Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: mars 2009 (sida 1 av 3)

Jukebox Hero!

Shane McConkeys del i Claim.
Bara se den.

Årets första glass!

Yepp.

Om det och mycket annat.
Först, en recap:

Söndag: Skitväder, jag försökte åka bräda, men såg seriöst inte handen framför mig, så jag drog hem, storstädade (behövligt: ja, roligt: nej), åt upp den sista veggoköttfärsen och kollade på Australia. Jäkla bra film detdär.
Killarna var ute, och någon gång under kvällen lyckades Wilko bryta foten, så nu ligger han på sjukhuset i Bourg med sex skruvar i benet. Stackars liten. Get well soon, helt enkelt.

Igår: Tog jag sovmorgon, och när jag väl masade mig ut vid elva sprack det upp typ helt och hållet. Åkte bräda på Solaise i några timmar, jag börjar faktiskt hitta flytet nu, innan jag trillade, blev arg och åkte hem. Parkerade mig i solen utanför vårat hus, med Liftarens Guide (tack, Maja!), en flaska Orangina och ett paket cookies. Efter ett tag fick jag träsmak i baken av asfalten, och flyttade upp till Maja & Co’s balkong. Finns sämre sysselsättningar än att odla solbränna, käka chips och lyssna på Lenny Kravitz.
Eftersom det trots allt var måndag traskade vi ner till Foret och lyssnade på Mullit, samt lyckades planera en förfest.
Kvällen blev.. röjig. Ta sju tjejer (och en förskrämd kille), en iPod, en omgång BobDog och en ansenlig samling flaskor och placera dem i ett rum med en bergsprängare och se vad som händer. Fast det bästa kan ha varit när jag lyckades få Jocke (DJ:n på Dansken) att spela We Built This City On Rock n’ Roll. Tocade, Graalen som var jättejättedött och hem.

Idag då?
Jag och Anja drog till tresekundersbyn och chillade i solen vid ån, dissade de andra som skulle käka pizza och gav oss iväg på jakt efter glass. Oturligt nog var mataffären, som dessutom låg i andra änden av byn, uppför en backe, lunchstängd. Jaja. Change of plans, vi drar till Le-Lac istället. Hah. Första stolliften var öppen, den andra var stängd och istället för att åka ner och ta ägget tog vi bussen.
Väl i Tignes fick vi vänta en kvart på att Spar skulle öppna, men det var det faktiskt värt. Ett fyrpack Magnum Mandel (delat på två) senare var jag så mätt så jag hade kunnat spy. Men gott var det. Tyvärr hade solen gått i moln, så vi drog hemåt.

Innan dess hann vi dock bevittna veckans mest virriga turist. En farbror, i overall från åttiotalet, med magväska på ryggen, bakistegspjäxor, cykelhjälm med keps under och zinkpasta nog åt ett halvt kompani åttiotalsreseledare lyckades på mindre än en minut misslyckas med att bära sina skidor på alla sätt som överhuvudtaget någonsin prövats. Och när han satte ner skidorna på marken slog den ena till honom rakt i ansiktet. Det var bland det roligaste jag sett på hela säsongen, och går inte riktigt att återberätta i text.
Innan dess åkte det även förbi två längdskidåkningsblåbär som lyckades krocka in i varandra, välta, resa sig upp, glida iväg en halvmeter i snigelfart och i ett tappert försök att behålla snigelfarten ställa sig i störtloppsställning och stå kvar i samma position en bra stund efter att ha avstannat.
Suveränt!

Dagens latmask får väl tillfalla det faktum att vi tog oss från Tresekundersbyn till Val d’Isere och bara åkte en enda backe på hela vägen. Där snackar vi accomplishment. Eller nåt.

Ikväll blir det film med mig själv och en rejäl portion pasta, och om det inte är alltför räligt väder imorgon ska jag ta tag i Projekt 180. Grand Pre finns där av en anledning.
Snälla, låt bli att regna!!

