Det är ofelbart. Varje gång jag far iväg på säsong blir jag hopplöst besatt av vädret. Från att vara hemma och köra på ”jag bryr mig inte” förutom de sällsynta dagarna på sommaren jag är ledig, till att vara här och kolla Snowforecast i tid och otid, undra, hoppas, bli besviken, bli förvånad. Veckor som denna, när de ordentliga dumpen ligger veckor bak i tiden blir väderleksrapporterna en drog.
Jag sitter i sängen i mitt fönsterlösa rum och funderar hela tiden på att gå ut i köket och kolla. Kanske det har klarnat, kanske det har mojnat, kanske det äntligen äntligen kräksnöar?

Ohälsosamt? Mjo, jag börjar nästan tro det. Men vad ska jag göra, det är ju för det vita guldet jag är här. Även om det är förfärligt trevligt att njuta av solen, dansa på Snesko och äta alldeles för mycket kakor är det ju för snön jag är här. Och om snön inte infinner sig blir jag tokig.
Visserligen har det ju snöat av och till hela dagen idag, men det kombinerat med hård vind och temperaturer oroväckande nära nollstrecket blir efter en snabb summering i bästa fall halvbra.
Enda lilla glädjeämnet är att samma förhållanden verkar gälla i större delen av Tarentaise och Haute-Savoie. Inte bättre någon annanstans med andra ord.
Jaja, jag fortsätter att hålla tummarna helt enkelt.

Ikväll får jag avleda mig med lite jobb, jag och Anders röjer i köket på Kinabalu. Blir nog sköj.