Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: november 2009 (sida 1 av 3)

So much for bleached nostalgia

Tänk vad man kan hitta i dokumentmappen.. ja, jag är lite nostalgisk nu.
Mest för att jag bara vill iväg, iväg, iväg, igen.
Snart så. Tio dagar. Ååååå!

”Kanske är det bara jag, men när vi lämnar Bourg-Saint-Maurice bakom oss och vägen blir krokigare för varje höjdmeter får jag en kittlande känsla i maggropen. Det är inte långt kvar.
Visserligen hann jag göra samma resa några gånger under vintern, men jag glömmer aldrig första gången, och lite av känslan sitter kvar.

Trött och åksjuk i en buss full av brittiska chaletgirls and boys från Geneves flygplats med destination Val d’Isere. Det är den tjugoåttonde november, klockan närmar sig sju på kvällen och det är beckmörkt ute. Vi passerar avtaget mot Sainte Foy, ett ortsnamn jag känner igen från gamla trådar på Freeride.se, och en liten stund senare dyker Tignesdammen upp utanför bussfönstret. Det lilla man ser i skenet från några ensamma strålkastare, alltså. Vägen hänger på kanten av dammen, och i samma stund som jag tänker “är vi inte framme snart” för femtioelfte gången tornar någonting upp sig framför mig. En trång öppning mellan två bergssidor – mina tankar far till Morias portar, ingången till dvärgarnas forna rike i Sagan om Ringen. Bussen far in i en tunnel, och på andra sidan finns plötsligt gatlyktor och huskomplex.

Val d’Isere – La Daille
1780 m

“Zhose of you who are going to La Daille are to get of ze bus now” meddelar busschaffisen på bruten engelska.
“Snöflingor” tänker jag.
Med all rätt, för det glittrar i skenet från gatlamporna vid vad jag några veckor senare ska känna igen som La Dailles busshållplats, där man under sportloven får bruka våld för att komma på skidbussarna.

Tio minuter senare står jag, mina tre vänner och en rejäl hög väskor, i snön vid Gare Routiere, mitt i Val d’Isere och huttrar. Vi har ingen aning om var fan vi är, vart fan vi ska, eller hur vi ska hitta dit. Klockan var halv åtta på kvällen, och vintersäsongen 08/09 tog officiellt sin början.

Vi hittade hem efter en stund, mycket tack vare en viss tjej från Skåne som kunde betydligt mer franska än vi andra tillsammans. Trötta som jag vet inte vad stapplade jag och Cissi in genom dörröppningen till de 23 kvadratmetrarna som utgjorde Verdets 2 1:10. En snabb överblick senare paxade vi våningssängen med något bredare slafar och gick ner för att hjälpa grabbarna med släpandet. Halv uppackning, nudelkok och sedan bums i säng, vi sov till elva dagen därpå av ren utmattning..”

In Tartiflette We Trust


Bagagevagn @ Geneves flygplats, så att man säkert inte ska tvivla på att man är i alperna..

Exakt ett år sedan:

Starfish! Inställning på Steningehus 05:00 sharp!

Ja jisses, vart tog tiden vägen?
Det känns verkligen som om det kunde vart igår.
Jag tror att jag börjar bli gammal.

Jag bloggar, alltså finns jag till

Mer bloggar.
Uppenbarligen så har även Simon (även känd som Gavva) en blogg.
Den hittar ni här, och i länklistan såklart.

Han har även lagt upp en fin liten lista på alla oss som ska bo ihop, ett initiativ som jag mycket väl kan tänkas härma om jag fortsätter vara så trött och uttråkad som jag är för tillfället.

Snödans, hej och hå!

Jag har fortfarande inte hittat någon Print-Screenknapp på min dator, ingen som funkar i alla fall, men skitsamma.

Enligt allas vår älsklingssajt Snow-Forecast kommer det ramla ner sisådär en halvmeter snö i Serre mellan söndag kväll och tisdag lunch. Det tycker jag verkar synnerligen trevligt, och det får gärna öka på ännu mer. Ju mer det dumpar innan berget öppnar desto bättre. Känns ju onödigt att döda belagen på skrot under snön det första man gör.

(Snow-Forecast finns i länklistan..)

Nu ska jag ta en Ibumetin och paketera kolor.
Svinpälsvaccinet är hittills en ganska onajs upplevelse, feber och värk är så i förrgår.
Jaja, vad gör man inte?

