Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: januari 2009 (sida 1 av 2)

Mer bilder..


Biljard @ Le Petit Danois. ”Du kan inte spela biljard”

Snögalningar?

Starfish!!

One Piece Lickers & Pizzakoma

Hej där!!

Imorse var det mulet när jag vaknade. En timme senare var det allt annat än mulet. Målet för dagen var L’Armailly, en pizzeria nere i Tignes Les Brevieres som råkar ha alpernas godaste pizzor. (Tänk tunn frasig botten, tomat, köttfärs, lök, vitlökssås och massa basilika och persilja.)
På vägen hann vi passera både Tignesparken, nålsögat – där vi ägnade oss åt lite allmänt turistbeteende och fotograferande – och en häpnadsväckande mängd människor i åttiotalsoveraller och utan några som helst skidåkarskills.
Solsken, pizza och Sebastian, som blev kompis med tre parisdamer i blanka, pastellfärgade overaller, är summeringen av idag.

Och besattheten av overaller kräver en förklaring.
Det finns en Facebookgrupp som heter ”lick a one-piece”, som går ut på att man ska slicka på folks skidoveraller (av åttiotalstyp, helst) och fotografera det, utan att de märker, och sedan lägga upp korten på nätet. I förrgår skämtade vi lite om att det skulle vara nästkommande dags mission (igår alltså). Jag tog inte det hela på så jättestort allvar, men det slutade med att Anna och Cissi förföljde en disträ farbror i overall hela vägen från botten av Fontaineliften, upp på rullbandet och en bit till för att lyckas med uppdraget.
Jepp, Anna slickade på en gammal luddig overall utan att farbrorn i fråga märkte det. Dessutom hamnade vi med honom i liften ner till byn. Helt sanslöst.

Och på kvällen körde vi på hoppet på baksidan av huset igen.. det går framåt, sakta men säkert. Med min obefintliga grovmotorik får man vara glad över pytteframsteg.

Imorgon väntar mer solsken, och troligen picknick på Pissaillas.

Puss & Kram / H

Anna C in action!!

Punkter

  • Cissis storasyster Anna är här och hälsar på
  • Det har snöat (och regnat, men det förnekar jag)
  • Det har blåst, massor, och merparten av vimplarna som pryder lyktstolparna här har blåst sönder.
  • Snickarglädjen, eller vad man nu ska kalla den, på mitt och Cissis klädskåp beskrivs numera som smygbarock. Vad Horace hade sagt om det vet man inte.
  • Jag har haft en välbehövlig vilodag. Mina ben börjar uppvisa viss pigghet igen.

Friends on a Powder Day!!

This is it! ^^,

Fotomania






Jukebox Heroes, eller ”Jag älskar mitt liv!”

Den tjugonde januari 2009 är en dag att minnas.
Jag har nog aldrig haft sån tur med tajming i hela mitt liv.
Kvällen innan var vi hos några kompisar och kollade på Claim för typ tionde gången. Den kan förresten vara världens bästa skidfilm. Vi knatade hemåt vid elvatiden, peppade till tusen inför morgondagen trots att det inte hade snöat. Satte väckarklockan på kvart över sju och somnade som en stock.

När jag vaknade var det mörkt ute, och snöigt. Det hade ramlat ner säkert två decimeter under natten, och efter frukost, matsäckspackande och lyssnade på bra musik satte vi oss på bussen mot Fornet. Det var inte många som hade varit före oss i kabinen upp kan jag säga. Först körde vi ett åk i skogen, men både jag och CC hade lite svårt för det där med att det var träd i vägen hela tiden så när vi tagit kabinen upp igen lämnade vi Lars och Sebbe och tog stolliften upp ovanför trädgränsen istället. (Innan vi hoppade på liften han jag bli helt täckt av snö genererad av en arrogant fransos med snöslunga, samt skrattad åt av ett par svenska säsongare, men det är en annan historia.)
Att sitta där i liften och inse att det kanske är tio personer som åkt upp innan dig, och se molnen spricka upp samtidigt som det fortsätter snöa, och se all orörd snö några meter under dina fötter är någonting jag borde ge fan att beskriva. Det går inte. Det är helt omöjligt att förklara hur det känns.

När man gör de där första, tveksamma svängarna, får upp farten och inser att det faktiskt går. När man flyter genom snön som yr upp kring en, det tysta frasande ljudet, snö i ansiktet, solen i ryggen, det är bara 110% otroligt.

Det var så himla härligt, för för varje åk vi gjorde kändes det verkligen att det gick bättre och bättre. Egentligen handlar det nog mer om skidorna än om min (obefintliga) teknik, för faktiskt, en och en halv decimeter längre och en och en halv centimeter bredare gör jätteskillnad i lössnön.

Efter fem-sex vändor, när solen verkligen börjat komma fram åkte vi upp till Pissaillas. Där var ganska uppkört på ena sidan, men mellan två av backarna var det i princip orört. Yay!!
Dessutom blåste det precis uppe på kammen, så för någon sekund fick jag känna mig som Shane McConkey. Hur grymt som helst!

