Jag hade ingen aning om att wokad aubergine var gott. Nu vet jag.

Det var förövrigt dagens matrelaterade insikt. Nog om det.
Imorse mådde jag piss. Ont i halsen, ont i kroppen, en vandrande förkylnings-mårra helt enkelt. Som pricken över i:et var jag osövd också. Visst är det trevligt att allt i VT ligger nära vartannat, men om man själv ligger och sover är det strängt att vakna av att folk kommer hem, tar en extra drink, går ut igen och tio minuter senare rycker nästa person i dörrhandtaget.
Oh well, det kunde ha varit värre – jag kunde ha bott i halvfjers.

Skitsamma hur jag mår, solen skiner och jag har inte feber – alltså ska det åkas skidor. För omväxlingens skull hänkade jag på RollinSnow bort till La Tania. Skönt att byta kalfjället mot mysig skog, hänga med lite folk man inte känner och mina trötta darriga ben mådde bra av att inte hålla mitt eget hypertempo hela tiden. Visserligen åkte jag på rätt bra efter några timmar när förkylningen började släppa, men på morgonen gjorde det ingenting att faktiskt stanna någon annanstans än i liftkön.
Solsken, värme och bitvis mysiga vårslaskpucklar (i Meribel, var annars?) gjorde sitt, och  till slut vart jag så pigg att jag och tre av killarna tog några extraåk när vi kom tillbaka till Val Thorens.

Veckans avslöjade hemlighet blir därför: Christine-backen när eftermiddagssolen transformerat isfläckarna till underbart greppig snö och det inte blir en sladdsväng på hela vägen förutsatt att diverse tomtar och troll håller sig borta.
Varsågoda.

Jobbigt nog blev jag toktrött när jag kom till jobbet. Har gäspat mig genom 4½ tämligen långsamma timmar. Inte så kul. Ska nog byta jobbdagar igen förresten, lördag+onsdag istället för måndag+torsdag. Kanske. Det visar sig. Nu ska jag gräva ner mig i sängen med Sagan om Belgarion som ljudbok. Awesomeness!

Och när jag ändå namedroppar backar som gör en lite mer än bara vanligt lycklig – Folyeres, den blåa skogsbacken ner till La Tania är något av det roligaste jag kört. Inte brant, inte särskilt bred och tack vare skogen inte så fasligt isig men däremot full av små krön som man knappt behöver poppa för att få luft över. Åhåhå jisses vad jag var lycklig efter att ha kört den. Någon lördag ska jag dra dit och köra varv på varv på varv. Får passa mig så jag inte flyger rakt in i ett träd bara (mormor – jag skämtar!).

Ska bara få väck förkylningen också så finns inga fel.