Bompetibom!

Det var inte direkt solsken imorse, men det gjorde ingenting. Hela första timmen var det bara jag och några söndagslediga skidlärare i backen, åtminstone vad jag såg. Med andra ord var det typ jag, och en tom pist med en och en halv decimeter lössnö on top. Livet är för jäkla fint ibland, särskilt de dagar man får äran att surfa ner för blåbärsbacken i total avsaknad av blåbär. Jag tror jag körde fem eller sex varv i samma pist första timmen. Sedan drog jag tillbaka till Chante och kände att jag nog borde ta en lugn dag. Mina ben ville inte riktigt som övriga kroppen om man säger så. Hjärnan säger “åka skidor”, benen säger “kolla på film!”.

Lösning: Hem och käka mackor och varm choklad och sedan ut en sväng igen. Det är rätt bra att bo mindre än fem minuters pjäxgång från liften.

Eftermiddagen ägnades åt skidtest. Det var en spännande upplevelse. Det finns ett franskt skidmärke som heter Zag, som gör ganska speciella skidor. De har väldigt breda nosar, nästan som tiprocker, fast inte riktigt. Jag provåkte två par som båda var ungefär lika långa som mina Nancys, ena paret var lika breda under foten och det andra paret var mer som ett par pistskidor.
Hela grejen med den stora nosen är himla smart, för de flyter riktigt bra för att ha så tajt skärning och smal midja, men i pisten blev jag inte klok på dem. Visserligen är jag hopplöst invand på mina spagettimjuka K2 och bara det att dessa skidorna var hårdare gjorde mig förvirrad, men det var nog lika mycket den lustiga formen. Så fort jag kantade dem så mycket att toknosen låg mot backen högg de liksom till och svängde supertvärt utan att jag behövde göra någonting. Antar att det är väldigt kul om man gillar att köra kortsväng, men jag blev helt stressad av att de inte ville gå på långa skär. Då bara fladdrade dom.

Slutsats:
Jag är hopplöst kär i mina K2. Långa, mjuka som (oftast) gör precis som jag vill. Visst, jag har varit arg på dom de senaste dagarna, men det är för att jag är för feg för att få upp tillräckligt med fart i djupsnön, det är ju inte skidornas fel.
Det känns bra. Jag har inte råd att vilja ha nya skidor just nu, haha.
(Behöver inte nya skidor heller.)

Förresten, kolla in dethär. Mina skidor stod upp alldeles av sig själva i säkert en kvart medans jag stod och snkacade med Gurra. Spännande!