I övrigt: 18 dagar tills Starfish är här igen. (!!!!!!!!) Superexcited!

It feels like superman died


Shane McConkey
Jukebox Hero

Skidvärlden är en inspirationskälla och förebild fattigare.

I brist på solsken..

I torsdags var vädret perfekt. Sedan dess har det gått utför.
Val d’I har ännu en gång drabbats av västkustväder. Plusgrader, mulet, rått och regnigt.

Underbart.
Nåja.
Om vädret sviker kan man ju ta tillfället i akt och röja lite istället. Så det är väl ungefär vad jag har gjort. Åkt snowboard och festat.
I torsdags vart det ju cheesynight, som var klockrent bortsett från att en väldigt tjurig DJ på Dicks vägrade spela We Built This City On Rock n’ Roll, och igår var det återöppning av Moris Pub.
Mullit spelade, vilket i vanlig ordning gav mig blåmärken på knäna och höfterna. När ska de ta sig i kragen och uppfinna vadderade kravallstaket? Bortsett från blåmärkena, och att min inte helt lyckliga axel fick ett par smällar för mycket var äver gårdagskvällen riktigt bra. Jag och Maja ägnade oss åt professionellt förbipasserande i kön in till Dicks och jag kom ihåg öronpropparna. Tur det, för när Mullit slutligen spelade Killing In The Name stod jag precis jämte högtalarna. Bullrigt.

Idag trotsade jag flatljuset och åkte bräda med Sebbe, Robban och Thomas. Det går bara bättre och bättre, så i väntan på solsken eller snö tror jag att skidorna ska få ha lite semester. Skam den som ger sig, heter det ju.

Avslutningsvis, en bild på Danne från i torsdags, plöjandes puder vid Signal:

Grillkrydda, pudersnö och lite vimmelkantighet

Visste ni att när Sebbe snarkar vibrerar hela våningssängen?
Antagligen inte, men så är det i alla fall. Därav något avkortad skönhetssömn, oväsendet började vid strax innan fem och pågick i gott och väl en och en halv timme.

Därför vet jag nu att det blir ljust ute så tidigt som kvart över sex.

När jag gick upp vid åttatiden var jag sådär lagom pigg. Eller lagom och lagom, virrig nog att råka ha grillkrydda på gröten istället för kanel.
Det är ingenting jag rekommenderar. Ruskigt äckligt.

Strax innan nio tog jag och grabbgänget bussen bort till Fornet, ungefär samtidigt som molnen bara försvann. Jag, Hamps, Lars, Jon och Aron var först ut på vänstersidan, och det var utan överdrifter säsongens bästa skogsåk, eller för att citera Aron:

”Vi tog oskulden på skiers left!”

Jag som brukar svära mig ner krockade inte med ett enda träd, och fastnade inte förän precis innan man kommer ut på flacken nedanför kabinen. Väldigt självbelåten och väldigt trött åkte jag upp igen, och möttes av en av mina favoritsyner. De släppte upp folk i Pyramides! Dessutom hittade vi Anja, Bettan, Danne och Madde.
En hel liten säsongarklan fick spåra solsidan ner mot knappliftarna, och sen hängde jag, Danne och Anja kvar där ett bra tag. Som grädde på moset öppnade de Signal, och det är ingen överdrift att det var två av säsongens bästa åk.

Sedan drog vi upp till Pissaillas och körde tre vändor på Shane McConkeystället innan det var alldeles för spårat. Då valde jag att avsluta med min hittills mest klantiga och onödiga vurpa, som innefattade ett felskär, vindpinad snö, en massa stenskravel, ett till felskär, en kullerbytta, en landning på huvudet (tack gode gud för hjälm), en mörbultad axel och en på det hela taget vimmelkantig Hedda.
Egentligen är det som stör mig mest att det inte finns på film. Det såg nog ganska roligt ut.
Och att min jacka gick lite sönder.

