Goddagens.

Ännu en dag med tokmycket snö, dock med färre raseriutbrott än i går. Det är fascinerande hur trött man kan vara när man vaknar efter åtta timmars sömn. Jag mådde verkligen som ett vrak imorse, totalt opepp på skidåkning i allmänhet och lössnö i synnerhet. Tack och lov att dåligt humör kan gå över. Förstaåket var totalt ovärt, mina lårmuskler bara tjurade ihop och det var tajt och uppkört. Sedan blev det bättre. Mjukpuckelåkning och allmänt runtskuttande under Oree du Bois idag igen, precis vad jag behövde. Fulåkning är grejen, i alla fall när det gäller djup snö och skog, för jag ramlar och kör fast och blir rädd och då känns det bra att det är fler som gör samma sak.

Eller som Ida uttryckte det: “Jag gillar att ligga!

Tihi.

Jag hoppade från några snöhögar och sådär, krockade nästan med Annika och begrep nästan vad som är så kul med riktigt brant djup snö i skog. Nästan. För det är svårt att svänga, men man behöver inte göra det så ofta för snön bromsar väldigt bra.
Det är väl lustigt, skogen mellan de övre stolliftarna i Chante var bitvis helt orörd, och de har ändå vart öppna både idag och igår. Var är folket? Man vet inte.

Toppa dagen med Marabou och Daimfika och ni har en styck glad Hedda.

Nu ska jag bara ha i mig lite mat och knalla bort till The Station och publicera det här (vårat snyltinternet har slutat fungera..)

Dagens Citat:

Simon – Vad är O-E-U-F-S-X trettio?

(Ägg. Trettio stycken. Om man bokstaverar blir allting mycket roligare.)