Idag har solen skenat från en klarblå himmel mest hela tiden. Inte nu förstås, nu har den gått ner, men innan.

Avslutade åkdagen med en spontan miniafterski på vår eminenta balkong – underställ, sparkdräkt, tofflor och filt så värmer solen riktigt gott. Känner mig fortfarande varm i ansiktet, men det kanske bara är inbillning. Har inte vågat mig på Svart På En Kvart än, men snart tar nog fåfängan överhanden.

Hur började det då?
Tja, någon decimeter nysnö ovanpå en manchesterrandig Plein Sud, ner till Moutiere och köra slappåket jag inte körde igår, dänga skidorna i en sten eller två på vägen men det gör väl inte så mycket. På väg upp igen råkade jag hamna i samma lift som John’s-gänget, och sedan hängde jag med dem resten av dagen. Lite fluff, mycket pist och en gnutta allsång i en lift. (Inte meningen att rimma.)
Trevlarns.

Som grädde på moset drabbades Anton av någon sorts karnivor matnoja och gick och köpte stek, så med lite tur blir det riktigt kött och klyftpotatis till kvällsmat. Oförskämt bra.
Och turistbyrån har infört säsongarrabatt på trådlöst. 8 alpdollar för fem timmar. Helt okej.

Igår eftermiddag kom solen äntligen fram. Avnjutes bäst med en promenad på transporten från Menuires.

Lelle i solen på vår balkong. Ibland mår man.