Efter gårdagens flatljus, slask och pucklar kom så solskenet.
Trött som en jag-vet-inte-vad mötte jag upp Challe och Bettan nere i kaosbacken, nära-döden-backen, körd backe har många namn. Planen var Courchevel, och jag vågar påstå att vi lyckades rätt bra.
Första failen var dock redan halvvägs upp från Val Thorens – vi var en endaste liftstol ifrån att hamna med en lagom snygg fransk skidlärare. Attans.
Som tur var var utsikten över Mont Blanc och diverse andra berg också helt okej.

I egenskap av reseledare och lite smått besatt av att åka så många olika backar som möjligt beslutade jag att vi inte skulle ta Lac de la Chambre (som de 99 övriga procenten på väg till Courchevel) utan istället åka bort mot St Martin och nedre Meribel.
Favvobacken var manchester och precis lika bra som väntat, och solen fortsatte skina. Jag socialiserade med en brittisk hjälmfoting i liften och höll på att totalskrota på isfläckar ett antal gånger. Hade jag inte varit så trött hade jag pallrat mig förbi Skiset och bett dem åtgärda min brist på stålkanter, men jag ooorkar inte.

Uppe på kanten mellan Meribel och Courchevel fattade vi ett högst gemensamt beslut om paus, och efter en liten spaningsrunda hade Challe hittat en episk fikaplats (nej, det är klart att jag inte tänker säga var!) innehållandes schysst utsikt, träbänk och solen rakt i ansiktet.
Mackor förtärdes och berg betraktades. Om jag ska vara helt ärlig hade jag kunnat sitta där hela dagen, men det hade varit synd på god motion.
Courchevel bjöd på omväxlande mängd pucklar och turister, snygga berg och en liten lössnöexpedition åt Challe. Jag var sugen men med tanke på hur trött jag är i benen nu var det nog smart att jag lät bli.

Okej, tidsbrist, men som sista vill jag bara konstatera att utsikten från Mont de la Chambre kan vara det vackraste jag vet. När solen börjar sjunka och himlen blir alldeles orangerosagul vid bergstopparna. Jisses.
Om jag skulle råka dö i förtid vill jag bli spridd där. Känns som en okej utsikt att ha i väntan på nästa liv.

Och förresten, välkommen hit Simon, siste man i Göteborgsmaffian. 🙂

This is what we call a Swedish Fruktsallad. Challe och Bettan in action.