Okej, idag är det bättre igen. Kan bero på solskenet.
Studsade upp ur sängen, fast besluten om att ha en riktigt bra dag, och studsade vidare ut i backen. Alla veckoturister verkade stå i kö till Plein Sud, och vidare över till de andra dalarna, så själv styrde jag skidspetsarna åt andra hållet, dvs ”Frysen”. Inte en kotte. Åkte åk efter åk, nypistat, solsken, precis som VT ska vara. Satt i liften och kollade bort mot Christine (en backe) och såg bara manchester, och ett enda spår. Huh? Ett enda spår?

Tog upp mobilen och kollade klockan.
10:03!!?

Inte mej emot.
Vid elvasnåret bestämde mina fötter sig för att det var ka
llt, så jag drog till Tango och upplyste Mia och Karin om allt de gått miste om bara för att de slavar för Langley. 😉
Kasade hem, gjorde gröt till mig och Matilda, åt gröten, ringde Mia och fick ordern ”Boismint om, tja, en kvart?”.

Boismint.. hmm.
Hade på känn vad vi skulle hitta på.
I dalen mellan Cime de Caron och Pointe de la Masse ligger en sjö. Mycket liten, men dock en sjö.
Sjön går under benämningen Lac du Lou, och vem Lou är är det nog ingen som egentligen vet.
Hursomhelst. Upp med Boismint, knata över kammen och skå
da en utsikt som heter duga.
En irriterande grupp engelsmän kom samtidigt som vi, och eftersom vi inte ville dela snön med dom skråade vi längre åt Caronhållet till, ner jämte, mellan och över en sten (stackars skidor!!) och ut till ett helt orört snöfält.
Jag skojar inte, en sluttning, stor som en fotbollsplan, utan ett enda spå
r, vi snackar adrenalinkick storlek Mount Everest.

Det var Häftigt.
Även om jag finner mej själv konstant frånåkt av Mia, som far fram som en annan lössnö-Byggmark eller nåt.
Det var HÄFTIGT!

Kom så småningom ner till sjön, trött som en överkörd gnu, masade oss bort till liften och kunde med gott samvete slöa bort resten av eftermiddagen på Tango.

Ikväll blir det nog lite boogie night, och imorgon ska jag köra tjatoffensiv så att vi kommer iväg till Meribel och hoppar lite. Jag vill jag vill jag vill.

Hemlängtan finns kvar, fast lite undanskuffad. Så länge jag inte tänker på jobben går det faktiskt ganska bra. Både tråkiga jobbet här och jobbet jag saknar därhemma. (Inte så mycket jobbet som folket, men whatevs..)

Nu ska jag gå hem och grubbla över mysteriet tailgrab. Jag Tänker lära mej. Förr eller senare.

Jag + en massa snö! Foto: Karin
Karin!

Mia!

Välförtjänt lunch. Foto: Linn

It’s a-nice!!