Äuööh.

Lite trötter? Mjoo.
Idag har jag och Johanna trotsat isfläckar, grus och en och annan mystisk pälsväst – med andra ord: vi har varit i Courchevel. och Meribel. Och inte nog med det, vi har varit i alla byarna i respektive by.
För er som undrar så innehåller Meribeldalen tre byar och Courchevel fem. De är så utspridda av sig, de där fransmännen.

Vi har åkt världens minstaste ägglift från Le Praz, fikat i en galleria i 1850 med en bronsstaty som närmaste granne, gjort en ny påhälsning hos Lille Bosse i 1650 och som start på dagen gjorde Johannader en fenomenal pistvurpa-till-snömoln i den blåa manchesterdrömmen jämte parken i Mottaret. Och till er som inte tror mig – jo, klockan halv tio på morgonen är den backen faktiskt en manchesterdröm. Med en massa flyg. Underbart!

Dessutom har jag åkt en massa backar jag inte åkt innan så jag får rita nya streck *glad*.
Som avslutning på dagen dansade jag som en dåre på Tango, som för ovanlighetens skull inte var obehagligt trångt utan bara lagom. Och Martin spelade Don’t Look Back In Anger och Serre-delen av mitt hjärta nästan dog.

Annars händer det ungefär samma saker som vanligt. I afton ska i princip allt som lever och rör sig i VT i byen – eller åtminstone jag. Igår var det cheesynight på jobbet, det vill säga att alla sällskap utom ett åt traditionell fransk mat, det vill säga ost. Ostfondue, raclette och tartiflette. Huvva. Äckligt. Tur att det är Anders som får tampas med den grytsamlingen idag. Gick därifrån 01:00. Inte pigg imorse.
Och i förrgår blev jag och Anja in(ut)låsta på balkongen. Det hör i och för sig inte till vanligheterna, men det blev ganska kallt efter en stund. Till råga på allt fastnade vår förste räddare, Björn, i en hiss i Neves, så Lelle fick ta trapporna och rädda oss. Så det kan gå.