Snor rubriken från en klockren Sahara-låt, för det blev inget Razorlight igår, snöstormen drog igång då, och det blåste för mycket. Idag är det skidglasögon-så-fort-man-går-ut-läge, helt galet väder.
De ställde ju in slalomen också, föga förvånande, jag som hade planerat en perfekt dag med skidåkning till lite efter lunch för att sedan sitta på en solig läktare och kolla in svenskarna när de gör det dom gör bäst.
Jaja, februari, februari.

Jag sträckläser saker, just nu Johanna Nilssons SOS Från Mänskligheten, mycket bra, men vad annat är att vänta, det är ju samma tjej som skrev Rebell.

Ikväll tror jag att jag ska äta pasta med bearnaisesås av fyra anledningar.

1. Mamma har alltid tyckt att det är knäppt.
2. Lillebror blir avundsjuk.
3. Jag har tack vare Paketets framkomst, tillgång till Blå Bands Bearnaisesås
4. Jag kommer förr eller senare att bli hungrig.

Jag blir ganska så existentiell när jag sitter här. Tittar på den till 90% veckobaserade folkströmmen utanför fönstret, alla som går åt Fornet-hållet till är böjda som makaroner i vinterjackor medan de som rör sig i riktning La Daille ser helt oberörda ut. Jag ska nog ta min kamera och gå ut en sväng till när jag kommer hem, hade jag haft en spade hade jag nog skottat lite, ni vet hur jag är, jag blir ganska knäpp av snö.

I övrigt inte mycket att rapportera om, messade med Nico, min jobbarkompis från förra året innan, han är i Les Arcs i år och försökte övertala mig att komma dit istället, för han har inte hittat någon hjälpreda han står ut med än. Tyvärr är det fyra mil serpentinväg dit, så det är svårt att pendla. Tyvärr, för han är verkligen en trevlig snubbe. Som en fransk Farbror Jonas.
Och Sebbe är fortsatt besatt av broccoli, till min stora förvåning.

Mer intressant än så är inte livet just idag.

Kanske borde ta mig i kragen och skriva vykort?
Kanske.