Vet ni, det snöar.
I Falkenberg.
Vår gräsmatta är alldeles vit.

Och jag vet precis hur räligt kallt och blött det är och hur iskylan tar sig innanför huden, men jag kan inte låta bli att tycka att det är mysigt. Så här på avstånd, innanför tjocka betingväggar med mjukisbyxor, tända ljus och bok.
Nollgradigt.

Om några veckor tycker jag väl att det är värmebölja.
Men det känns alltid så mycket mindre kallt där – långt ifrån havet.

En och en halv dag kvar..!