Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

År: 2010 (sida 1 av 18)

Gott Nytt År

Jag ville bara säg det.

Sista dagen på året tillbringas som så många andra med att rejsa pist, stressa på jobbet och chilla på vår soooliga balkong. Inte i den ordningen.
Hoppas ni har det bra, och att 2011 för med sig mängder av puder till Haute-Tarentaise.

Pusshej/HB

Hard knock life?

Jag lever lite i en undantagsvärld just nu. Allt jag gör är sover, äter, jobbar och står på ski.
Jag borde tvätta, men jag är aldrig hemma tillräckligt länge för att hinna hänga tvätten, på tvättstället som återigen är sönder. Jag har två halvfärdiga videobloggar som jag helt enkelt får göra klart nästa år. Jag orkar aldrig gå ner med skidorna till Skiset, och om jag inte passar mig kommer jag glömma att köpa mjölk ikväll och så får jag äta mackor med apelsinjuice till frukost sen.

För att förtydliga: det vore inte helt fel med lite dimma och flatljus snart.

I och för sig var Den Lille Dansken inne på jobbet igår, han hade precis anlänt, och det borde innebära ett par dagars ledighet för mig i början av nästa år. Typ i övermorgon, och förhoppningsvis på söndag-måndag med.
Åh, tänk typ en helt kväll med How I Met Your Mother och Adobe Premiere. Shit vad skönt.

Igår var smått kaos på jobbet, normal onsdag med andra ord, men jag fick bestämda order av Eric att inte gå ut ikväll, för det är om möjligt ännu mer att göra på nyårs och då får jag inte vara bakis. Inte för att jag hade tänkt vara det, men ändå.
När man tar sista salladen och sista tallriken vet man att man har en del att göra.

Förresten så har Anna för andra gången på en vecka lyckats få sin ryggsäck att fastna i liftstolen och åka vidare efter avstigningen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag hade förfärligt kul åt det.

PS: Mamma, båda paketen fanns på posten igår. Pepparkakorna är väldigt osammanhängande men väldigt väldigt goda.

I skuggan av Aiguille du Fruit

Efter gårdagens flatljus, slask och pucklar kom så solskenet.
Trött som en jag-vet-inte-vad mötte jag upp Challe och Bettan nere i kaosbacken, nära-döden-backen, körd backe har många namn. Planen var Courchevel, och jag vågar påstå att vi lyckades rätt bra.
Första failen var dock redan halvvägs upp från Val Thorens – vi var en endaste liftstol ifrån att hamna med en lagom snygg fransk skidlärare. Attans.
Som tur var var utsikten över Mont Blanc och diverse andra berg också helt okej.

I egenskap av reseledare och lite smått besatt av att åka så många olika backar som möjligt beslutade jag att vi inte skulle ta Lac de la Chambre (som de 99 övriga procenten på väg till Courchevel) utan istället åka bort mot St Martin och nedre Meribel.
Favvobacken var manchester och precis lika bra som väntat, och solen fortsatte skina. Jag socialiserade med en brittisk hjälmfoting i liften och höll på att totalskrota på isfläckar ett antal gånger. Hade jag inte varit så trött hade jag pallrat mig förbi Skiset och bett dem åtgärda min brist på stålkanter, men jag ooorkar inte.

Uppe på kanten mellan Meribel och Courchevel fattade vi ett högst gemensamt beslut om paus, och efter en liten spaningsrunda hade Challe hittat en episk fikaplats (nej, det är klart att jag inte tänker säga var!) innehållandes schysst utsikt, träbänk och solen rakt i ansiktet.
Mackor förtärdes och berg betraktades. Om jag ska vara helt ärlig hade jag kunnat sitta där hela dagen, men det hade varit synd på god motion.
Courchevel bjöd på omväxlande mängd pucklar och turister, snygga berg och en liten lössnöexpedition åt Challe. Jag var sugen men med tanke på hur trött jag är i benen nu var det nog smart att jag lät bli.

