Efter veckor av sol och nollgradigt är den plötsliga köldknäppen faktiskt väldigt förvirrande. Trevlig men förvirrande.
Igår tänkte jag att jag skulle vara uppe supertidligt idag, men efter att ha kikat ut genom fönstret strax efter åtta gick jag och la mig igen. Med trött och sliten kropp är inte tre centimeter snö ovanpå skottsäkert, hopfruset före detta slask någonting att hänga i balkongräcket.
Tog några åk kring lunch, men min näsa höll på att ramla av, så kall var den, så jag tog hem och pysslade med datorgrejer istället. Och städade min halva av bokhyllan.
Sen började det snöa, och jag gick till Turistbyrån där jag sitter nu och laddar upp videobloggar. Just det. I plural. Så går det när man skjuter upp saker och ting.

Livet härnere rusar verkligen på i 190 för tillfället. Alltid är det någonting som händer – skidåkning, jobb, fest eller annat. Kontakten med omvärlden blir en smula lidande, men är det något som ska kompromissas så är det väl just den. Omvärlden.
Jag är i min lilla bubbla nu, och mår alldeles prima.
Tar vara på tiden.

Ska jobba om typ en timme, så jag länkar nog upp videobloggarna först imorgon, men om någon känner sig teknisk nog att kolla på Vimeo så klicka HÄR och HÄR. De borde vara synliga vid sjusnåret.

Hej på en stund/HB