Jag har ingen ork längre. Fel ord.
Motivation ska det vara.

Jag har åkt alla backar som är bra tusen gånger om nu och jag börjar tröttna. Vad jag borde göra är att hoppa ur sängen klockan åtta och mosa manchester de få timmarna den varan finns att tillgå, men efter två veckor av solsken känns inte ens det lockande. Så det blir som det blir – jag sover längre, är vaken till sent, åker två-tre pliktskyldiga timmar mitt på dagen och sedan.. tja..?
Jag vet inte.
Det är en ond cirkel.
Jag lever egentligen ett drömliv men även drömmar har baksidor.

Behöver jag förresten ens nämna att den utlovade snön raderats och bytts mot light snow utan centimeter?
Oh well.. får väl vänta på att mitt blåmärke ska tagga ner en smula och sedan slå ihjäl mig i parken igen.

PS. Summit-jobbet har skitit sig så nu måste jag börja laga mat hemma igen. Bara en sån sak. Aaaaaaaaaargh!