091213 17:38

God morgon!

Igår var så dags för vinterns första skiddag. Klockan ringde 07:00, det var kanske lite tidigt, men med fem övertaggade människor som ska göra frukost och matsäck, samt ta på sig alla skidkläder är det bra att ha lite marginaler. Särskilt när det bara går två bussar om dagen i vardera riktningen. Då vill man inte vara ute i sista minuten. Bortsett från att Alex glömde sina nya stavar på busshållplatsen i Chantemerle och fick lifta tillbaka för att hämta dem tog vi oss till Monetier utan större missöden.
Det är alltid lite speciellt när man sitter i liften första gången och ser upp mot berget. Väldigt mycket pepp, väldigt mycket glädje, och oftast börjar man frysa någonstans också.
Jag förstår verkligen att folk tjatar om hur bra offpist det finns här, för även om det är ont om snö just nu så ser man på terrängen hur kul åkning här finns. Igår hävdade snowforecast att det skulle dumpa idag, men det har det tyvärr inte gjort. Men det är kallt som attan, så de kör kanoner i backarna ner till våran by, och förmodligen öppnar de liftarna härifrån på tisdag, vilket vore nice för det är inte så himla kul att åka skidbuss. (Särskilt inte som busshållplatsen ligger dubbelt så långt från lägenheten som liftarna gör, och upp för en backe).

Nu har jag tappat spåret.
Skidåkning. Ja.
Det är svårt att skriva om. Första åket var darrigt. Jag höll på att fara på innerskidan redan efter tio meter, men det var sjukt härligt ändå. Andra åket tog vi liften upp till den högsta punkten i systemet -Yret, sisådär 2800 meter över havet eller 1500 meter över vårat hustak. Det kändes. Mjölksyran från helvetet i mina spagettiben. Och min ena skida löste ut på ett av de brantaste ställena i backen bara sådär, så jag kullerbyttade och kanade mig neråt tills det blev platt. Lagom förödmjukande, och lite läskigt. Jag kanske borde dra upp bindningarna något hack.
Men det vart en himla bra dag, även om jag förbannar mig själv för att jag slarvat med träningen hela hösten. Jag hatar mjölksyra och jag hatar träningsvärk och den varan är det gott om idag kan jag säga. Att jag var duktig och stretchade igår verkar inte ha spelat någon roll.
Solsken, betydligt bättre snö än vad jag väntat mig och bara att få åka igen, den tolfte december får fem av fem toasts.

På kvällen var tanken att vi skulle gå ut, och det lyckades nog alla med utom jag. De flesta svenskarna i Chantemerle var här, men efter tre öl sa min mage ifrån och jag gick och la mig med magknip och tyckte allmänt synd om mig själv medan de andra spelade gamla Valdiklassiker och annat lika kvalitativt från min iPod. Jag somnade när folkmassan drog vidare mot Villenueve.
Med tanke på hur trött jag har varit idag var det kanske lika bra, men det är irriterande. Nåja.

Idag har ingen förutom Max gjort särskilt många knop, vi vaknade, kollade på UPP! (jag grät jättemycket, såklart, den är fin-sorglig) och lite skidfilm. Och städade. Nu är det inte valla på hela balkonggolvet längre. Det känns bra.
Max drabbades av ambitioner och bakade kanelbullar som växte ihop till en enda stor i ugnen. Väldigt goda. Kattis och Oskar kom hit, jag somnade på golvet, Anton skalar lök och det blir någon sorts köttfärs-linsgryta till kvällsmat. Och Blossaglögg och pepparkakor från IKEA i Grenoble. Underbart.

Imorgon funderar vi på att åka bort till Montgenevre, på gränsen till Italien, för de kanske har mer snö där. Annars blir det Monetier igen, vilket inte är fy skam det heller. Jag lär få spagettiben vilket som. Onekligen.

Veckans låt: K’naan – Just A Minute
Veckans pyssel: Nejlikoapelsiner
Veckans fail: Alex och stavarna

Jag har det fint.
Bara jag får ordning på spagettibenen och det kommer ett dump lär det gå från fint till Episkt.
Kram på er!