Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: februari 2008

Festivallängtan!!

Helt off topic nu, det har har ingenting med skidåkning att göra.

Vem vill med till Hultan i år?
Jag måste dit.
Har sörjt mycket över den missade spelningen på Debaser Medis den 25 februari, men nu är jag istället väldigt väldigt glad, egentligen helt obeskrivbart glad.

Gissa vilka som ska till Hultsfred?

Börjar på J och slutar på immy Eat World.
Seriöst, mitt hjärta slår dubbelvolter.

Om allting blir som det ska kommer jag få höra introt till Work, live. Live. Det skulle slå allt annat jag någonsin varit med om, och jag menar det.
Dessutom Linkin Park. Och Herr Hellström.
Jävlar i havet, Hultsfred har efter två års kassa bandsläpp hämtat sig nåt helt hysteriskt. Och just det ja.. Rage Against The Machine.. glömde jag nästan bort.

Anyhow, festivalvänner, hör av er. Jag ska till myggträsket i Småland.

Rock on young savior, don’t give up your hopes!!

Tjejkväll, Solsken och Skatepunk

Jisses, jag uppdaterar ofta nu.. lär ju tråka ut er.
Har inget bättre för mej, liksom.

Igår var jag & Johanna hursomhelst på John’s Scandinavian och testade deras berömda fisksoppa, det överlägset godaste jag ätit sen jag kom hit. Riktigt kul med tjejkväll, drack (sörplade) Strawberry Daiquiri också innan vi traskade vidare mot Tango.
Tango, där alla icke-säsongare verkade ha en medelålder på sjutton och ett halvt. Hmm ja, jag ser det som en socialstudie helt enkelt.
Sprang in och ut på Snesko och Saloon ett bra tag (för er som inte vet så ligger de vägg i vägg, jättepraktiskt) tills de stängde, och dansade på stolarna till Rage Against The Machine.
Smet in på Viking också, precis när de stängde, där J träffade belgiska vänner med underliga namn och fick shotbiljetter till Underground, där vi senare hittade ytterligare shotlappar på toan. Tihi.

Väldigt lagom kväll med andra ord, kom hem vid strax efter två och kollade klart på Sister Act 2 och slumrade mig igenom Ciao Bella.

Idag har jag suttit på Tango och försökt bli av med tvättbjörnslooken, lyssnat på min Skate-playlist och saknat brädelandet som ligger därhemma. Nåväl, får försöka bota det med att åka snowboard imorgon. Jag skidvägrar från och med igår tills att det har snöat. Det är liksom ingen ide.
Saknade Den Lille väldans mycket också, vilken tur att det bara är tolv (?) dagar kvar tills hon kommer hit. Det ska bli så himla kul!!!

Ikväll blir det min specialcarbonara och förmodligen One Tree Hill, om datorn är ledig. Eftersom Abby jobbar borde iallfall Ellies vara det. Det ar jättetomt i lyan just nu, för Mia har frukostvecka och bor på Tango, Ellie & Matilda vet man aldrig om dom ska sova hos respektive pojk eller hemma så det är bara jag & Abby som faktiskt ”bor” där.
Jag kommer få agorafobi när jag kommer hem och lägga mej platt på golvet som ett marsvin, för mycket utrymme liksom.

Nej, magkurret tar överhanden, idag har jag bara druckit varm choklad och ätit cornflakes.

Och Sofie & Emelie, ni ska röja satan åt mig på Backstreet Boys, det är en Order. 🙂

Ett inlägg om mat, väder och en och annan svensk fjortis

Har tillbringat dagen i gott sällskap, först Johanna, och sedan Hanne Wilhelmsen och Billy T.

Det har äntligen börjat blåsa lite, vilket jag och mina hobbymeterologkunskaper tolkar som att vi inte längre är i mitten av ett högtryck, och att jag därmed kan börja drömma om dump igen. Snön närmar sig, det är bara en fråga om när. Senaste jag hörde var lite lagom snö i mitten av veckan, och eventuellt trettio cm framåt helgen. Så, kära vänner, jag ber er att hålla alla lediga tummar och tår, så slipper ni ”när ska det snöa-gnället” ett tag.

Igår åkte mamma och lillebror hem. Det känns lite tomt ändå, fast kul att bli uppdaterad på allt skvaller jag missat under veckan jag varit ”ledig”. Jag har sagt det förut, och kommer säkert säja det igen, Val Thorens är en dokusåpa av stora mått.

