Hej och hå!

Tjugotre timmar innan jag ska vara där igen cyklar jag ifrån Falkenberg Station (dyslektiskt nog heter den så, någon glömde ett S) och känner mig märkligt utvilad.
Minisemester är precis rätt sätt att fördriva de sista dagarna på hemmaplan, särskilt minisemestrar som innefattar skidfilmstittande, vilda taxar, linssoppa och att bli väckt av någon som till och med gjort frukost till en.

Höstens bästa havregrynsgröt och te. Lätt.

Tydligen oroar CC sig lite för mitt kommande näringsintag så hon kände att hon ”behövde feeda mig”, och jag klagar inte. Även om Skaune var minst lika dimmigt och rått som Halland var det nice.

Nu ska jag tömma min marinblåa ADR-bag på sovsäck och dataprylar och fylla den med kläder.
Usch. Det tar emot. Jag kommer aldrig klara mig undan övervikt.
..
Jaja.
Det är förresten sonnenshine i Serre idag, och igårkväll fastställde jag årets första mission.
Jag ska lära mig droppa saker, för det kan Anja, och jag tänker bli bättre än henne. Hehe. Jag måste ju kompensera mina bristande kunskaper i kemiteknik och juridik på något vis, och att bli bättre på att åka skidor känns som ett bra sätt.

(OBS. Det är min kompis Anja som avses, inte Anja Pärson. Jag tänker inte åka störtlopp nerför Face, det lämnar jag åt de brittiska skidskolekidsen.)

Packa var det. Uff.