Jag gillar ju inte söndagar. Inte så värst.
Plussa på plattljus så är det verkligen dystert.
Trångt, massa ovana veckisar, precis lika dyster snö som igår, förrgår och den senaste veckan.

Tur att det finns ljuspunkter. Typ att solen kommer genom molnen precis när man kommer upp med Plein Sud och världen blir så fin att det inte går att vara purken längre.
Kombinera det med perfekt låt på iPoden så är livet riktigt bra, trots envetna förkylningar och en förestående storstädning.

Jag brukar ju inte vara speciellt kinkig – lite skit rensar verkligen magen – men det är inte konstigt att merparten av oss sex som bor här är förkylda och har ont i halsen mest hela tiden när man hittar en mängd damm motsvarande en rejäl snöboll inne i badrummet. Burr. Mysigt att dammsugaren är så usel att det är mer effektivt att sopa också, men nu är här i vart fall rent.

Förresten kan jag meddela er därhemma att jag inte kommer hem tidigare än 24 april, för under påskveckan ska Linköpings Universitet (eller vad det nu heter) hit och bland dem finns Simon. Weii!
Och om exakt en vecka kommer Karro hit från Geneve!
Det är så najs med besök.

Lite snö på det så skulle tillvaron vara perfekt, men jag antar att man inte kan få allt.