Fika i solen nere vid Fornetkabinen, och sedan upp till Pissaillas igen, med grabbarna i släptåg. Dagens sista åk blev glaciären, som är fin, men plågsamt mycket stakåkning i början och slutet gör den till en partiell plåga när man redan åkt i fem timmar. Hursomhelst gör tystnaden där ute att man känner sig smått religiös, eller åtminstone väldigt liten och överväldigad.
Det var väldigt trötta ben som styrde hem mot Val d’Isere i tisdags eftermiddag. Trötta och överlyckliga.

Toppade en redan perfekt dag med Tio Orsaker Att Hata Dig och en massa popcorn.

Igår var vi uppe lika tidigt, jag, Thomas, CC och Lars, och drog direkt upp till glaciären. Morgonljuset där uppe är to die for, det är ett som är säkert, och att komma upp och se liftarna stå stilla och tysta för att sedan gå igång är lite som pricken över i:et.
Tyvärr led jag av väldigt trötta ben, och träningsvärk sedan gårdagen, så det blev bara ett glaciäråk, och lite pist innan jag drog hem.

Årets hittills mest välförtjänta afterskiöl intogs på Cafe Face, som är ett väldigt trevligt ställe med förvånansvärt usel musik. Passerade mataffären på hemvägen, och inhandlade ingredienser till vitlöksbröd samt carbonara. Man måste äta mycket kolhydrater när man åker mycket skidor, liksom.

Apropå det så var ju inte gårdagens skidåkande över bara för att solen hade gått ner. Precis när jag och Cissi skulle påbörja vitlöksbrödsgörandet kom Thomas in och undrade om vi ville med ut och åka. Det visade sig att det finns ett hopp, eller tja, en snöhög bakom vårat hus, där vi tillbringade en halvtimme eller så.
Därefter: Vitlöksbröd, pasta & somna till Svampbob The Movie.

Idag har vi hängt i parken i Tignes ett helt gäng, hoppen är läskiga, men jag ska fan lära mig.
På det hela taget så leker livet här nere, mer än någonsin.
Och imorgon ska det snöa igen.

Saker att vara glad över:

  • The Killers kommer till Hultsfred (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
  • Emelie kommer hit vecka sju
  • Jag dricker milkshake som smakar exakt som SIA:s chokladglass
  • Jag har åkt en massa lössnö
  • Sebbes DC-tröja är jättegosig

Lite snö, lite snor, lite skidtokighet

God morgon.

Har jobbat hela helgen, därav dålig uppdatering.
Den senaste veckan har förflutit i en trevlig mix av förkylning som inte ger sig, solsken, skidåkning, slappande i redan nämnda solsken, förfester, att bli bortskämd av Max som lagat massa ambitiös mat och längtan efter snö.

Nu har det snöat. Tyvärr har molnen orsakat en mindre värmebölja, fyra plusgrader nere i byn och gator täckta av slask. Uppe på berget är det precis så att det inte töar. Förhoppningsvis blir det kallare imorgon, jag envisas med att misstro de pessimistiska väderleksrapporterna.
Annars inträffade väl dagens händelse vid tolvsnåret.
Jag och CC har gått i väntans tider sedan vi upptäckte den trevliga hemsidan SportConrad. Idag anlände två kartonger till min arbetsplats, innehållandes två par skidor. Våra julklappar till oss själva, typ.
Det låter säkert flummigt i de flestas öron, jag har ju redan ett par skidor. Men, dom tenderar att agera sjunkbomber i all snö som är djupare än en decimeter. Därför har jag numera två par. Idag har jag farit runt som en annan Bambi på ett par en och åttio långa, nästan decimeterbreda skidor som inte sjunker. Och imorgon ska vi till Fornet och agera snögubbar. Jag gillar verkligen att skidor blir väldigt väldigt billiga bara för att det är förra årets grafik på dom.

I övrigt har jag moppat vårat köksgolv som var självhäftande efter ett antal ölbaserade incidenter, ätit jättegod korvgryta a la Sebbelicious, tejpat en fisk på min hjälm och snytit upp en rulle skärt toapapper. Nu ska jag hem och kolla på skidfilm med några nästangrannar, så återkommer jag imorgon eller nåt med en bättre rapport angående hur monsterskidorna beter sig.

Jag gillar mitt liv.
(Mycket!)

Förresten, hela byn har fyllts med missvisande skyltar som jag antar ska bidra till den allmänna förvirringen under VM. Skylten vid busshållplatsen påstår att Face de Bellevarde ligger åt La Daillehållet till. Megasnurrigt. (Face ligger inte ditåt.) Ska bli mycket spännande att se vad som händer när Val invaderas av medianissar och stressade landslagsmänniskor. Själv tänker jag spana kändisar.

Nytillskotten: Cissis Rossignol Scratch Girl BC och mina K2 Nancy
Jag försöker att inte vara materialistisk, men ibland går det dåligt.
a-w-e-s-o-m-e

Inte en siffra rätt

Jag, imorse, när jag upptäckte att jag hade glömt stänga av en spisplatta:

”Oh, jeez, it’s something wrong with the elevator!!”

(Kan möjligen vara en association till nyår, när Finn, Thomas och Wilko lyckades fastna i hissen mellan första och bottenvåningen när vi skulle ut. De fick fira tolvslaget i en hiss, lysande!)