Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 22 januari, 2009

Fotomania






Jukebox Heroes, eller ”Jag älskar mitt liv!”

Den tjugonde januari 2009 är en dag att minnas.
Jag har nog aldrig haft sån tur med tajming i hela mitt liv.
Kvällen innan var vi hos några kompisar och kollade på Claim för typ tionde gången. Den kan förresten vara världens bästa skidfilm. Vi knatade hemåt vid elvatiden, peppade till tusen inför morgondagen trots att det inte hade snöat. Satte väckarklockan på kvart över sju och somnade som en stock.

När jag vaknade var det mörkt ute, och snöigt. Det hade ramlat ner säkert två decimeter under natten, och efter frukost, matsäckspackande och lyssnade på bra musik satte vi oss på bussen mot Fornet. Det var inte många som hade varit före oss i kabinen upp kan jag säga. Först körde vi ett åk i skogen, men både jag och CC hade lite svårt för det där med att det var träd i vägen hela tiden så när vi tagit kabinen upp igen lämnade vi Lars och Sebbe och tog stolliften upp ovanför trädgränsen istället. (Innan vi hoppade på liften han jag bli helt täckt av snö genererad av en arrogant fransos med snöslunga, samt skrattad åt av ett par svenska säsongare, men det är en annan historia.)
Att sitta där i liften och inse att det kanske är tio personer som åkt upp innan dig, och se molnen spricka upp samtidigt som det fortsätter snöa, och se all orörd snö några meter under dina fötter är någonting jag borde ge fan att beskriva. Det går inte. Det är helt omöjligt att förklara hur det känns.

När man gör de där första, tveksamma svängarna, får upp farten och inser att det faktiskt går. När man flyter genom snön som yr upp kring en, det tysta frasande ljudet, snö i ansiktet, solen i ryggen, det är bara 110% otroligt.

Det var så himla härligt, för för varje åk vi gjorde kändes det verkligen att det gick bättre och bättre. Egentligen handlar det nog mer om skidorna än om min (obefintliga) teknik, för faktiskt, en och en halv decimeter längre och en och en halv centimeter bredare gör jätteskillnad i lössnön.

Efter fem-sex vändor, när solen verkligen börjat komma fram åkte vi upp till Pissaillas. Där var ganska uppkört på ena sidan, men mellan två av backarna var det i princip orört. Yay!!
Dessutom blåste det precis uppe på kammen, så för någon sekund fick jag känna mig som Shane McConkey. Hur grymt som helst!

Fika i solen nere vid Fornetkabinen, och sedan upp till Pissaillas igen, med grabbarna i släptåg. Dagens sista åk blev glaciären, som är fin, men plågsamt mycket stakåkning i början och slutet gör den till en partiell plåga när man redan åkt i fem timmar. Hursomhelst gör tystnaden där ute att man känner sig smått religiös, eller åtminstone väldigt liten och överväldigad.
Det var väldigt trötta ben som styrde hem mot Val d’Isere i tisdags eftermiddag. Trötta och överlyckliga.

Toppade en redan perfekt dag med Tio Orsaker Att Hata Dig och en massa popcorn.

Igår var vi uppe lika tidigt, jag, Thomas, CC och Lars, och drog direkt upp till glaciären. Morgonljuset där uppe är to die for, det är ett som är säkert, och att komma upp och se liftarna stå stilla och tysta för att sedan gå igång är lite som pricken över i:et.
Tyvärr led jag av väldigt trötta ben, och träningsvärk sedan gårdagen, så det blev bara ett glaciäråk, och lite pist innan jag drog hem.

Årets hittills mest välförtjänta afterskiöl intogs på Cafe Face, som är ett väldigt trevligt ställe med förvånansvärt usel musik. Passerade mataffären på hemvägen, och inhandlade ingredienser till vitlöksbröd samt carbonara. Man måste äta mycket kolhydrater när man åker mycket skidor, liksom.

Apropå det så var ju inte gårdagens skidåkande över bara för att solen hade gått ner. Precis när jag och Cissi skulle påbörja vitlöksbrödsgörandet kom Thomas in och undrade om vi ville med ut och åka. Det visade sig att det finns ett hopp, eller tja, en snöhög bakom vårat hus, där vi tillbringade en halvtimme eller så.
Därefter: Vitlöksbröd, pasta & somna till Svampbob The Movie.

Idag har vi hängt i parken i Tignes ett helt gäng, hoppen är läskiga, men jag ska fan lära mig.
På det hela taget så leker livet här nere, mer än någonsin.
Och imorgon ska det snöa igen.

Saker att vara glad över:

  • The Killers kommer till Hultsfred (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
  • Emelie kommer hit vecka sju
  • Jag dricker milkshake som smakar exakt som SIA:s chokladglass
  • Jag har åkt en massa lössnö
  • Sebbes DC-tröja är jättegosig