Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: februari 2009 (sida 1 av 2)

Detta skulle publicerats förra måndagen.

Godmorgon.

Jag har varit ganska dålig på att uppdatera, utan någon egentlig anledning. Slöhet ligger nog närmast till hands.

Förra måndagen tog jag och CC oss äntligen i kragen och besökte Le Graal. Dock började det sådär bra, för Cissi lyckades övertala dörrvakten att hon jobbade på Dansken för att få gå in gratis, men någon typ kökschef på Dansken stod precis bredvid och saboterade hela grejen. Vi slapp betala i vilket fall, men det blir spännande att se vad som händer ikväll.
Le Graal var riktigt nice, även om golvet var klistrigt och inhabiterade några riktigt sliskiga fransmän. Man kan väl kalla det en mindre skabbig version av Malaysia i Val Thorens. Mindre till ytan och mindre känsla av att man kan bli våldtagen mitt bland folk.
Dock tappade jag bort Cissi och Finn, vilket ledde till en massa letande, hamburgerätande och slutligen ett återfinnande.

Tisdag = skräpväder och tre åk ovanför La Daille med en allt annat än frisk mamma och en ganska pigg bror. Mamma gjorde mycket efterlängtad risgrynsgröt.

I onsdags var jag trött, men hamnade ändå på Dansken framåt natten. Förklaringen lyder: Det var poledancecompetition och Thomas lovade att vara med om jag och Cissi fixade honom och hängde med ut. Sagt och gjort, vår käre dansk sminkades (med vattenfast mascara!!), ikläddes den minimala Jägermeistertröjan samt mina hotpants och tog sig an det fruktade metallobjektet @ Le Petit Danois. Det var värt det. Fick dock se alldeles för många bara rumpor, jag är inte helt återhämtad ännu.

Torsdag, solsken och pizza i Brevieres, fast först ville min bergstokiga mor upp på Grande Motte, och eftersom vädret var helt okej gick jag med på det. Det var faktiskt riktigt nice, väldigt isigt däruppe, men Double M var löjligt bra på mitten. Dock tog vi bussen till Le-Lac, för att slippa överansträngning och slow-motionliftarna från hell. Vidare upp till nålsögat, lillebror var uppe och klättrade, men jag mindes hur jäkligt det var att få på skidorna igen efter gången när jag och systrarna Cronqvist var där så jag tittade bara på.
Efter det utsattes jag för den plågsamma aktiviteten familjefotografering i väntan på att alla Grabbar Grus + Starfish skulle ansluta innan pizzaätandet. Smälte en som vanligt gudomlig Pizza Persillade i solen i Le-Lac, soloåkte Grand Pre flera vändor för att det bara var så jäkla bra och kollapsade sedan i min bunkbed.

På fredagen var det obligatorisk fika vid stugan på Pissaillas, otroligt soligt och underbart, fast lillebror fick myror i benen efter ungefär en kvart. Sedan drog vi över till Bellevarde, kollade på V-Spots kickertävling och odlade vidare på solbrännan.

…här dog datorn.

Here Comes The Sun

Precis som jag misstänkt, när VM-kaoset väl dragit från byn tog solen över efter molnen.
Gårdagen spenderades som sagt på Pissaillas, och idag har jag + familj varit nere i Le-Lac, och efter det slöåkte jag och mamma på Bellevarde.

Och apropå VM, de gamla skidbussarna är tillbaka. Lika slitna och opraktiska som förut, om än nystädade både inuti och utanpå. Jag kan inte påstå att jag saknat dem, men de piper iallafall inte så fort dörrarna öppnas och stängs.

Och min förkylning börjar (peppar, peppar..) att ge med sig.
Annars händer här faktiskt förvånansvärt lite.. Hampus, Thomas och Aron är hysteriskt uttråkade och har gett sig på att gräva fram Lars bil, eller ja, de hade börjat med det när jag gick hit, så vi får väl se hur det har gått när jag kommer tillbaka.

Familjen hälsar, mamma har trötta ben men är tämligen lyrisk över omgivningarna, vädret och skidåkningen. Oscar har internetabstinens och har gett upp tanken på skidåkarskägg, vilket enligt mig faktiskt var ett klokt beslut. 🙂

VM-veckor: C’est fini

När Manfred Pranger, till alla fransmäns stora sorg, gick i mål som etta i herrarnas slalom idag var det över.
VM.
Drygt två veckor av trafikkaos, lämmeltåg, tomma backar, hemska jippon, gratisoboy och alldeles för många svenska uråkningar har tagit slut.

