Klockan är 21:33 och jag har siktet inställt på sängen. Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag planerar att sova så tidigt, men så håller jag också på att ställa om mitt liv.

Ledig är lika med träning. Så är det bara.
Från och med nu till och med alltid.
Ungefär.

Och eftersom träningskompisar inte riktigt växer på träd får man anpassa sig efter de som finns, i det här fallet Soof – som börjar skolan vid halv nio, vilket innebär att det är samling i gymmet på Klitterbadet 06:30 sharp imorgonbitti. Uff.
Märkligt nog är jag förväntansfull.
Som om inte det vore nog var jag där och härjade med en något trött och suckande lillebror idag också. Gjorde en massa lustiga utfallsövningar och försökte mig på benböj. Det gick sådär. Benen hade inget emot skivstången (obs: stången, utan skivor) men armarna och axlarna hade svårare att hänga med.
Dessutom är jag totalt oförmögen att lyfta mig själv, vilket tydligen är en mindre katastrof.

Katastrofer är till för att åtgärdas.
Så även jag.