Och denna veckan kommer jag ägna mycket tid åt min favorithobby, spaning. Stilettbrudarna på Tango igår var en intressant början. Varför ylar man ”strippa, strippa” när stället är halvtomt och hälften av människorna är säsongare? Uppmärksamhet, antar jag.
Och alla kvällar som slutar med att man tokdansar på ett öde Saloon är bra kvällar.

Och i afton blir det test av den berömda fisksoppan på John’s. Som en liten bot av min fiskabstinens, om inte annat.
När jag kommer hem kommer jag leva på fisk, kyckling, köttbullar och falukorv. Eller egentligen allt utom köttfarssås och carbonara. Och gröt.

Närmaste IKEA är väl Grenoble.. man skulle åka dit och köpa köttbullar..

Molnigt Värre

Det snöar fortfarande inte, idag har jag och mamma åkt genom moln, ovanför moln, under moln, jämte moln och promenerat i moln. Dock inte snömoln, till min mer än enorma besvikelse. Jag vill att det ska dumpa, helst i flera dagar så jag kan slappa lite och sedan ge mej ut i lössnön. Men, nej.

Lillebror då? Han har glott på One Tree Hill. Vissa fattar inte detdär med snö, så är det väl bara, antar jag.

Tillfällig flykt från bummarlyan

Om man bortser från att det är onsdag och helt fullbokat på jobbet ikväll, däribland ett sällskap på 28 britter, är vecka åtta helt okej.

Mor och bror är här, jag åker ifrån dom utan undantag, och lillebror har nästan slutat tjura över allt mellan himmel och jord. Tack vare magsjuk rumskompis och behov av semester från bummarlivet bor jag för tillfället på Temple du Soleil, där jag har både sänglampa och nattduksbord. Standardhöjning, verkligen. Skumt att man kan bli så glad av något så självklart, men så är det när man lever i en skokartong som inte är läslusanpassad.

Anna Holt-maratonet fortsätter, med andra ord.

Igår gav vi oss ut på upptäcktsfärd till den enda delen av systemet jag aldrig varit i, Courchevel 1650. Courchevel är nämligen lite utspritt, och 1650 ligger längst bort. Verkligen värt besväret, när man väl kom upp med Chanrossa väntade massa blåröda backar och lagom brant offpist som jag definitiv ska ta mej an efter lämpligt snöfall. Solen fortsätter envist att skina, eller ja, idag har det varit mulet, men igår var det helt galet fint (som vanligt.).

Lillebror försvann, så vi fick vänta in honom vid Bouquetin.

Återfunnen sedan länge, dags för fikapaus i Courchevel 1650.

Mamma tuggar bäpplen.

Pyramides är lika med glidarbackar.

Slöåkning, det är nice!!

På hemvägen hamnade vi i Plattieres, klaustrofobin förkroppsligad.

Färgglatt värre!

Tröttheten blev rätt stor och jag sket högaktningsfullt i Boogie Night. Det var nog rätt klokt. Idag har det varit mulet, för första gången på ungefär två veckor – helt chockerande – och jag har ätit massa choklad och apelsin på Vings/Lions picknick. Turistfasoner är bra för C-vitaminbalansen, för detdär med frukt är sällan förekommande i mitt liv just nu.

Gissa att jag ska dit och snylta fler gånger. Även om det innebär sopsäckar.

Åkte även stjärtlapp med hyfsad framgång.. hade nog varit en god idé att faktiskt använda snölåset på jackan..


Tiden går fort nu.. läskigt fort. Det är inte ens tre veckor tills Den Lille kommer hit, veckan efter det är det påsk, och sedan är det otroligt nog dags att börja fundera över hemfärd. Hemfärden lär ju få ske bussledes, med tanke på all packning jag har, herregud. Men en del grejor kommer jag lämna. Utslitna lakan och handdukar göre sej icke besvär.
Och ett till mirakel har (typ) inträffat. Jag kom på mej själv med att på allvar sakna Laxen. Inte bara jobbarkompisarna därhemma utan själva jobbet. Fonduegrytor i all ära, men jag tycker bättre om små vindögda tanter som frågar ”ska man skala potatisen själv
”.
Håhå jaja. Fast det kommer bli läskigt att komma hem. Jag är inte riktigt samma person, jag har ju börjat läsa deckare, och göra (halvdana) carvingsvängar, och dansat på bord, och hoppat i snöhögar, massor med snöhögar. Omvälvande.

Och när Sebbaz kommer hit ska han ta med sej ”min” svamphatt. Tihi.

Nu ska jag till Tango, och sedan till Fonduegrytornas hemvist. Isch. Och imorgon ska det, enligt reseledarna, snöa. Håll alla tummar och tår, så lär vi ses i Courchevel 1650, om ni orkar ta er dit. Höh.