Åkte Rhone-Alpes idag, nyöppnad för allmänheten och ruggigt isig. Jag svor tyst för mig själv mest hela tiden, mina tämligen slöa twintips ville verkligen inte greppa. När jag står där och suckar blir det så väldigt tydligt att även om jag blir bättre och bättre på att åka hela tiden är det tusen ljusårs skillnad mellan mig och världscupsåkarna. Där jag kasar dundrar de ner i hundra knyck, och snöhögarna jag måste ha för att kunna svänga kan trasa sönder deras knän.
Perspektiv, huh?

Så nu byter vi lämmeltågen mot turister som faktiskt är här för att åka skidor. Spännande.
Jag föredrar ju folktomt, som Pissaillas idag. Mamma blev helt lyrisk, och jag misstänker att lillebror var ganska glad han med, även om det kan vara svårt att säga. Perfekt manchestersnö, solsken och några minusgrader, det blir knappt bättre (det är när det har dumpat då..).

Ikväll: Troligtvis Yrrol, öl och kanske utgång..
Måste ju visa pyttebror Val d’I by night.

VM-veckor: Skräpväder med mera

Huj!

Blir en kortfattad uppdatering idag, jag måste hem och äta och duscha snart, för sen ska vi på någon sorts barrunda som Lionguiderna fixat för säsongarna (ologiskt?), som Oskar hade fått reda på, och sådär.

Vädret är mestadels genomvidrigt, vi har visserligen gott om snö, men den är hård och vindpinad, förutom i skogen, så jag åker skog (försöker) vilket innebär att jag svänger två gånger, kör in i ett träd, backar, svänger en gång, kör in i ett träd och ja.. ni fattar. Men det är roligt, hur det än låter.

Emelie ger mig storstryk i alla kortspel vi spelar, samt MS-Röj och DX-Boll. Deprimerande.

Sebastian ser fram emot att lära känna min lillebror, Cissi har kaviarcravings, någonting jag är helt oförstående till, och varenda funkis man ser ser dyster och vindpinad ut. Inte direkt förvånande med tanke på hur mysigt väder det var uppe på Bellevarde imorse. Storslalom imorgon? Tveksamt..
Jag är väldigt tacksam för Funivalen, tåget från La Daille till Bellevarde, dagar som dessa är tunnelbana tusen gånger bättre än stollift.

Vi höres!!

VM-veckor: Gnällpost

Förresten, sa jag att jag har haft ont i halsen sen igår morse? Perfekt tajming, jag har varken tid eller lust till att bli förkyld.

Så, färdiggnällt.
För den här gången.

VM-veckor: En kärleksförklaring

Jag älskar mina handskar. Det är bara så.
Jag har haft dom i fem eller sex år, de är nötta, sönderfallande och trots att det står Gore-Tex på muddarna läcker de vatten och vind som ett gratistält på Hultan. Jag har lagat handflatorna med silvertejp, som nu i sin tur börjar gå sönder.
Jag kommer laga dom igen.

För fast de inte på långa vägar fyller den funktion de är avsedda för finns det inga handskar som är bättre, eller goare.

Jag älskar mina handskar, det är bara så.
Dom matchar min personlighet perfekt.

Jag skulle kunna beskrivas som:

”..a kind of person with an alcoholic tolerance of an asthmatic moth..”

The Mountain Echo har sina ljusa stunder, rent skrivmässigt. Dock är de väldigt få.

VM-veckor: Lite slask, ingen sikt, lite listor

I lördags var jag rastlös. Konstant rastlös.
Det är liksom väldigt händelselöst på små skiduthyrningar när byn till 90 % består av VM-åskådare, mediatomtar, funkisar, stressade landslagsmänniskor och franska skolbarn som beter sig som lämmeltåg. Man gör inte så mycket. Jag stod på en snöhög och kollade på herrarnas störtlopp, åt godis, kollade Facebook och räknade minuter.

Vid sextiden kom så äntligen Emelie förbi, trött efter en försenad bussresa, men i övrigt välbehållen. Det skulle införskaffas liftkort, och jag gav henne en ganska bra (för att vara jag) vägbeskrivning till liftkortskassorna vid Saloon, där hon skulle möta CC och Oskar.
Typ en minut efter att hon hade gått fick jag sluta, så jag kutade iväg, rakt genom folkmassan som iakttog nån nummerlappsutdelning, välte nästan två tanter och sprang rakt in i Cissi. Dock ingen Emelie.
Efter ett par telefonsamtal och en hel del runt-i-kring-springande återfann jag henne under Bellevardeliftarna, på andra sidan området. Hon hade frågat någon tomte om vägen och de hade skickat henne till de redan stängda kassorna vid Solaise.
Efter liftkortsdramat käkade vi tacos och tog det allmänt lugnt. Det snöade, så diverse väckarklockor sattes tidigt.

