Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: mars 2010

Videoblogg #8

SerreChevalierBloggen – Videoblogg #8 from Simon Gavelin on Vimeo.

Mellanmjölk

Hej!

För tillfället befinner jag mig på ett ställe med snö ( inte mycket, men dock) men tyvärr ganska ont om berg. Falkenberg. De senaste dagarna har jag hunnit konstatera en mängd saker.

* Italienska killar i 25-årsåldern verkar tycka att det är jättekul att ragga på ensamma tjejer som åker tåg på kvällarna. Även tjejer som sitter med hörlurarna på och stirrar stint ut genom fönstret. Suck.
* Det går att sova ovanpå ett skidfodral, men man får räkna med några dagar nackspärr efteråt.
* Det går att äta Yoghurt. Om man måste.
* Åker man morgonflyg har alla andra portfölj, kabinväska och ofärgglada kläder. Och de tittar konstigt på dig om du fotar flygplan.
* Öresundståg = TRÅKIGT.
* Mellanmjölk kan vara det bästa jag vet.
* Pappas internet är långsammare än ExtremeBars.

..och så var det ju det där med foten. Inget verkar vara av, däremot har jag en inflammation i fotleden, vilket betyder lustiga små piller plus lindad fot och “ta det lugnt” i en vecka. Suck. Det är iallafall hyfsat väder. Soligt och femton grader varmt idag. Det finns rätt schyssta balkonger här också, även om jag hellre hade suttit på den i Serre. Fast där kanske det inte är soligt?

Who knows. Jaja, jag antar att mina kära rumskompisar kommer se det här förr eller senare så jag passar på att hälsa. Jag saknar er, hoppas att det inte är allt för lama turister på Farmen ikväll, ät mycket pannkakor, rör inte min Jägermeister och våga inte skada er. Förhoppningsvis är jag tillbaka i mitten av nästa vecka. Skyscanner buggar sönder förtillfället. Bläh.

Puss & sådär/Hedda

Videoblogg #7

SerreChevalierBloggen – Videoblogg #7 from Simon Gavelin on Vimeo.

Longboardlördag i bilder










Foto: Hedda Berander & Simon Gavelin

Sol på italienska

Så!

Efter sju sorger och elva bedrövelser (läs: en korkad vänsterfot och lite kommunikationskollaps) fick även jag åka iväg till Sestriere. Fram med Bognerjackan, Pradaglajjorna och de smärtsamt tajta brallorna. Toppa med valfria butiksraceskidor och du är all set för en söndag på den Italienska Sidan.

Visserligen hade snöläget havererat totalt sedan pojkarna var där, men ärligt talat passade det mig perfekt med en lagom dag i solen. Enligt alla rykten jag hört är italienarna grymma på att pista, och på morgonen var backarna faktiskt top notch. Tyvärr är de inte lika bra på att rita pistkartor, eller skylta i backarna. Tack och lov är det svårt att komma fel i Sestriere, alla backar går neråt. Typ. Lite Latschenkiefer, lite semicarving, lite förvirring.

Till lunch lyckades vi efter många om och men och kringkörningar lokalisera ett ställe med take-awaypizza som definitivt var årets bästa. Tomatsås, buffelmozzarella, lufttorkad skinka, ruccolasallad och parmesanost. Oh-my-gaawd! Och burkcola. Vi var minst sagt outsiders när vi satt på en stenmur jämte huvudgatan och åt pizza utan bestick. Verkar vara ont om bummare i Sestriere. Ont om bummare, gott om tanter i päls. Mysigt.

På hemvägen hamnade i vi i världens bilkö, de elva kilometrarna från Sestriere till rondellen vid huvudvägen tog en timme och tjugo minuter, men även de var väl spenderade. Yrkeschaufför Edlund visade var motorbromsen skulle stå, soundtracket var på topp och sällskapet likaså. Så fort vi svängde bort från vägen mot Turin försvann trafiken, eller ja – i vår riktning iallafall. Backen från Montgenevre var precis lika igenproppad som våran nerförsbacke hade varit. Hehe. Man kan väl gissa att Turinborna åker en del skidor på helgerna.

Dagens pussel: Att få ner tio par inte helt små skidor i en väldigt skraltig takbox. Det gick. Till slut. All credd till pusselmeister Mickis.





Kanelbullar, solsken & en och annan snusburk

Igår åkte jag skidor igen. Äntligen. Fast inte så himla mycket. Bort till Villeneuve, ett varv i Cassen och sedan parkerade jag mig i en ljusrosa solstol vid röda linjen i parken och tittade på folk utan stukade fötter. Solen gassade på riktigt bra, fast det var kallt i luften. Vädret verkar inte ha begripit att det är Mars och att Mars innebär vår och värme.
Simon nötte switchfemmor, det gick både ganska bra och ganska dåligt, men inte ens bucklor i hjälmen verkar kunna få lugna norrlänningar på dåligt humör.

På det hela taget var det en behaglig dag i backen, så länge det är slätt nog att jag kan köra på skär gör det inte ont någonstans och alla dagar som avslutas med att min blotta existens får turister att köra in i varandra och välta är bra dagar. (Läs: Hedda kommer ikapp tre i bredd plogande turister på smal transportsträcka, skriker “Attention” för att de ska maka lite på sig varpå två av dem kör in i varandra i ren förskräckelse.)

Det enda som inte var behagligt var att få ur fotskrället ur pjäxan. Isch.