Allmänt häng i Les Menuires.

Pistjakt, eller något sånt

Min kärlek gentemot lördagarna bara fortsätter.
Idag gick jag upp hyfsat tidigt med målet att reka Tre dalarna åt mamma & Oscar, så att jag inte släpar iväg dom på alltför isiga utfärder. Tog det lite lugnt, satte mig tillrätta i Plein Sud vid halv tio ungefär, och så fort liften kom upp över backen fick jag velklump i magen vid åsynen av väldigt mycket oåkt manchester. För er som inte varit i Val Tho är det nog svårt att förstå, men oåkt Plein Sud existerar inte efter fem över nio på morgonen, förutom på lördagar.

Efter tre sekunders övervägande kom jag fram till att om Plein Sud är oåkt, vad är då inte Lac de la Chambre, som under veckorna pendlar mellan puckelpist och isgata?
Väldigt oåkt, skulle det visa sig.
Med nyfixade pjäxor (spännena gick att flytta med lite skruvande!!) och noll folk, när den plogande engelska släktträffen väl var passerad, var det en väldigt väldigt trevlig upplevelse.

Skippade faktiskt Mont Vallon och rejsade istället ner till Pas Du Lac (ingen liftkö!) via Plan Des Mains (verkligen ingen liftkö!!) och vidare till Courchevel, de snobbiga britternas hemvist. Dom var det dock få av, och när jag konstaterat att ja, det går att åka ner till Saulirekabinen utan att bli hysterisk på isfläckarna åkte jag tillbaka till Meribel igen.
Nedre Meribel var dock väldigt isigt, och när jag åkte över till min och pappas favoritbacke i St-Martin var det små gräsfläckar här och var. Det var dagens depp.
Chokladpaus nedanför Les Granges, då ringde mamma och förhörde sej om mitt nästan avslutade egenpåkommna uppdrag. Väldigt lägligt faktiskt.

Åkte 3 Marches två gånger, bara för att, och tog en jättelång, jättetråkig grön transportbacke ner till Menuires och ägnade tiden åt att försöka att inte tappa farten när man vänder tillbaka efter att ha åkt baklänges. Slutsats: Jag fattar inte hur man ska göra.

Tog ytterligare ett par ”bara för att”-åk i Menuires och hade hela backen ner till Bruyeres för mig själv, jag skojar inte, det var tomt, även för att vara en lördag.

Sen åkte jag hem och gick upp till Tango och triumferade i Vändtia/Skitgubbe mot Mia och Charlie (?).
Undrar om jag missade något när jag beslutade mig för att inte åka Boismint-Plan De ’l Eau.. men mina ben klagar inte.

Ikväll kommer mamma och Oscar, och jag är jättejätteglad!
Ska bli kul att se om jag äntligen lyckas åka ifrån lillebror.. det var ett tag sedan sist. Att jag är van vid tunn luft borde ju ge mej liiite fördelar? Eller inte.
Ska bli väldigt skoj iallafall.

Igår läste jag föressten ut två Anne Holt-böcker, snacka om bokmal jag är när jag vill.

Veckans Brat:

Måste väl ändå vara killen som frågade receptionisten på Tango:

”Vart ska man gå om man vill komma bort från medelklassen.”
Helt allvarligt.

Att stressa eller inte stressa, det är frågan?

Som vanligt springer jag in på internetcafeet mellan backen och jobbet.

Idag har jag, hör och häpna, inte legat och stekt på Tango hela dagen utan faktiskt åkt skidor. Börja med Cime de Caron, i princip oåkt fast klockan var över tio, fortsatt med Frysen (Moraine, jäkla liftskrälle), ner till Menuires, svär över skidskoleserpentinerna, och isfläckarna, åter till Val Tho och pommes på Tangos terass i säkert tjugogradig värme, ut i backen igen med Mia och en massa Tangofolk, var nära jättevurpor flera gånger för att pjäxorna haft mage till att töja ut sej (måste fixa det, snart.), snabbpaus vid Langleys picknick, iaktta Nortlanders picknick, åk nerför Plein Sud med gigantisk sopsäck i ena handen och mindre gigantisk brödkorg i andra, dumpa nämnda ting vid Tango, ut i backen igen, frys i både Frysen ett och två, åk hem, rusa iväg igen.

Det är hektiskt att vara säsongare.
Heh.

