PP.
Kort för Perfekt Pist, och det beskriver väl Venturon 09:23 en fredagsmorgon i februari ganska så väl. Utan att överdriva.

Igår trodde jag inte på det, men imorse strålade solen, så med imponerande tre dryga timmars sömn i ryggen drog jag och mamma iväg till Courchevel. Min plan var att köra slut henne, och det lyckades faktiskt rätt bra. Allt smygsnöande har gjort pisterna till något de inte varit på väldigt väldigt länge – njutbara. Det är skillnad på okej och fantastisk om man säger så. (Sen får det gärna mer än smygsnöa lite till så att groparna utanför manchesterhimlen fylls igen och stenarna täcks över, men det hör inte hit.)

VT-Menuires-Mottaret-1850-1550-La Tania-Meribel och hem via lite sicksackande får ses som en helt okej tur innan lunch.

Lunch som tack vare solen var lika med picknick. Jag var omdömeslös nog att hamna i snöbollskrig med fördelningen 6 mot 1 och lyckades bränna näsan, men det var ändå väldigt väldigt gött. Att ligga och värma sig på en kuddhög i Plein Sud hör till en av mina favoritsysselsättningar. Toppa med kakor, stjärtlappsrace – i en bra backe för en gångs skull) och en kall öl och tadaa – så har du en bra eftermiddag.

Nu är jag ramla-ihop-trött, och jag ska upp vid sex imorgon för att säga hejdå till mamma så nu säger jag godnatt till allt vad bloggar, internet och datorer heter. Ljudbok och kudde nästa!

PS: Vi har fått en ny teve. Den gamla (och ja, den var verkligen gammal) dog så efter ett par månaders frånvaro är lyan återigen fylld av ljuden från FIFA & NHL 11. Eller 10 eller vad det nu är. Jag har saknat det.