2 kilometer på 9 minuter och 23 sekunder.
3,2 kilometer på 15 minuter prick.
Och då ska tilläggas att jag redan sprungit intervaller i en halvtimme innan löpbandet började krångla. Av någon dum anledning gör det alltid så efter typ trettio minuters intervaller att det slutar höja hastigheten och bara stannar på låga, fast det är tid kvar. Undrar varför.
Nåja – satsar på att klara två kilometer på åtta minuter nån gång. Det borde gå, fast jag lär dö på kuppen, haha.

Hej självplågare.
Dagens höjdpunkt: Lyckades stå på knä på en pilatesboll i säkert tio sekunder utan att falla av. Freerides försäsongsträningsvideor kommer bli min död. Fatta hur vingliga dom där jäkla bollarna är.
Nåväl, övning ger färdighet. Och det var rätt kul. Kanske borde skaffa en såndär boll själv. Fast då får jag skaffa lite större golvyta och vaddera alla möbler i närheten också. Kan bli jobbigt.

Hur som, nu ska jag ägna mig åt att vara hysteriskt ledig i fjorton timmar och fyrtiofem minuter till och jag tror att det bästa sättet att göra det på är med Transformers, Idol och en stor portion vaniljglass.

Häppåre!

PS #1. När jag var en sådär lagom aktiv cyklist i fjortonårsåldern sprang jag slingan, 2,2 kilometer på 10.35. Eftersom 200 meter tar knappa minuten i dagens tempo är jag bättre då än nu. Alltid trevligt att vinna över sig själv.

PS #2. Transformers – The Score finns nånstans på Spotify. Rekommenderas. Inte soundtracket alltså, utan själva filmusiken. Pampigt.