Igår gjorde jag däremot ingenting alls, så det får väl väga upp det hela.
Sjukt osugen på att jobba också, men vad ska jag göra.. någon måste ta hand om currykladdiga tallrikar, och den ”någon” är nog jag.

Föressten, jag masade mig ut på byn i jakt på nya skidbyxor. Hittade inga alls, men däremot en jacka. Som jag inte köpte. Duktig Hedda.
Fruktansvärt irriterande dock.

Hjälp vad jag är trött.

Meribel imorgon?

Bråttom, som vanligt..!

Snabbupdate igen, ska strax iväg till jobbet.

Fått ändrat schema, preliminärt, så jag jobbar måndag, onsdag, torsdag, fredag, eftersom jag gärna är ledig tisdagar och för att det är onödigt att jag jobbar söndagar, för det är så lite att göra då.

Igår åkte jag, Mia & Johanna i säkert en timme innan vi bl
ev trötta och tillbringade resten av dagen i solen på Tangos terass, där min åtta år gamla kortlek slutligen blev inkomplett, och diverse näsor och kinder blev rosa.
Och jag vann rätt stort i Trebello. Hehe. Nybörjartur.


Idag hängde jag med till Meribel där några händiga grabbar byggt ett hopp med tillhörande solgrop. Jag forsökte hoppa några gånger, med det var rätt orde
ntligt läskigt. Började bygga på ett eget, mycket litet hopp, bredvid. Att börja på.

Nu ska jag kuta iväg till jobbet.

Föressten, Den Lille kommer nog hit v.11. Längtar!

Johannader!!

Mia & en Snickers

Grabbar i solen

En flygande skåning!

”Lite Till!!”

Definitionen av dålig sikt? Plein Sud at it’s best.

Pappabesök denna veckan, därför har det blivit lite knapert med skrivandet. Men jag lovar, nästa gång det snöar ska jag svara på alla mejl och brev som blivit liggande pga ohemult bra väder.

Det har med andra ord blivit väldigt mycket åkande. Vädret tjurade visserligen ihop totalt söndag-måndag, men på tisdagen var det underbart. Vi hängde med på Lions pistvisning i Tre Dalarna och min hundrameters lössnörepa vid sidan av Lac de la Chambre var början på en Mycket Bra Skiddag.
Vi kom inramlandes på Tango vid femdraget när reseled
ar-Mikael sagt ”lite till!” jag vet inte hur många gånger.
Weehoo.

Höll på att somna på jobbet och till råga på allt var jag inte därifrån föränn vid ett på natten. Bleh.

Svinkall morgon på Col de la Chambre. Mot Meribél!


På benen igen efter lunchpaus i La Tania. All snön hade antagit puckelform vid dethär laget. Trötta knän.

Meribeldalen

Kvällshimmel 2800 m.öh.

Vin Chaud @ Tango. Älskade Tangoterassen.

Onsdag: Nypistat med ungefär 7 cm lössnö ovanpå i både Tete Ronde och Moraine, pappa får lyckofnatt, igen.

Frysen, Moraine.. för vi har solen i ögonen..

Igår: Tour de Heddas favoritmysbackar, solsidan i Saint Martin, inte en kotte i hela Pramint, leder till ytterligare lyckofnatt och sedermera hemfärd via Point de la Masse, fåglar med syrebrist , utsikt och en Mycket Konstig Lift. Via Tango, hemma 17:40, kuta till jobbet och så vidare.

Vår vän Fågeln Med Syrebrist.

Idag: Börja med favoritbackarna (Tete Ronde, Moraine), skita i Caron, upp till Orelle och den Totala Tystnaden, konstatera att nej, det är nog onödigt att släpa med mor och bror hela vägen upp när dom är här, men från mitten är backen dunderbra, slöa i solen, gulaschsoppa på Tango, hem, byta till skor, åka pulka, bli fnittrig, hem däcka framför snowboardfilm och sedan hit.

Lunchpaus i solen vid Rosaelliftens toppstation


Hektiskt. Men kul.
Mycket.

Nästa vecka ska jag bara slöaka bräda. Typ ta liften upp till Mont de la Chambre och sätta mig i solen med en bok några timmar. Behövligt.
Sen blir det en hypervecka på det, när mamma och Oscar kommer, men det klarar jag nog. Jag kan ju åka ifrån och vila i slutet av backarna, hehe. Eller inte. Lillebror lär åka ifrån mig, det gör han alltid.

Nu ska jag köpa mjölk.

Puss!

Jag på Cime de Caron, 3200 meter över maneterna. Hej Tvättbjörn!!

Pappa & hans rumskompis Per njuter av solen innan hemförd.