Det är fortfarande overkligt.
Jag ser enstaka spår genom det orörda, opistade på webcambilderna men att jag snart kommer vara där – det sjunker inte in.

Imorgon påbörjar delar av min packning och delar av mitt sällskap resan ner. Själv får jag vänta i ytterligare tre dagar. Långa dagar.
Finns inte mycket att göra, packningen görs ju klar ikväll med undantag för några småsaker och handbagaget och om inte min fejkflunsa som varit smygnärvarande i några dagar nu ger med sig så blir det ingen träning heller.
Det här med fejkflunsa alltså.
Synnerligen ovärt för stunden, förhoppningsvis mer värt senare.
Men nu, lagom frusen och rivig i halsen trött i kroppen tung i knäna.
Ovärt.

Tiden går fort och långsamt på samma gång.