Okej, tidsbrist, men som sista vill jag bara konstatera att utsikten från Mont de la Chambre kan vara det vackraste jag vet. När solen börjar sjunka och himlen blir alldeles orangerosagul vid bergstopparna. Jisses.
Om jag skulle råka dö i förtid vill jag bli spridd där. Känns som en okej utsikt att ha i väntan på nästa liv.

Och förresten, välkommen hit Simon, siste man i Göteborgsmaffian. 🙂

This is what we call a Swedish Fruktsallad. Challe och Bettan in action.

Tröttrapport.

Bettan och Challe vart förvånade över det exceptionellt ojämna könsfördelningen här. Jag som tyckte att det var en lugn och sansad kväll ute. Bortsett från att toaletterna på Summit uppenbarligen nått en ny nivå av äckel.
Bläh.
Misstänker dock att jag kanske hade mått bra av en lugn jobbfri kväll också. Antagligen kan jag utnämna mig själv till Val Thorens tråkigaste person, men jag fick en lagom dos av uteliv igår, och nu skulle jag typ kunna tänka mig att stå över nyår. Bara gå hem från jobbet, sova och kolla film. Har dock en känsla av att det är lite väl över gränsen för hur tråkig man får vara.
Nåja. Vi får se hur det blir med det.

Tycker ändå att jag har varit väldigt duktig idag – var i backen strax efter tio, och då skall det tilläggas att vädret verkligen inte var det bästa. Så här fel har Snowforecast inte haft på hela säsongen, det som skulle vara halvklart visade sig vara flatljus, dimma, sporadisk snö och i vissa fall (nedre Meribel) jävligt isigt. Konstigt nog gjorde det inte så mycket, jag hade kul ändå. Kan iofs bero på att det alltid är roligt med besök, och att jag kan fylla i ytterligare några pister på min ”hålla-räkningen-karta”.

Och apropå det; Projekt Åka Alla Backar. Jag har haft lite svårt att hitta exakta namn på varenda en – vissa transporters namn står inte utsatta på kartorna men räknas ändå in i ”totala antalet backar”-statistiken – så jag har bestämt att jag helt enkelt ska rita i alla backar jag åkt.
Förhoppningsvis är jag klar med det i typ..mars?

Ska dra en vända till posten nu, se om det försvunna brevet har kommit fram. Sedan är det dejt med fonduegrytorna till ungefär midnatt. Någonting säger mig att jag kommer vara bestämt dödstrött efter det. Pallar veckistempot ett dygn bara, vad klen jag är.

PS. Igår var awesome-epic-pistrace i typ hur många timmar som helst. Ville bara säg det. DS.

PS2. Har haft 29 skiddagar av 35 möjliga. Duktig jag är. DS2.

There’s nowhere else I’d rather be!

On top of the world

Glad_tjej_91 samt glad_tjej_88

Så värt det. Så galet jäkla tokmycket värt det.

Feijnt.

Det är helt okej. Heeeeelt okej.

Dagens sista.

Ehhm, ja. Det blir videoblogg av det här så småningom. typ när Anders kommit hit så jag har kvällar fyllda med annat än ris, fondue och chili.
Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att ha sånt här flyt. Igårkväll kändes knät långt ifrån redo för fem timmar i tjugo minus, sonnenshine och puder, men mirakel inträffar. Och det, mina vänner, är jag oändligt tacksam för.
När backarna är så tomma att manchestern ligger kvar hela dagen, när man får spåra skiers right på Portette om och om igen, när man får sitta i liften och skrika på stolpskotten som skråar sönder samma linje några timmar senare, när skidlärare avundas en, när man hittar himmelriket på en skuggsida strax innan halv två, när man sitter på en solig balkong och lyssnar på White Light Moment, när man inte kan sluta skratta, när händer och fötter förvandlas till isklumpar, när man krockar i djupsnön rakt under en lift, när det helt enkelt är sådär överjävligt bra som det bara kan blir när man vaknar upp utan förväntningar.
Alltså förlåt, men vilken dag.