Nåja. Silvertejp.

Efter det drog vi ner till Signal och drack Cola och chillade en stund innan jag stack hem.
På det hela taget en väldigt bra skiddag.

Och ikväll: Cheesynight. Och kanske tacos på Dollan innan det, jag vet inte riktigt än. Man får se. Dansa blir det iallafall.

Man kan väl säga såhär, jag behövde en dag med solsken och puder. Motivationen har varit låg det senaste, och det enda som faktiskt kan få upp den är sånahär dagar. Något som får mig att komma ihåg varför jag faktiskt är här.
Och när jag spårar pudersnö en solig dag i mars är det ganska uppenbart varför.
Det finns inget bättre.

Anja skiers left om Signalknappen

Ofrivillig sovmorgon, bunkring och snö

Mina ut och åka-ambitioner råkade sova bort.
Jag vaknade, men innan jag hann lyfta huvudet från kudden hade jag somnat om.
Vaknade igen vid halv tolv, och hann precis ta ut soporna och börja planera ett städfrenzy när Robban kom hem från backen och undrade om jag skulle med till Bourg, för hans polare hade en plats över i bilen.
Givet.
Så idag har jag socializat med Langleyfolk, fyllt på mitt förråd av pasta, Pringles och Passoa, samt ätit frukost på McDonalds långt efter lunchtid.

Just nu vräker det ner snö här utanför, så jag antar att det blir tidigaste bussen till Fornet imorgon. Förhoppningsvis klarnar det upp så man kan åka Pyramides, men anything will do. Mina Nancys har stått i hörnan jämte sängen alldeles för länge nu.

Kvällen då?
Film, eller en bedrövligt sorglig bok jag lånade av Karro, Innan Jag Dör.
Avsluta med bästa bitarna ur Claim, SSD och Reasons för att skapa lite pepp.
Jepp, så blir det.

Och imorgonkväll, Cheesynight på Dicks. Yay!!

Flippflopptofflor

Huj!

Ja, det har varit lite glest mellan uppdateringarna på sistone.
Vet inte om det beror på vardagslunk, lathet eller en mix av båda.

Pappa var här, en vecka med varierad kost, riktigt mycket skidåkning – nästan hela tiden i strålande solsken – och en hel del bokläsande i Tignes-Le-Lac.
Sedan följde en och en halv dag av pjäxor och bindningar. Väldigt väldigt lugn helg, vilket i sin tur innebär att tiden sniglar sig fram. Och att man får gå tidigare på måndagen.
Igår slutade jag halv elva på förmiddagen och drog direkt ut i backen med brädan. Jag vet inte varför, men jag var sjukt sugen på att åka snowboard. Kan bero på att jag börjar återfinna tekniken, och vågar köra lite fortare. Igår klarade jag blåa backen ner till Marmotten utan att trilla. Visserligen fegade jag lite, men ändå.

Sen på kvällen blev det riktig tjejförfest i Verdets 1. Rosévin, nittiotalsradioplågor och allmän allsång. Därefter Dansken, Dicks och Graalen innan jag ramlade i säng vid halv fyra. Mycket trevligt.
Idag har det varit kallt, periodvis snöat och blåst halv storm så jag dissade backen. Mina knän ville vila lite, och jag kände för att se om Gossip Girl. Hoppas att det har mojnat tills imorgon, för mer än en dags slappande leder bara till rastlös Hedda.
Alternativt städmanisk Hedda, men det blir det inte.
Det är så inte min tur.

Förresten, hemresan är fixad och klar, den 26 april vid nio på kvällen beräknas jag vara i Falkenberg igen. Så vet ni.

Puss / H

Mot Sherwoodskogen (nåja..)

Goddagens.