På kvällen övergav jag mina lanande pojkar + Gurra och Fredrik och stack bort till Villeneuve. Kände att jag var tvungen att ge Grottan en chans till efter förra måndagens fadäser, och att Grey’s Anatomymaratonet höll på att göra mig till hypokondriker. Där fick jag bevittna en brottningsmatch av rang (föremålet för fajten: en snusburk) och i största allmänhet umgås med folk som inte valt att spendera måndagkvällen med en tekopp och en dator. Trevligt. Och idag har vi storhandlat. Max ägnade väldigt mycket tid åt att leta efter bakplåtspapper, något som verkar vara helt främmande för fransmännen. Om det beror på språkförbistring eller att de helt enkelt inte uppfunnit bakplåtspappret alternativt kanelbullepappersformen än vet man inte. Förutom bakplåtspappersbristen var det en givande storhandling, mat för säkert en vecka till fem pers för 98 alpdollar varav minst 15 betalade onyttigheter till mig. Slutsats: Euroflinet är fortfarande den viktigaste kuggen i överlevnadsmaskineriet här nere. Euroflinet är bäst.

Spiken över i:et: Mina pojkar bakar kanelbullar och “kalla den vad du vill, 15:-”, så jag kommer vandra in i ett moln av kanelbulledoft när jag kommer hem om en stund. Fint.

Och imorgon är det någon sorts happening med rails och hamburgare borta vid Grottan. Videobloggsmaterial? Hoppningsvis.
Over&Out / HB

PS. Kan tipsa alla som sett Amelie Från Montmartre en gång för mycket att promenad genom fransk by med det soundtracket, alternativt Detektivbyrån i öronen är väldigt, väldigt mysigt. Kallt, men mysigt.

Videoblogg #6 – Roadtrip!?

KLICKA HÄR FÖR HD!

Världens sötaste brevlåda!!

Jag vara bara tvungen. Den bor mittemot vårat hus och är ungefär hur söt som helst!

Random rants

En av nackdelarna med att säsonga och inte ha trådlöst internet 24/7 är att jag för tillfället bara använder nätet till Högst Väsentliga Saker, såsom Facebook och Bloglovin. Jag glömmer bort mina gamla älsklingssidor och favoritforum.

Dags för ändring. Idag har jag hunnit med Rockpartyforumet, Absolutepunk, Wikipedia och Flickr. Det kändes bra.

Nu ska jag hem till Pasta Carbonara och kanske film. Förresten är min fot nästan normal igen, jag fick ner den i pjäxan igårkväll, med lite envishet. Kanske åkning imorgon. Hoppningsvis. Skidabstinensen börjar gå mig på nerverna. Enda positiva är att jag och kameran traskade runt i downtown Chante idag och fotade kråkslott och annat intressant. Mysig by dethär. Tyvärr laggar bilduppdateringen och jag är ashungrig så laters!

Äsch/HB

PS. Avatar = Hur bra som helst!!

Stukad fot

Snowforecast säger light snow och minusgrader från och med imorse till och med natten till fredag. Jag suckar inombords. Efter en liten halkolycka på Grottan i måndags natt är nämligen min vänsterfot lite för stor för att få plats i min vänsterpjäxa. Inte heller högerpjäxan verkar passa (kan i och för sig bero på att vänster fot aldrig passar i höger pjäxa men ändå).
Inte jätteroligt.
Nej [insert valfri orolig förälder här] jag har inte gjort mig särskilt illa, men halv tre på natten har man sällan gasbinda till hands varför fotskrället tilläts svullna upp lite mer än vad som egentligen vore nödvändigt. Det gör inte ont när jag går, svullnaden har gått ner och förhoppningsvis har jag två normalstora vrister till helgen.
Ville mest gnälla av mig lite. Man blir ganska lipig när man inte kan åka, och ännu lipigare av att kolla på sista avsnitten av Grey’s Anatomy – säsong två.
Innan fotincidenten var måndag en bra dag. Sova ut, pressa pist med Direktör Grönberg (jävlar vad den grabben kan carva, klarar man isgatan som var i måndags klarar man nog allt), sol i Monetier, sol hos Raspet och Otto, tartiflette på burk och Norrländsk köttfärssås. Till er som tvivlar på ätligheten gällande tartiflette på burk (Jazz-Ture m.fl) kan jag meddela att det är högst ätbart, även om det förmodligen är nästan lika enkelt och billigt att göra den själv.
Tartiflette är förresten typ potatisgratäng med skink eller baconbitar i och med en klump smält reblochonost ovanpå (jag skippar osten, jag gillar inte ost) som är någon sorts savoyardisk nationalrätt som ätits i franska alperna sedan urminnes tider – lite som sill och potäter för oss svenskar. Inget fancy turistpåhitt som fondue, braserade eller (burr) raclette utan riktigt gammalt bondkäk. Man blir mätt. Väldigt.
Ikväll är det jag och gitarren som gäller, efter flera veckors frånvaro, först i Villeneuve och sedan i Briancon har Max stålsträngade kommit hem igen. Jippie! Egentligen håller jag på att gå ner mig totalt i Liftarens Guide Till Galaxen (igen) men efter diverse trötta blickar när jag försökte förklara hur manusförfattarna till Transformers snott skamlöst ur Guiden tänkte jag att jag nog borde ta den i små doser om inte killarna ska sluta lyssna på mig helt och hållet. Det är alltid lika kul när man ser hur deras blickar blir glasartade när jag börjar nörda. Tihi.
Veckans tre boktips:

  1. Midvinterblod – Mons Kallentoft
  2. Fruset Ögonblick – Camilla Ceder
  3. Liftarens Guide – Douglas Adams

Veckans Tjohoo (hittills):

  1. 30 Seconds To Mars är klara för Hultsfred, och Pier Pressure. [insert lyckoskutt här]

/HB