Duggregn och mestadels motvind är inte så illa. Det kunde ha hällregnat, som det gör nu. Men icke. Jag fick en ganska trivsam färd på den halländska landsbygden för att vara en gråmulen fredag i september. Först hade jag bara tänkt att köra till avtaget mot Ågård och sedan via Vinberg och hem, men när jag kom så långt hade det slutat kännas förfärligt, så jag fortsatte till Alfshög.
Något säger mig att backarna där hade varit roligare i lite torrare väder. Uppför gick väl an, men nerför med smått opålitliga (nåja, det är nog mer jag som inte litar på dom än att de är verkligt dåliga) bromsar på en smal väg utan något som ens påminner om vägren var lite obehagligt.
Som jämförelse kändes den betydligt mer trafikerade 154:an från Ljungby till Sannagård mycket trevlig. Vägrenen där är säkert en halvmeter bred – rena rama paradiset.

Det är synd, för egentligen är småvägar mysigast, men magkänslan sa mig att här kör bara folk som bor här och de tenderar att dra på rätt rejält för ”man möter aldrig någon” och då är det bättre att vara försiktig.

Summan av kardemumman: Vinberg-Alfshög-Ljungby är en trevlig runda. 29 km, en dryg timme och lagom mycket backar. Dock är den inget vidare om man vill ligga och snacka för vägarna är antingen utan vägren eller ordentligt trafikerade.

Dagens franska ord blir därför föga häpnadsväckande fartrelaterade. Något som ofta syns i franska alperna är motsvarigheten till våra svenska Lågfartsområden. Fransmännen är dock inte mycket för att gulmarkera i pistkartan, däremot är de mycket förtjusta i skyltar med orden

RALENTIR – LANGSAM
SLOW – RALLENTARE
vilket om man översätter det rakt av betyder SAKTA NER – LÅNGSAMT – LÅNGSAM – SAKTA NER. Ibland undrar jag vad som skulle hända om man bytte ut skyltarna mot några som det stod RAPIDE på, eftersom skyltar är till för allt utom att följas.

Det hade även kunnat bli lite småkul om man tog hänsyn till den stora mängd skandinaver (läs: danskar) som befinner sig i framför allt Val Thorens och skrev dit ROLIG också. Stackars svenskarna bara.
Avslutningsvis vill jag även lägga till en mening som är lite av mitt ledord på så väl cykeln som skidorna.
Une vitesse comfortable. En bekväm hastighet.
Jag har ingen aning om jag någonsin kommer behöva använda den frasen (inte) men det är så jag föredrar att färdas, både på cykel och skidor.
Därmed inte sagt att en bekväm hastighet inte kan vara jättejättefort. Det kan det.
Ledord: Casse du Bouef.