Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 31 mars, 2009

Jukebox Hero!

Shane McConkeys del i Claim.
Bara se den.

Årets första glass!

Yepp.

Om det och mycket annat.
Först, en recap:

Söndag: Skitväder, jag försökte åka bräda, men såg seriöst inte handen framför mig, så jag drog hem, storstädade (behövligt: ja, roligt: nej), åt upp den sista veggoköttfärsen och kollade på Australia. Jäkla bra film detdär.
Killarna var ute, och någon gång under kvällen lyckades Wilko bryta foten, så nu ligger han på sjukhuset i Bourg med sex skruvar i benet. Stackars liten. Get well soon, helt enkelt.

Igår: Tog jag sovmorgon, och när jag väl masade mig ut vid elva sprack det upp typ helt och hållet. Åkte bräda på Solaise i några timmar, jag börjar faktiskt hitta flytet nu, innan jag trillade, blev arg och åkte hem. Parkerade mig i solen utanför vårat hus, med Liftarens Guide (tack, Maja!), en flaska Orangina och ett paket cookies. Efter ett tag fick jag träsmak i baken av asfalten, och flyttade upp till Maja & Co’s balkong. Finns sämre sysselsättningar än att odla solbränna, käka chips och lyssna på Lenny Kravitz.
Eftersom det trots allt var måndag traskade vi ner till Foret och lyssnade på Mullit, samt lyckades planera en förfest.
Kvällen blev.. röjig. Ta sju tjejer (och en förskrämd kille), en iPod, en omgång BobDog och en ansenlig samling flaskor och placera dem i ett rum med en bergsprängare och se vad som händer. Fast det bästa kan ha varit när jag lyckades få Jocke (DJ:n på Dansken) att spela We Built This City On Rock n’ Roll. Tocade, Graalen som var jättejättedött och hem.

Idag då?
Jag och Anja drog till tresekundersbyn och chillade i solen vid ån, dissade de andra som skulle käka pizza och gav oss iväg på jakt efter glass. Oturligt nog var mataffären, som dessutom låg i andra änden av byn, uppför en backe, lunchstängd. Jaja. Change of plans, vi drar till Le-Lac istället. Hah. Första stolliften var öppen, den andra var stängd och istället för att åka ner och ta ägget tog vi bussen.
Väl i Tignes fick vi vänta en kvart på att Spar skulle öppna, men det var det faktiskt värt. Ett fyrpack Magnum Mandel (delat på två) senare var jag så mätt så jag hade kunnat spy. Men gott var det. Tyvärr hade solen gått i moln, så vi drog hemåt.

Innan dess hann vi dock bevittna veckans mest virriga turist. En farbror, i overall från åttiotalet, med magväska på ryggen, bakistegspjäxor, cykelhjälm med keps under och zinkpasta nog åt ett halvt kompani åttiotalsreseledare lyckades på mindre än en minut misslyckas med att bära sina skidor på alla sätt som överhuvudtaget någonsin prövats. Och när han satte ner skidorna på marken slog den ena till honom rakt i ansiktet. Det var bland det roligaste jag sett på hela säsongen, och går inte riktigt att återberätta i text.
Innan dess åkte det även förbi två längdskidåkningsblåbär som lyckades krocka in i varandra, välta, resa sig upp, glida iväg en halvmeter i snigelfart och i ett tappert försök att behålla snigelfarten ställa sig i störtloppsställning och stå kvar i samma position en bra stund efter att ha avstannat.
Suveränt!

Dagens latmask får väl tillfalla det faktum att vi tog oss från Tresekundersbyn till Val d’Isere och bara åkte en enda backe på hela vägen. Där snackar vi accomplishment. Eller nåt.

Ikväll blir det film med mig själv och en rejäl portion pasta, och om det inte är alltför räligt väder imorgon ska jag ta tag i Projekt 180. Grand Pre finns där av en anledning.
Snälla, låt bli att regna!!

I övrigt: 18 dagar tills Starfish är här igen. (!!!!!!!!) Superexcited!