Igår hoppade vi på bussen till Fornet, ett väldigt folktomt Fornet. Oftast är de flesta svenska säsongarna där riktigt tidigt, men igår var vi bara sex pers i första kabinen upp. Tyvärr var det extremt dålig sikt, på det där sättet så man blir åksjuk och tappar balans och fartkänslan i backen. Fick dock en del bra åkning både i Fornet och på Solaise, dit jag släpade med mig Emelie via Leissieres (den läskiga liften som jag ser fram emot att mamma ska åka *elakt skratt*).
Fast egentligen inträffade dagens happening när vi väntade på att Solaisekabinen skulle åka ner. Precis när de ska stänga dörrarna till plåtburken dyker en bekant person upp i liftkön. Anja Pärson, som uppenbarligen inte var så sugen på att åka i snöhögseländet till backe ner till byn, hamnade i kabinen bakom oss. Det är kanske lite löjligt, men jag blev rätt impad.
Ungefär samma känsla som när jag kollade på världscupen i Åre ’99 och fick Pernilla Wibergs autograf.
Lätt den bästa ”dagens kändis” hittills. (Bör kanske tillägga att ”dagens kändis” bara räknas om man ser dem utanför backen. Annars blir det för lätt. Och apropå det så stod Sebbe en meter från Bode Miller på Dansken häromkvällen när jag sket i att gå ut. Lite surt ^^)

På kvällen var vi uppe hos Aron och hans rumskompisar för en av dem fyllde år.

Idag har jag återigen gjort ingenting på jobbet, har fortfarande inte fått lön, för överföringen till svenska konton är jätteseg, gjort och ätit carbonara, åkt lite skidor, fast inte jättemycket för vi ville hinna se Anja åka, och det gjorde vi väl.. typ.
Eller ja, Anja åkte över de sista krönen i backen samtidigt som jag och Emelie körde gatlopp ut ur Solaisekabinen för att hinna se. Sedan fick vi slå oss genom folkmassorna för att kunna promenera hemåt, samtidigt som varenda högtalare i hela Val d’Isére vrålade om Lindsey Vonn och Lara Gut. Men, jag tänker såhär: egentligen är svenskarna bäst på teknikgrenar, så det kommer bli bättre. Någon medalj blir det säkert, antagligen i slalom, för vädret kommer vara pissigt hela veckan om man ska tro på SnowForecast, och tyvärr brukar just den vädersajten ha rätt. Jag har som fått för mig att slalom är mindre snökänsligt än storslalom, men vad vet jag.. jag är ju ingen racertyp direkt.. snarare ”jag hoppar runt på snöhögar och fulåker hela tiden”-typen.

Btw, Bellevardebacken, som det är så mycket tjat om kring lagtävlingen och allt vad det är, jag kan ju upplysa om att den blänker som en hockeyrink i strålkastarljuset på kvällarna. Blåis-punkt-com, typ. Jag har aldrig sett något värre.

Och, avslutningsvis, en lista.

Saker som rubbar mina cirklar en gnutta:

  • Högtalarna som sitter på lyktstolparna i hela byn, och spyr ut RadioVal dagarna i ända. Snart sågar jag ner fanskapen, jag blir gaalen!
  • Supportrar av diverse olika nationaliteter som tycker att det är lämpligt att börja väsnas med tutor och ko-klockor ungefär kvart i sju på morgnarna.
  • Stumpbussarna som bara går när man inte vill åka med dom. Var är dom när jag ska till backen eller jobbet? Va?
  • Vädret! Jag åkte inte till Frankrike för att klafsa runt i vattenpölar, lera och duggregn. Vadfan. Fast det var nästan sol på berget idag. Nästan.
  • Att vi bor 7 pers på 23 kvadratmeter. Missförstå mig rätt, det är toppen att Emelie, och Oskar och Olivia är här, men det är trångt och jag skulle behöva plats för mina tankar. Nästa vecka känns som semester.
  • Att sju pers delar på ett kylskåp som bara är marginellt större än en skokartong.
  • Alla turister som går långsamt och i bredd överallt.