Och imorgon är det manchester med början utanför Tango 09:00 sharp. Eller om det var 09:10, jag minns inte. Det blir nog fint hur som.
För att inte tala om att jag får träffa Eeeeeeelisabeth. Och att jag lyckats tjata mig till en ledig kväll. Och att det är solar på väderkartan. Och så vidare. Ni förstår, just nu skall det mycket till för att livet inte ska kännas på topp.

Dagens mysterium: Line lyckas få våran tvättmaskin att även agera torktumlare. Jag blir tokförvånad och frågar hur hon lyckades med det. Svaret? ”Jag tryckte bara lite på alla knapparna..”. Hmm. Talar vår tvättmaskin danska, måske?
Oh well, det idoga tvättandet innebar att jag fick duscha kallt. Men inte ens det gjorde nåt.
Bara säger det.

Highfive!

Har lite bråttom, borde egentligen redan vara på väg till jobbet nu, men det här måste ändå sägas:

E P I S K  D A G ! !

Dagen efter dagen

Inatt välte någon ut en stor mängd glasflaskor på klinkergolvet i köket. Som tur var gick ingen sönder, men jag vaknade och det tog en bra stund innan jag somnade om.
Inte så pigg när klockan ringde med andra ord. Som tur var var det flatljus och allmänt tråkigt, plus att min mesta skidåkarpolare drabbats av den dystra uppgiften att skotta snö, så jag tog bara två åk för att känna på knät.
Kändes sådär om jag ska vara ärlig. Inte sönder, men ganska ledset. Börjar dock misstänka att hemmagjort julgodis är mirakelmedicin, för efter x antal knäckar (och ett par stora skedar Nutella rakt ur burken) kändes det faktiskt bättre, och nu när jag gick hem från jobbet – i sällskap med en halv kalkon, men det hör inte hit – kändes det riktigt bra.

hoppashoppashoppas kan jag åka imorgon.

Jag tänker lite pow, lite sol, lite stora flappriga skidor.
Hoppas.

Hann förresten göra typ en halv videoblogg idag, insåg efter en dryg timmes redigerande och sorterande att det får bli två stycken, annars blir det en enda som är typ femton minuter lång. Lite i mastigaste laget.
Och, jag är ledig på måndag. Jag tänker bli onykter på måndag. Inte en sekund tidigare.
Tror att det är nyttigt för mig att jobba, jag kommer ha varit ordentlig i sex dagar. Jesus.
Men sent sent imorgon anländer en partey-polare-in-crime, och då får fonduegrytorna ursäkta.

Ah, och kalkonen. Precis som i Sverige äter man julmatsrester i La France, i detta fall kalkon. Och eftersom två dagar av kalkon räcker, och Eric & Nila vet om att jag bor med fyra personer som inte får mat på jobbet undrade de om jag ville adoptera den halvan som var kvar? Givetvis.
Så nu ligger det en väl inpackad halv kalkon på vår balkong. Om jag vore den skulle jag bonda med ölen.
Hehe.

Nollsikt.

Joyeux Noel

God Jul bloggen!
Ja, och ni som läser också förstås.

Idag fick jag världens bästa julklapp. Vaknade strax efter nio och slängde iväg ett pessimistiskt mess till Anna: ”ska vi verkligen åka när det är såhär risigt väder?”

