Igår firade vi påsk.
Först vinkade vi av Madde.. alltid lika tråkigt när någon åker hem, även om det verkligen bara är att vänja sig nu, och sedan gick vi bananas. Minst sagt.
Jag hann bli full tre gånger på tolv timmar, kanske tack vare att Anja lyckades fixa Akvavit och sill (nej, jag åt inte sill, jag åt protestcarbonara, och ja Starfish, du får himla med ögonen nu) och kanske tack vare allmänt god stämning.
Bettan var utklädd till Köckling, och vi andra var mer eller mindre ambitiösa påskkärringar.
Vi lekte lekar, som ledde till krossandet av tre löskokta ägg, att någon rusade rakt in i en bil och att någon som inte var med på Irländsk Julafton/Norsk Fylla/Fransk Påskafton filmade x antal pinsamma filmer på de tappra tokstollarna som var med. Vi lekte BobDog som övergick i Jag Har Aldrig, och sedan sov jag en lång stund på Lunds kökssoffa. (Hårt.)

Idag har jag jobbat.
Inom loppet av en timme hann jag vilja döda folk, bli gråtfärdig, bli utskälld för saker jag varken kan rå för eller påverka, förbanna all språkförbistring, förbanna bristen på arbeitsraum och se en unge kräkas på heltäckningsmattan. Det blir inte värre än så.

Imorgon utlovas Sonneshine.
Håll alla tummar, snälla.
Jag behöver det.

(Sex dagar till, sen välter vi Valdi!!)