Efter en hel helg av omväxlande hårt arbete och intensivt solande var jag idag officiellt ledig.
Pigg som attan imorse, upp till Pissaillas som pappa, precis som alla andra i vår familj, verkligen verkligen gillade. Jag tappade räkningen efter ett tag med det blev nog minst tio varv däruppe, och givetvis lite slappande vid stugan.
Man måste ju njuta av knallsolen, helt plötsligt försvinner den.

Hem vid tretiden, jag läste ut ännu en Roslund&Hellström-bok, Box 21, precis lika hemsk som de andra men det går liksom inte att släppa dem.
Pappa somnade.

Sen gick jag till posten och hämtade paket.
Det kan vara det bästa som finns. Paket.
Därför ser planerna för kvällen ut som följer:

  • Vidarebefordra kaviar till Lars
  • Överlämna Tumme till Wilko
  • Ät överbliven carbonara. (Blek, fet och rinnig, hell yeah! ^^)
  • Ät Marabouchoklad
  • Pimpa om väggen vid min säng
  • Läs Åka Skidor
  • Spela Yatzy, förutsatt att pappa håller sig vaken.

Imorgon blir det nog vidareplågning av faderskapets trötta ben. Solsken är utlovat och Grand Motte inplanerat. Samt fortsatt jobb på tvättbjörnslooken, givetvis.

Tröttbenad

Så.

Nu är jag officiellt ledig mellan 7 och 12 juli. Min vana trogen är jag någon annanstans på mammas födelsedag, men hon brukar vara förstående.

Och ja, jag är lite dum i huvudet, sitter inne (nåja, halvute) med datorn när solen skenar.
Orsak: Helt slut i kroppen efter tre åk på Solaise. Mest knäna, vilket kanske inte är så konstigt, de är fortfarande lite överansträngda sedan galenveckorna i januari och februari, men det känns som om jag håller på att bli sjuk. Jag är så himla trött jämt, två kvällar i rad har jag slocknat som en liten hög innan elva på kvällen, och igår ägnade jag ändå 90% av tiden ute åt att bränna armarna i Le-Lac.

Man kan väl säga att jag och Elisabeth körde en icke-alkoholrelaterad version av ”ge mig fem”.
-Ska vi gå nu?
-Fem minuter till

Så höll vi på i nästan tre timmar.
Därav årets värsta bonnabränna so far.

Och om en timme ska jag jobba. Stenhård förnekelse på det.
Hoppas verkligen att Jean har snackat med de på Iseran så att Thomas kan hoppa in åt mig, annars jävlar. Jag tänker inte jobba fyra av sju dagar när pappa är här, det blir det inte.

Nåja, ut i solen nu.

Orsak Till Lyckofnatt

Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!BoldKings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!
Kings of Leon ska till Hultan!

Jag skulle kunna skriva det hundratusen gånger till, seriöst. Vilket jävla lyckofnatt. Folk kollar konstigt på mig när jag sitter inne på Warm Up och hoppar upp och ner på stolen, men vem bryr sig? Kings of Leon ska till Hultsfredsfestivalen. Precis som jag.

Killers & Kings of Leon.
Nu fattas bara Fall Out Boy, ehe.
Fast det lär det ju inte bli.
..det sa jag om Kings of Leon också.
Vilken sommar det kommer bli.

Annars då?

Jag och Elisabeth satt i Le-Lac större delen av dagen, jag har bränt både näsan och armarna. Mycket nice.
Och, jag har köpt nya gogglar, supersnygga.. fast jag har inte orkat ta kort på dom än. Vit-röd-gröna med gulorange lins. (Electric EG5s för den som är intresserad.) Ikväll ska vi nog till Dolomites och käka tacobuffe, om jag orkar röra på mig vill säga. Mina knän tyckte verkligen inte om snön igår, eller pucklarna idag. Men vem bryr sig? Solen skiner, jag dricker varm choklad och jag tänker skriva det en gång till:

K i n g s o f L e o n s k a t i l l H u l t s f r e d s f e s t i v a l e n ! ! !