Som sagt, jag planerar.

Jag funderar och funderar, vänder ut och in på fördelar, nackdelar, fallhöjd och gamla snörapporter.

Just nu ser listan med orter jag är sugen på ut såhär:

  • Serre Chevalier
  • Val Thorens
  • Val d’Isere
  • Champoluc
  • Engelberg
  • Saalbach/St Anton/Badgastein/Chamonix

Varför har jag inte skrivit upp några orter i nordamerika?
Dels för att jag inte har pengarna för att åka dit i år. Dels för att jag är rädd att åkningen ska vara för svår, och dels för att jag inte vill åka dit ensam. För så blir det nog i år, om jag inte åker tillbaka till Valdi kommer jag bo med folk jag inte känner sedan innan.

Serre Chevalier alltså.. tanken dök upp när jag ramlade in på Langleys ”söka jobb”-sida. Vad jag har fattat är där väldigt ofta väldigt soligt, men när det väl dumpar gör det det ordentligt. Dessutom finns där bevisligen grym skogsåkning (något jag verkligen måste bli bättre på, fråga CC om arg-fotot på mig från en av Fornetravinerna) och byn är till skillnad från Valtho och Valdi ingen extrem partyort. Lättare att klara av skidåkningen (och jobbandet) då, tänker jag. Det ligger dock långt söderut så säsongen är tre-fyra veckor kortare där än uppe i Haute-Tarentaise.

Val Thorens kräver ingen längre förklaring. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag tillbaka dit. Jag utvecklades otroligt som skidåkare när jag var där, men ännu mer förra säsongen, och det vore så himla kul att komma tillbaks dit och tackla offpisten på riktigt. Jag älskar den jävla betongbunkern, och piståkningen är mer än världsklass, till och med Espace Killy får se sig slaget på den punkten.

Val d’Isere. Jag är kluven. En del av mig längtar tillbaks dit nästan varje dag, men samtidigt vet jag att mycket av det jag längtar till inte kommer finnas där nästa vinter. Människorna och genom dem mycket av tryggheten och hemkänslan. Blir det Valdi måste jag lämna Valdi-Nollnio hemma, och det kan bli svårt.

Champoluc ligger i Monterosamassivet, har enligt Freeride.se, Åka Skidor och alla andra know-it-all’s grym offpist och eftersom det är Italien, gott käk. Men det är svårare att hitta information om Monterosa än om de stora franska orterna, och byn verkar vara nästan jobbigt liten. Lappsjukan kan drabba den bäste.

De övriga är mest ”om allt skiter sig och jag får åka lite vart det finns plats i någon lya”-alternativ.

Sitter och filar på en jobbansökan till Langley, samt skaffar kontakter på Freeride, allt för att skapa så många möjligheter som möjligt. Vi får se vad som händer, troligtvis är det lugnt på planeringsfronten ännu ett tag, men det är i alla fall dags att börja spåna.

Vi höres/ HB