt blåst brud fick en stav i skallen, men jag behärskade mig.. med enorma ansträngningar.

Vilket tar mig in på några andra fenomen som jag kategoriserar under ”Saker Jag Inte Förstår men Funderar Över”

Säkerhetsmarginalen till ”damer” i skidoverall bör vid alla tillfällen vara minst tio meter.

Varför försöker man passera liftkortsspärren om det inte finns någonstans att stå när man passerat den?

Varför hamnar jag alltid jämte mulliga medelålders män och dessutom längst ut på kanten i liftarna? Lebensraum? Armbågar?

Bleh.

Jobbade sen också.. en timme längre än vanligt med nästan sju timmars åkning i benen. TröttHedda.
TröttHedda gick hem och satte väckarklockan på 8, till de andras oförstående.

Det var väl allt for now, tror jag. Börjar få tvättbjörnsutseende, åtminstone timmen efter att jag kommit hem från backen. Sånt händer, det ser roligt ut iallfall. Som om jag käkat chokladglass med halva ansiktet (det händer det med, det vet ni) och inte fått bort allt.

Föressten, läs Lasse Anrells årssammanfattningssak på aftonbladet.se.
Fniss.

Gott Nytt År, önskar en morgonpigg säsongare
Kolla, tvättbjörn in the making!!