Inatt när jag kom hem från jobbet (ovanligt tidigt dessutom, 00:13) och halvsovandes klev in i hissen blev jag väldigt fort väldigt klarvaken. Mitt på spegeln sitter en a4-sida med texten

Warning!

The road to Moutiers will be closed tonight between 4 am – 5 am, and between 5.30 am – 6.30 am because of avalanche-clearing.

Jag som alltid blir helt till mig så fort det snöar blev ännu mer till mig än vanligt. Inte ens under jättedumpen i början av december behövde dom stänga vägen, och till råga på allt under transferdygnet. Men, det är bättre att stänga och spränga bort lavinerna än att hålla öppet och riskera att folk blir mos. Väldigt förnuftigt. Och omtänksamt att upplysa turisterna om att de vackert får ägna sig åt bilköande på morgonen.

Hursomhelst, jag fnattade in och hämtade kameran och tog kort på nämnda lapp. Sån är jag. Sedan gick jag ut och ställde mej i en snöhög som räckte mig till halva låren och tog lite kort. Nattsuddarna gav mig konstiga blickar, jeans och skateskor är kanske inte rätta utstyrseln för snöhögshoppande, men whatever. Jag hade väldigt kul.

Och på bron över till ”mitt” hus skrev jag ”Farväl Falkenberg” på ett igensnöat fönster. Fast jag vet inte riktigt varför. Pojkarna från Mariestad kom förbi, och såg lite lätt förvånade ut de med.
Sedan gick jag och la mej och lyssnade på Lostprophets.


Idag skulle det, enligt väderleksrapporten, snöa hela dagen och vara skitkallt. När jag vaknade klockan åtta var det soldis och skitkallt istället, så jag gick upp och inmundigade en spartansk frukost, mackor och juice, bara för att jag aldrig kommer ihåg att köpa
mjölk Innan jag går till jobbet. Sedan klättrade jag upp i backen (ja, klättrade, det var en meter snö i slänten upp till Plein Sud) och konstaterade att det var synd om alla som skulle åka hem. Sedan konstaterade jag att hoppsan, Plein Sud är inte öppen, och efter det hörde jag en smäll. Lavinpatrullen in action. Bra det.
Lyckligtvis gick både Deux Lacs och Moutiere, de ligger helt r
iskfritt, ur lavinsynpunkt iallafall. (Inte ur ”holländare-på-snowblades”-synvinkel, men det är en helt annan historia.) Jag vet inte när jag hade kul i backen mellan Plein Sudden och Moutiere sist, men vissa saker gör mig glad, och två decimeter nysnö ovanpå pistat är en av dem.

Närde ett svagt hopp om att Frysen skulle vara öppen, men icke. Tvärstängd. Fast precis när jag kom ner till byn öppnade dom Plein Sudden, och som vanligt
pistar dom bara om ena halvan, så jag körde pudercruising i pisten, igen. Härligt. Efter det rejsade jag upp i Cascades, spanare som jag är såg jag folk i Portette, och både oåkt och opistad Le Fond.
Fond var minst sagt en utmaning. De höll på att pista, men släppte ner folk ändå, det var inte så många som var ute. Att åka på cirkus 70 cm snö som precis blivit tillplattat av en flera ton tung maskin är ungefär som att åka på.. en väldigt tät och djup indisk m
atta, som ligger på ett berg av kuddar. Mjukt. Och lite sådär att man fastnar.
Att åka i 70 cm orort nysnö däremot, är en utmaning. Idag hade jag gärna haft en decimeter längre skidor, eller åtminstone en centimeter bredare. Eller två.

Är det flackt kommer man ingenstans. Och när det väl lutade lite fick jag lägga all energi på att få upp skidspetsarna, och svänga var nästan inte att tänka på.

Men det var kul ändå. Spännande.

Efter det ägnade jag, och Johanna som tagit lite sovmorgon, ett djävla tag åt att jaga runt efter liftar som precis öppnat, fast som egentligen inte alls var öppna. Först Funitelen, som ”bara släppte upp folk som skulle till jobbet” (restaurangen jämte toppstationen) och beräknades öppna efter en halvtimme. Sedan ner till Deux Lacs för att kolla läget i Moraine. När jag kom runt kröken på transporten och ser en lift som rör sej, och folk som sitter i den tjuter jag ”Den GÅR!” och far iväg som en skottspole. Väl där får vi beskedet ”only for workers”. Dessa attans bergsrestauranger! Vi vanliga dödliga får vänta ”at least an hour”, eller tills pistmaskinen sabbat alltihop. Så, tillbaka till Funitel, som fortfarande inte går, och efter lägesbedömning vinner kalla tår framför väntan på nypistad Tete Ronde.

Resten av dagen tillbringas på Tango, med Bolo, Ahlgrens Bilar, varm choklad och en förkrossande seger i UNO, som vanligt.

Ikväll lutar det åt RappaKalja. Hoppas jag.
*Och elefanthonan Grace, och hennes två år långa graviditet också.

Precis nu lutar det åt att gå och köpa dendär mjölken, gå hem och leta upp något som jag ännu inte läst. Paasilinna kanske.. fast han är lite konstig.

*Internt. Försök inte förstå.

Lappen!!

Snöhög Deluxe

Litet berg, mycket snö.

Har man varit stationerad i en alpby i fyra månader blir man väldigt skuttig och glad av svenskt godis. Alla vänliga själar som fraktat Marabou åt mig vet vad jag menar.