Nej, jag kom inte på någon rubrik, så jag återvinner den klockrenaste och mest obegripliga campflaggan jag såg på Peace &’07.

Så. Nu var det förklarat.

Vad har hänt sedan sist?
I förrgår kväll kollade jag och merparten av grabbarna på Transformers och Hundtricket, det var väldigt trevligt bortsett från att fem personer inte riktigt får plats i en tresits-soffa vilket ledde till att jag satt med armarna som en dubbelknut hela tiden. Transformers var för övrigt riktigt riktigt bra för att tillhöra kategorin rädda världenfilmer, och Hundtricket slog sig direkt in på min topp fem svenska filmer. Så himla söt. Åh. Jag blir alldeles till mig.

Sen igår var det solsken, så jag, Simon, Anton och Max drog bort till Briancon och hittade riktigt bra pist. Det hade kunnat vara bättre, för underlaget är mestadels återfruset slask vilket inte är så skoj när man har slöa stålkanter, men bara tanken på hur bra det kan bli med lite mer natursnö gör mig alldeles tossig.
Vid ett-snåret gav jag mig av hemåt för att värma mina fötter – trodde jag. Tyvärr hade ingen av oss fyra tänkt på att ta någon nyckel. Inga proooblem, tänkte jag, och mindes att Erika sagt att hon bara skulle åka i närheten av Chante. Efter en stund får jag tag på Erika, som meddelar att hon är i Monetier.

Monetier? Suck..

En av fördelarna med att vara utelåst i trappuppgången är att man har gott om tid till att stretcha. Det är ungefär den enda fördelen jag kan komma på.

Efter en dryg timma kom Erika iallafall hem, och vid det laget hade jag fått sällskap av alla killarna, och jag och Max hade lyckats sätta vädringsfönstret högst upp på vid gavel = svinkallt. Tanken var egentligen att stänga det, men mekanismen var väldigt osamarbetsvillig.
Sedan gjorde vi (Max) pizza i en halv evighet och kollade på halva förlängda versionen av Två Tornen. Innan dess höll jag nästan på att dänga Simons kub i väggen. Rubiks kub är ett gissel. Jag blir arg bara jag tänker på den.

Idag skulle vi gå upp tidigt, fast det gick sådär – jag var uppe vid halv nio, och Max skulle åka skidor och allting tog ganska mycket tid, men vi drog bort till Monetier hursom. Högst upp var det iskallt och natursnö, längst ner var det lite mindre kallt och frusna slaskpucklar. Flatljuset var ständigt, men det var ändå mest kul. Misstänker att det beror på Mr Wallins skidåkarskills. Man kan väl säga såhär:

Han åker fort, men jag vet inte om det är för att det är meningen eller för att han inte riktigt kan svänga och stanna.

Man vet inte.

Ärtor/HB