Hej igen!

Idag har solen skenat, av och till.. blev lite småkallt på Tango där vi slappade innan Den Lilles hemfärd, men nypistad pulkabacke gjorde i princip hela dagen ändå.
Enligt rykten ska det snöa imorgon, så jag har planerat att tvätta och förmodligen röja upp lite i lyan. Eller så kanske jag röjer redan ikväll.

Observera att ”röja upp” innebär att ta alla Abbys saker som ligger över hela köksbordet och dumpa dem på hennes säng, samt dammsuga. Inget staket, hon är hemskt trevlig, men ändå, hon har i princip eget rum, och måste ändå ockupera 4 av 5 stolar med sina jäkla jackor och tröjor. Tre månaders ignorerande börjar ta på krafterna. Jag kan vara stökig själv, men jag håller stöket i mina hyllor och i min säng. Liten skillnad där. Så, färdiggnällt.

Veckan har ägnats åt Projekt Sidledes, dvs snowboard. Den Lille lyckades såklart bli sjuk, men tajmade som tur var de två dagarna med uselt väder (verkligen uselt, snö, blåst, dimma, you name it). Har spenderat otaliga timmar i Gentiane, den snälla backen under äggliften upp till Caron, och det har gjort underverk för mitt svängande. Jag behöver inte tänka innan varje sväng längre, och igår tog jag mej nerför Moraine utan att ploga mer än den gången då jag höll på att bli påkörd av (surprise) holländare på snowblades.
Har även lärt mej att snurra runt ett helt varv, och om några år kan jag säkert ta den färdigheten upp i luften (not).

Vims har kämpat på hon med, trots alla möjliga och omöjliga krämpor den tjejen lider av. Som om det inte räckte med ständig syrebrist (tunn luft + astma = mindre bra), lägg till en rejäl förkylning, ryggont, taskiga handleder samt en vurpa förmycket. Jag blir imponerad och orolig på samma gång.
Fast flinet när vi tokdansade på Sneskos bänkar och bord slår nog allt annat. Det är sånt som gör att jag gillar Val Tho, att man är så långt hemifrån att ingenting spelar någon roll. Tycker folk att man ser ut som en idiot så har de ändå åkt hem till Tjottahejti nästa lördag.

Vi har även slappat på Tango, det får ses som obligatoriskt, och när Den Lille gick hem och vilade lånade Johanna hennes bräda varpå jag sprang upp och ner för barnbacken i två timmar och hejade på henne.
Det blev nästan en remake på Sällskapsresan 2..

Orginal:”Tyngden på DALSKIDAN älskling!”
Update:”Vikten på FRAMFOTEN Johanna!”

Helkul. Plus att jag fick känna mig lite duktig.


Annars då? Jobbet blir tristare och tristare, jag saknar jobbarkompisarna därhemma mer och mer, men det är en månad kvar nu, tiden kommer g
å Så Fort, och när jag kommer hem vet jag att jag kommer längta tillbaka.
Att komma hem.
Hjälp.
Det känns skumt.
Visserligen är hemma fortfarande hemma, men jag är inte riktigt likadan, och det är säkert inte ni heller. Får väl säja som jag brukar skriva till Jo
hanna (Johanna hemma, inte Johanna här)

”I will meet you in the corner, of Lucky Avenue & 7:th, where the streets don’t have no shadows, where tomorrow is today..”

Gissa vem som ska låtsas att Bratt är Snesko i sommar?
Och vem som kommer få världens nostalgitripp när Rage spelar ”Killing In The Name” på Hultan?

Det är det som är grejen, varenda gång jag kämpar mej igenom någonting på egen hand (gymnasiet, jobbet, Val T) och tar mej ut på andra sidan blir jag lite som en ny, bättre version av mig själv. Hedda v.4.0, liksom.

Oh well, vad ska bli nästa veckas projekt då? Jag känner för att dra med Johanna eller Mia eller nån till parken i Meribel och börja använda mina skidor till det dom faktiskt är till för. Hoppa.
Förhoppningsvis blir det så.

Och jag är ledig söndag-måndag och jag ska bara slappa. Försökte förklara för min chef att det inte handlar om Boogie Night (inte bara) utan att jag blir helt slutkörd av att jobba fyra kvällar i rad, men det var som att prata med en vägg. Jaja, det är inte jag som sitter i skiten om jag inte orkar.

Nu Måste jag ut på byn och leta vantar, mina gamla favoritvantar har fått vad dom tål denhär veckan, vi snackar hål. Tråkig sak att leta efter, van
tar.. särskilt när man haft samma par i fyra eller fem år.. inga andra vantar är sköna.
Dagens Bummar-I-landsproblem, I tell you.

Dagens Playlist:
Fingers Crossed – Millencolin
Young & Hopeless – Good Charlotte

The Rock Show – Blink 182
Dizzy – Jimmy Eat World
Funeral For Me – Seven Days Story (>_<) Okej, sist av all
t, håll alla tummar för lite puder också. Jag vill åka lössnö.

En Liten Vims i solen utanför Caron

En Liten Vims i backen!

Jag i (allting är relativt) full fart nerför Gentiane. Foto: Mimmi