Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 9 januari, 2010

Dagens vurpa:

I-landsproblem Deluxe?

Hmm, ja. Det finns en del bilder, lite film och annat från de senaste dagarna också. Dock inte än.. jag måste förminska bilder, och sådär. Men det kommer. Ska höra med de andra om någon är sugen på att blogga lite, jag har ju mest hängt med Ida och Fredrik så det finns fler åkhistorier än mina att slänga upp.

Det är bara så svårt, för det är så bra åkning hela tiden att jag inte vet när jag ska hinna vila. Att ta en vilodag när det är soligt är uteslutet när snön är så bra som den är nu, men det är ju hur bra som helst även när det snöar. Här finns så mycket skog. Flatljuset blir som inget problem.

I Valdi var det Fornet, och La Daille, och sen var det inte så mycket mer, Mattisskogen kanske, men den hör ju till Fornet. Nu har jag åkt skog två dagar i sträck och ändå inte vart i närheten av vare sig Tabuc eller Aiguiletteskogarna än. Det är helt sinnsykt. Vi snackar i-landsproblem. Big time.

Jag kommer köra tills jag (läs: mina ben) kollapsar.

Och om snowforecast inte har ägnat sig åt pilkastning utan riktig meteorologi så kommer det bara fortsätta. Snö ikväll, lite imorgon, sol måndag-tisdag och sedan snö igen. Efter de första snöfattiga veckorna börjar jag inse hur fantastiskt Serre verkligen är. Särskilt en vecka som denna, men minimalt med turister. Men fan vet när jag ska vila. Skitsamma.

Och snälla låt det bli lite sonnenshine imorgon så jag kan ta med systemkameran ut. Lilla kameran är som att skriva med vänster hand – det blir inte så bra..

På’t igen!

Goddagens.

Ännu en dag med tokmycket snö, dock med färre raseriutbrott än i går. Det är fascinerande hur trött man kan vara när man vaknar efter åtta timmars sömn. Jag mådde verkligen som ett vrak imorse, totalt opepp på skidåkning i allmänhet och lössnö i synnerhet. Tack och lov att dåligt humör kan gå över. Förstaåket var totalt ovärt, mina lårmuskler bara tjurade ihop och det var tajt och uppkört. Sedan blev det bättre. Mjukpuckelåkning och allmänt runtskuttande under Oree du Bois idag igen, precis vad jag behövde. Fulåkning är grejen, i alla fall när det gäller djup snö och skog, för jag ramlar och kör fast och blir rädd och då känns det bra att det är fler som gör samma sak.

Eller som Ida uttryckte det: “Jag gillar att ligga!

Tihi.

Jag hoppade från några snöhögar och sådär, krockade nästan med Annika och begrep nästan vad som är så kul med riktigt brant djup snö i skog. Nästan. För det är svårt att svänga, men man behöver inte göra det så ofta för snön bromsar väldigt bra.
Det är väl lustigt, skogen mellan de övre stolliftarna i Chante var bitvis helt orörd, och de har ändå vart öppna både idag och igår. Var är folket? Man vet inte.

Toppa dagen med Marabou och Daimfika och ni har en styck glad Hedda.

Nu ska jag bara ha i mig lite mat och knalla bort till The Station och publicera det här (vårat snyltinternet har slutat fungera..)

Dagens Citat:

Simon – Vad är O-E-U-F-S-X trettio?

(Ägg. Trettio stycken. Om man bokstaverar blir allting mycket roligare.)