Nu får det vara nog! (bör uttalas på finlandssvenska)

Jag vill inte ha mer gråväder. Inte bara för den helvilda gogglebrännans skull utan även för motivationen. Vi har haft besök från Val d’Isère, tre helsköna grabbar kom förbi för att åka skogsåkning (Fornet i all ära, men skogsåkningen i Valdi är i klenaste laget jämfört med Serre) uppleva lugnet och ta med sig Erika på hennes första etapp på väg hem till Sverige för lite vila. Eftersom vi tillhör den Fildelande Generationen begåvades Simons hårddisk med några skidfilmer som vi inte haft innan, och givetvis såg jag dom, kände mig mindre snorig och mer jättetaggad. Jag vet inte hur många gånger jag pep “Aiguilette!!” igårkväll, men det var några stycken. Klockan sattes på kvart i åtta, sänglampan släcktes och jag drömde om lagom brant skog.

Jag vaknade till..

..dimma. Grå tjock j*kla dimma som låg som ett lock över dalen. Strössla med snöblandat regn/regnblandad snö och ni har en bra motivationsdödare. Visst, jag hade kunnat skruva upp positiviteten några snäpp, men när snowforecast utlovat light snow utan centimeterangivelser brukar det betyda uppsprickande moln så jag blev väldigt besviken. Vad göra?

  1. Kolla på Hunting Yeti
  2. Ät upp alla kvarvarande polkagrisar
  3. Påbörja uppätandet av en Schweizernöt
  4. Ät frukost
  5. Lägg Harpan tiotusen gånger
  6. Lyssna på hela This Is War och önska att du vore Jared Leto / var gift med Jared Leto (han är kort, så nej.)
  7. Börja läsa en deckare
  8. Duscha
  9. Påbörja inläggande av tvätt i tvättmaskinen (inte klar med det än..)
  10. Gå och internetta

Imorgon bitti utlovas det sol. Det tror jag vad jag vill om. Nu ska jag gå hem och göra carbonara och fortsätta stoppa in tvätt i tvättmaskinen. Tjo.

(Återkommer när jag är mindre bitter.)

PS. Erika, jag saknar dig. Det är inte alls lika lätt att vakna utan morgonrutinen. För er utomstående brukar Lilla E börja dagen med följande händelser: 1. Mobilen väsnas. 2. Lampa tänds. 3. Erika slår huvudet i sängen. Ofelbart. Varje dag. Det är hysteriskt roligt. Eller så är jag väldigt lättroad. Man vet inte.

/HB