On top of the world

Glad_tjej_91 samt glad_tjej_88

Så värt det. Så galet jäkla tokmycket värt det.

Feijnt.

Det är helt okej. Heeeeelt okej.

Dagens sista.

Ehhm, ja. Det blir videoblogg av det här så småningom. typ när Anders kommit hit så jag har kvällar fyllda med annat än ris, fondue och chili.
Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att ha sånt här flyt. Igårkväll kändes knät långt ifrån redo för fem timmar i tjugo minus, sonnenshine och puder, men mirakel inträffar. Och det, mina vänner, är jag oändligt tacksam för.
När backarna är så tomma att manchestern ligger kvar hela dagen, när man får spåra skiers right på Portette om och om igen, när man får sitta i liften och skrika på stolpskotten som skråar sönder samma linje några timmar senare, när skidlärare avundas en, när man hittar himmelriket på en skuggsida strax innan halv två, när man sitter på en solig balkong och lyssnar på White Light Moment, när man inte kan sluta skratta, när händer och fötter förvandlas till isklumpar, när man krockar i djupsnön rakt under en lift, när det helt enkelt är sådär överjävligt bra som det bara kan blir när man vaknar upp utan förväntningar.
Alltså förlåt, men vilken dag.

Och imorgon är det manchester med början utanför Tango 09:00 sharp. Eller om det var 09:10, jag minns inte. Det blir nog fint hur som.
För att inte tala om att jag får träffa Eeeeeeelisabeth. Och att jag lyckats tjata mig till en ledig kväll. Och att det är solar på väderkartan. Och så vidare. Ni förstår, just nu skall det mycket till för att livet inte ska kännas på topp.

Dagens mysterium: Line lyckas få våran tvättmaskin att även agera torktumlare. Jag blir tokförvånad och frågar hur hon lyckades med det. Svaret? ”Jag tryckte bara lite på alla knapparna..”. Hmm. Talar vår tvättmaskin danska, måske?
Oh well, det idoga tvättandet innebar att jag fick duscha kallt. Men inte ens det gjorde nåt.
Bara säger det.