Mer tjat om svinis.

Jodå, baconsprutan tagen.

Biverkningar so far: Yr.
Men jag misstänker att det beror lika mycket på att jag inte har ätit någon ordentlig mat idag. Chokladkaka är gott, men inte så himla stadigt.

Hoppas hoppas att jag går emot strömmen och inte har feber imorgon.

Houston, we have an address!

Som följer:

Hedda Berander
La Claire Fontaine
Rue de Centre, Chantemerle
05330 St Chaffrey
La France

Trevligt, va?
Nu är det bara.. *räknar-i-huvudet* sexton dagar tills jag åker. Om sexton dagar är jag förmodligen gruvligt förvirrad på Milanos flygplats så här dags. Trettio kilo skidbag känns sådär kul. Varför kan inte pjäxor vara gjorda i frigolit?
(Jag inser att man inte kan göra pjäxor i frigolit, jag bara gnäller lite.)

Hmm.

Tisdag

God förmiddag.
Eller morgon. Hur man nu ser det.

Här i Falkenberg skiner solen, vilket egentligen inte medför så mycket mer än att mitt rum framstår som ett värre damm-inferno än vanligt. Verkar som om det är sonnenshine även i Serre, om man ska tro webbkamerorna, och även som om det har fallit lite lite snö där under natten. Pyttelite.
Men, det verkar som om det är mer snö på gång. En av mina mer eller mindre begripliga morgonrutiner är att kolla Snowforecast, och framåt helgen kommer det nog börja snöa lite mer. (I Serre alltså, bäst att vara övertydlig, det är trots allt internet det här.)

Hålla tummarna, check.

Här hemma är planen för dagen att få det där attans baconsprutan. De sa vecka 48, så klockan ett är det jag som beger mig till vårdcentralen och envisas. Fast det tar emot, det går emot mitt naturliga beteende att ta sprutor frivilligt. Herregud, sist jag vaccinerade mig var Polio i sexan. Bara för att jag aldrig åker till Asien och sådär. Men men.. jag vill inte få Svinis i Frankrike, mitt enda samröre med den franska sjukvården hittills var inte så jäkla givande; betala fyrtio euro för Tamiflukapslar som

  1. inte gick att svälja.
  2. fick mig att må ännu sämre.

Ovärt.
Så, motvillig eller ej, jag ska vaccinera mig.
Förhoppningsvis däckar jag inte i feber sedan.

Turbofartsplanering..!

Pust.

Det har varit några hektiska timmar.

Trasig bil är lika med reservplan är lika med flygbiljetter. Är lika med ringa folk och kolla och styra och hoppsan det fanns bara fyra biljetter kvar då, jo men vi är ju fyra. Ska vi ta dom? Ja det gör vi, vänta ska bara ringa och kolla först.. Jo det ska vi.

Min hjärna är lite slut. Men flygbiljetter Kastrup-Milano-Malpensa den 10 december klockan 08:20 är bokade, utskrivna och inramade på väggen. (Inte riktigt, men nästan.) Nästa utmaning blir väl att ta sig an Trenitalias hemsida, men jag överväger att spara det till morgondagen.

Har provpackat en första gång också. SAS hade någon muppig tabell över specialbagage på sin hemsida, där jag lyckades utläsa att mitt monster till skidbag hörde till kategori 2 (max 30 kg/ 2 meter) så jag testade hur mycket monstret skulle väga med alla skidgrejor minus hjälm och lavinprylar nerpackade. Två par skidor, en snowboard utan bindningar, ett par pjäxor samt alla skidkläder senare vägde den in på 29,9 kilo.

Pheew.

Jag är verkligen jättetrött nu, och jättespeedad på samma gång. Har dessutom trotsat min telefonfobi och pratat i telefon med två nya människor inom loppet av en kvart. Men allt känns bra, och ännu bättre är att jag inte behöver byta och stöka till mina sista jobbtider, och att jag hinner besöka dear Jazz-Ture innan jag åker.

Och det, det är fint.

En svart balk på det?

Konstaterande #2

De kommande veckorna riskerar att bli en orgie i Pågens LingonGrova.
Det gäller att frossa medan man kan.

Inte för att vara sån, men baguetter är inte så himla hejsan när allt kommer omkring. Dessutom får de sällan plats i ryggsäcken när det är picknickdags.

Jazz-Ture får illustrera. Som vanligt, alltså.