Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 28 mars, 2009

It feels like superman died


Shane McConkey
Jukebox Hero

Skidvärlden är en inspirationskälla och förebild fattigare.

I brist på solsken..

I torsdags var vädret perfekt. Sedan dess har det gått utför.
Val d’I har ännu en gång drabbats av västkustväder. Plusgrader, mulet, rått och regnigt.

Underbart.
Nåja.
Om vädret sviker kan man ju ta tillfället i akt och röja lite istället. Så det är väl ungefär vad jag har gjort. Åkt snowboard och festat.
I torsdags vart det ju cheesynight, som var klockrent bortsett från att en väldigt tjurig DJ på Dicks vägrade spela We Built This City On Rock n’ Roll, och igår var det återöppning av Moris Pub.
Mullit spelade, vilket i vanlig ordning gav mig blåmärken på knäna och höfterna. När ska de ta sig i kragen och uppfinna vadderade kravallstaket? Bortsett från blåmärkena, och att min inte helt lyckliga axel fick ett par smällar för mycket var äver gårdagskvällen riktigt bra. Jag och Maja ägnade oss åt professionellt förbipasserande i kön in till Dicks och jag kom ihåg öronpropparna. Tur det, för när Mullit slutligen spelade Killing In The Name stod jag precis jämte högtalarna. Bullrigt.

Idag trotsade jag flatljuset och åkte bräda med Sebbe, Robban och Thomas. Det går bara bättre och bättre, så i väntan på solsken eller snö tror jag att skidorna ska få ha lite semester. Skam den som ger sig, heter det ju.

Avslutningsvis, en bild på Danne från i torsdags, plöjandes puder vid Signal: