Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 17 mars, 2008

My heart is hurting..


Hemlängtan i bildform.

Hemlängtemolnet

Det blev inte mycket åkt idag. Snöandet upphörde till förmån för ett moln som begränsar sikten till ca en meter framför där man står. Plus att det släpade med sej diverse onödiga plusgrader, så snön sjunker ihop fortare än vad som får ses som hälsosamt.

Hemlängtan? Ja. Värre än vanligt.
Antingen beror det bara på vädret, eller vädret plus en massa andra orsaker.

# Badrumslampan gav upp, så nu duschar jag i mörker.
# Jag vill ha riktig mat.
# Världens mest ostimulerande jobb
# En öde lägenhet
# Motivationsbrist till och med gällande skidåkningen
# …och så vidare.

Jag är rätt trött helt enkelt.

Plus att det nästan bara är jag och Abby som bor i lyan nu, och de få gånger vi är hemma samtidigt och vakna samtidigt har vi inte så mycket att säja till varandra. Ingenmansland. Vi kommer överrens, men vi har liksom ingenting gemensamt, och det gör att det blir lite trist ibland. Hade vart skönt att bo med någon man Umgås med, för ibland orkar jag inte springa ner till Johanna eller gå upp till Tango.

Luften gick liksom ur mej så fort Den Lille for hem. Fjorton dagar med falkenbergsfolk påminde väl för mycket om allt därhemma. Hur enkelt det är med rutiner, busskort, dator i samma hus som man bor i, teve, kompisar som bara ”finns”, mat som inte är köpemat/pasta/gröt, ett jobb där man inte diskar allt för hand och så vidare.

Men jag vet inte… kanske är det bara vädret, men precis just nu längtar jag verkligen hem. Trots att dom säjer att solen ska skina imorgon. Jag kanske drar ner till Menuires, trots att där lär ha regnat rätt ordentligt. Eller Meribel. Jag vet inte… jag har liksom slutat hoppa upp ur sängen prick åtta, trött men positivt inställd… nu släpar jag mej upp en halvtimme försent och missar de där första åken som egentligen gör hela dagen, för jag orkar inte riktigt. Jag vet inte vilket som är bäst, åka runt själv eller med någon, peppen är helt enkelt borta. Istället finns där ett irriterande behov av att göra sånt jag Kan. Vara med dom jag Känner.

500 mil bort.

Tjoflöjt.

Nu måste jag dra mej, uppför backen, till sex timmars sköljande av sallad, diskande av currykladdiga tallrikar och inte så mycket mer.
Jag o r k a r inte med det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

J#kla piss.