Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 8 december, 2009

Rationaliseringar

Packandet är så gott som fullbordat.
En styck bag, ett enormt skidfodral, en pjäxbag och en knölig ryggsäck står parkerade på vardagsrumsgolvet. Underbart.

Mindre kul är följande: Hur mycket jag än funderade kunde jag inte komma på mer än ett sätt att komma undan övervikt. Inget roligt sätt. Snowboarden får stanna hemma. Dock inte hela säsongen, mamma tar med den vecka åtta, vilket på sätt och vis inte är världens största katastrof eftersom jag ändå sällan åker snowboard medan skidföret är top notch, men det känns ändå dystert. Jag försöker komma på exakt vad det är jag har med mig i år som jag inte hade förra året, vad det är som orsakar de där fem kilona övervikt och kom fram till följande:

  • Lavinpryttlar, väger väl sammanlagt 1,5 kilo
  • Ännu ett fodral med dvd-filmer (två säsonger Grey’s)
  • Ett extra par skidbyxor
  • Ett teleobjektiv och en kameraladdare

Det är märkligt. I och för sig är väskan jag packar i i år tyngre och mindre, men ändååå. Min snowboard. Ynk.
Nu ska jag försöka sova. Imorgon bär det av. Ja jisses. Det kändes som om det aldrig skulle bli dags, men det är det. Om två dagar är jag i Chantemerle, Serre Chevalier.
Sådär lagom overkligt.
Det kommer bli kul. Men just nu är jag ohemult nervös.
Gonatt!

Hedda försöker beskriva färgen på sina skidbyxor:

”..alltså, dom är liksom ljusblåa fast inte riktigt. Mer himmelsblå, eller som den där (pekar på en jordglob) men mindre grönaktig. Alltså..hmm. Ljusblåa fast mer blå än ljusblå..och inte turkos..”

Varpå systrarna Cronqvist avbryter och bestämmer att ”i Lund heter det ljusblå.”

Klokt gjort.

Minisemester

Hej och hå!

Tjugotre timmar innan jag ska vara där igen cyklar jag ifrån Falkenberg Station (dyslektiskt nog heter den så, någon glömde ett S) och känner mig märkligt utvilad.
Minisemester är precis rätt sätt att fördriva de sista dagarna på hemmaplan, särskilt minisemestrar som innefattar skidfilmstittande, vilda taxar, linssoppa och att bli väckt av någon som till och med gjort frukost till en.

Höstens bästa havregrynsgröt och te. Lätt.

Tydligen oroar CC sig lite för mitt kommande näringsintag så hon kände att hon ”behövde feeda mig”, och jag klagar inte. Även om Skaune var minst lika dimmigt och rått som Halland var det nice.

Nu ska jag tömma min marinblåa ADR-bag på sovsäck och dataprylar och fylla den med kläder.
Usch. Det tar emot. Jag kommer aldrig klara mig undan övervikt.
..
Jaja.
Det är förresten sonnenshine i Serre idag, och igårkväll fastställde jag årets första mission.
Jag ska lära mig droppa saker, för det kan Anja, och jag tänker bli bättre än henne. Hehe. Jag måste ju kompensera mina bristande kunskaper i kemiteknik och juridik på något vis, och att bli bättre på att åka skidor känns som ett bra sätt.

(OBS. Det är min kompis Anja som avses, inte Anja Pärson. Jag tänker inte åka störtlopp nerför Face, det lämnar jag åt de brittiska skidskolekidsen.)

Packa var det. Uff.