Förtio cent senare hade vi lyckats bestämma att ja, det ska vi visst det och jo vi ska ha med oss fika också. Sagt och gjort, 10:00 sharp hasade vi ner jämte Tango.
Sikten var väl sådär, ska sägas. I bästa fall usel och i sämsta fall obefintlig. men vad fasen gör det när man har hela åket under först Moutiere och sedan dessutom söloffpisten ner till PS för sig själv?
Jag skrotade nog fler gånger idag än vad jag gjorde på hela förra säsongen – ramlade ner för snödrivor och körde på stenar. Kullerbyttade och for, men mest av allt skrattade jag. Från klockan elva var planen att ta ”ett åk till, sedan åker vi hem”. När var jag hemma? Tio över två.
Satan vilken bra dag det var.

Hem till snabb och iskall dusch, julgodis och Kalle Anka. Granen i hörnet och en inte helt tokig, halvt hemmagjord glögg.
Fick en julklapp också, en knallrosa mössa. Tanken var att jag och Anna skulle byta julklappar men eftersom skiddagen blev en aning längre än väntat hann jag inte ut på byn. Ska fixa det imorgon hade jag tänkt.

Resten av 101224 tillbringades på Kinabalu. Stora fonduedagen, deluxe. Vet inte hur många jävla fonduegrytor som står i blöt och väntar på mig imorgon.. deprimerande många. Längtar verkligen efter att vara ledig nu, hinna pussla ihop en (eller flera, jag har filmat massor) videobloggar, kunna förfesta innan man går ut och annan lyx. Dumma lille dansk, masa dig hit så jag får vara ledig!!
Tyvärr kanske jag åker på ofrivillig ledighet imorgon. Inte från jobbet men från skidåkningen.
I ett av alla störtdyk nerför osynliga snödrivor råkade jag nämligen vrida mitt vänsterknä. Det gjorde inte särskilt ont så länge jag åkte, och det syns ingenting på utsidan, men så fort jag låter det stelna till gör det satan ont att få igång det igen (Läkarkusin, kom med goda råd ^^) så om det inte är så episka förhållanden imorgon som jag misstänker att det kommer vara så blir det chilldag.
[plats för väl valda svordomar]

Bortsett från den lilla detaljen har jag haft en synnerligen trevlig julafton.
Nu ska jag diska ur dagens kvarglömda matsäck och njuta av lugnet. Alla andra är ute men ärligt talat känner jag inte peppen. Mina händer luktar ost, vitlök och diskmedel och jag orkar inte fixa iordning mig whatsoever. Nej, det är jag och sängen ikväll. Hoppas att jag vaknar imorgon med ett lite mindre stelt knä.

Julkram på er alla/HB

”Tyko Jonsson hörde till den kategori människor som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.”

They’ve got cars big as bars, they’ve got rivers of gold..

Oj hoppsan.
Att två bloggfria dagar kan kännas som en sån evighet..?
Så blir det när man börjar jobba. Den där dötiden på kvällskvisten transformerades helt plötsligt till något annat. Något som innehåller mycket diskmedel, ris och kyckling. Vilket mestadels är trevligt, skall sägas. Mat, åh mat. Underskattat på hemmaplan, men här.
Mmmhm.

Käkade anka till kvällsmat idag för er som (inte) undrar.

Vädret är sådär, igår stannade jag inne (satt i Annas säng och käkade kakor) hela dagen. Det var blausigt. Idag var det inte mycket bättre, men eftersom jag vägrar ha två vilodagar i rad om jag inte är sjuk var det bara att masa sig ut. Sämsta åkningen på hela säsongen faktiskt. Flatljus, is och allmänt dystert. När inte ens pepp-playlist i öronen hjälper är det inget vidare. Två vändor upp på Peclet räckte för att jag skulle få nog, och som vanligt lämnade jag all min värdighet halvvägs nerför Plein Sud. Usch vad jag inte gillar den backen när det är dålig sikt och mycket folk.

Dagens bästa: Fairytale of New York när jag gick hem från jobbet i snön och gatljuset, och att jag skypade med lillebror. Delad etta.
Nu blir det ett eller två avsnitt How I Met Your Mother innan jag slocknar. Imorgon är det juuul, och det firas med att stå på ski. Oavsett väder.