Nu ska jag hem, väcka Emelie om hon fortfarande sover, äta upp min carbonara (göra två portioner at once är väldigt smart när hungerpaniken tenderar att inträffa vid de mest olägliga tillfällen) ta en dusch och göra mig redo för Scandinight @ Le Graal. Dessutom fyller allas vår HampeJ 21 idag, och det bör ju firas.

Simma lugnt / Heddz

VM-veckor: Städryck, återbesök och paltkoma

Tjenare.

Antar att de flesta redan vet att Val d’Isere valt att visa sig från sin mest miserabla sida de senaste dagarna. Jag visste inte att alpväder kunde vara så oerhört Falkenbergskt, men det är det. I onsdags var det helt okej, vi dissade herrarnas Super G och drog över till Tignes, där jag fick ett mindre psykbryt i parken men lyckades lappa ihop humöret med lite choklad och allmän fulåkning i Palafourbackarna. Det är tämligen tröttsamt att vara rädd för hoppen, men nästa gång solen visar sig ska jag ta tag i det igen, förr eller senare törs jag.
När vi hoppade av bussen vid bion passerade vi Anders Pärson som stod och såg bekymrad ut mittemot crepesstället. Dagens kändis, check!
Därefter tvättning av lakan, det var på tiden vill jag lova, samt ett städryck som bottnade i ilskan över att ingen annan avskyr påsar med ölflaskor i köket och den ständiga överbefolkningen i våran lilla lägenhet.
På kvällen somnade jag i grannarnas soffa efter en och en halv Pirates of the Caribbean och en skål popcorn.

Torsdag = Bourg igen.. både jag och Cissi resonerade som så att nästa vecka vill vi hänga här med Oskar och Emelie, så varför inte passa på att bunkra ännu mer när det ändå är skräpväder. (Fem plusgrader, blåsigt, mulet och duggregn. Underbart.)
På tre timmar hann vi med ett återbesök på Donken, tappa bort och återfinna Wilko ungefär tio gånger, inhandla sextio flaskor öl, änu mer pasta, bröd och konserver, samt att kidnappa en kundvagn.
Väl tillbaka i byn tog vi tag i Det Stora Matlagningsprojektet. Våra fiskcravings hade helt enkelt blivit för stora. Stekt lax med klyftpotatis, sallad, bearnaisesås och rosévin, det godaste jag ätit på jag vet inte hur länge. Jag blev lycklig ända ner i tårna. Helt freakin’ underbart.
Avslutade dagen/natten/tidiga morgonen på Dick’s där de hade Cheesy Night, vilket innebär att de byter den tråkiga housemusiken mot nittiotalshits och one-hit-wonders. Suveränt!
Innan dess hann jag shotta Chartreuse, det gör jag inte om. Det är grönt, ser giftigt ut och smakar ännu värre. Huvva! Ibland borde jag frångå säsongarmottot ”gratis är gott”.

Idag skulle det ha snöat, men när jag vaknade var det fortfarande ohemult varmt och regnigt, så jag somnade om. Det enda vettiga jag åstadkommit var min och Cissis promenad till La Daille, där vi fyllde på våra kontantkort och letade reda på Le Villaret, så nu vet jag ungefär vart mamma och Oscar ska bo.
Eller jo förresten, jag storstädade badrummet också. No more avlagringar i badkaret och handfatet, I say.
Ambitiös kvällsmat för andra dagen i rad, Sebbe och Olivia gjorde frikadeller med pasta och tomatsås, och jag har haft ont i magen i flera timmar för att det var så gott. Nu ska jag traska hemåt, imorgon är det arbeit arbeit, och Emelie kommer hit!!

Starfishes x3, vecka sju blir nog bra, även om vädret och de svenska ickeframgångarna i VM är lite dystra.

BTW: Dagens Kändis: Lindsey Vonn gick förbi vårat hus innan. inte så konstigt kanske, eftersom Team America-bilarna bor tvärsöver gatan, men ändå.

Godnatt.

Bilder från Bourg & Super G:n

80’s Starfish!

Mackedonkan framkallade visst excitement?

Jag och Fille, fullastade påväg mot bussen

Gråväder = shoppingväder.

VM’s kaxigaste bil?

Ett stycke startkur @ Solaise.

Cissi, med en hord funktionärstomtar i bakgrunden.

Entrance de Foret, eller vad dom nu kallar det. Brant och isigt säger jag.

Folkmassa + svensk flagga.