Igår åkte jag skidor igen. Äntligen. Fast inte så himla mycket. Bort till Villeneuve, ett varv i Cassen och sedan parkerade jag mig i en ljusrosa solstol vid röda linjen i parken och tittade på folk utan stukade fötter. Solen gassade på riktigt bra, fast det var kallt i luften. Vädret verkar inte ha begripit att det är Mars och att Mars innebär vår och värme.
Simon nötte switchfemmor, det gick både ganska bra och ganska dåligt, men inte ens bucklor i hjälmen verkar kunna få lugna norrlänningar på dåligt humör.

På det hela taget var det en behaglig dag i backen, så länge det är slätt nog att jag kan köra på skär gör det inte ont någonstans och alla dagar som avslutas med att min blotta existens får turister att köra in i varandra och välta är bra dagar. (Läs: Hedda kommer ikapp tre i bredd plogande turister på smal transportsträcka, skriker “Attention” för att de ska maka lite på sig varpå två av dem kör in i varandra i ren förskräckelse.)

Det enda som inte var behagligt var att få ur fotskrället ur pjäxan. Isch.

På kvällen övergav jag mina lanande pojkar + Gurra och Fredrik och stack bort till Villeneuve. Kände att jag var tvungen att ge Grottan en chans till efter förra måndagens fadäser, och att Grey’s Anatomymaratonet höll på att göra mig till hypokondriker. Där fick jag bevittna en brottningsmatch av rang (föremålet för fajten: en snusburk) och i största allmänhet umgås med folk som inte valt att spendera måndagkvällen med en tekopp och en dator. Trevligt. Och idag har vi storhandlat. Max ägnade väldigt mycket tid åt att leta efter bakplåtspapper, något som verkar vara helt främmande för fransmännen. Om det beror på språkförbistring eller att de helt enkelt inte uppfunnit bakplåtspappret alternativt kanelbullepappersformen än vet man inte. Förutom bakplåtspappersbristen var det en givande storhandling, mat för säkert en vecka till fem pers för 98 alpdollar varav minst 15 betalade onyttigheter till mig. Slutsats: Euroflinet är fortfarande den viktigaste kuggen i överlevnadsmaskineriet här nere. Euroflinet är bäst.

Spiken över i:et: Mina pojkar bakar kanelbullar och “kalla den vad du vill, 15:-”, så jag kommer vandra in i ett moln av kanelbulledoft när jag kommer hem om en stund. Fint.

Och imorgon är det någon sorts happening med rails och hamburgare borta vid Grottan. Videobloggsmaterial? Hoppningsvis.
Over&Out / HB

PS. Kan tipsa alla som sett Amelie Från Montmartre en gång för mycket att promenad genom fransk by med det soundtracket, alternativt Detektivbyrån i öronen är väldigt, väldigt mysigt. Kallt, men mysigt.