Jag ska aldrig mer lita på en väderleksrapport om den säger flatljus och lite snö. Aldrig. Det är ju meterologiska för lite moln blandat med solsken.

Vissa dagar spelar det ingen roll att jag befinner mig i paradiset på jorden – jag vill bara skrika, gråta och kasta saker omkring mig ändå.

Jag var så himla duktig igår. Drack i princip ingenting, och hade dessutom sovit mellan lite innan sju och halv tio. Ändå kunde jag inte somna på halva natten för min feber hade transformerats till vansinnesont i magen, ändå kunde jag inte få vakna frisk när jag nu så lägligt försov mig till halv elva.
Ändå kunde inte benen orka mer än ett par svängar innan kroppen sa stopp.

Bästa dumpet på jag vet inte hur länge, och vad fick jag ut av det? Frossa och fem trötta pudersvängar ner mot hemtransporten.
Det känns lite som om någon sticker en kniv i mig och vrider om så att alla inälvor och nerver bara kaosar ihop. Ungefär så glad är jag just nu.
Enda lilla ljusglimten är att  det blåste småspik uppe på Grand Fond, så förhoppningsvis har någon lift högt uppe varit tvärstängd, så att någonting finns kvar imorgon, men det vågar man väl knappast hoppas på.

Sådär kul dag helt enkelt. Istället för skidåkning har jag tömt kameran på bilder och försökt fundera lite på nästa videoblogg. Inspirationen är nere under noll om man säger så. Är i och för sig bara mitt eget fel, eftersom jag låter filmklippen ligga för länge, men det är mer viktigt att åka skidor och umgås med folk än att uggla framför datorn. Lagom segt nu bara.

Oh well, klockan är fyra.. dags att gå till Snowcafe och se om min jacka har dykt upp. Den försvann igårkväll. Pricken över i:et. Har väldigt svårt att tro att den inte skulle vara där, jag menar vem är så dum att man snor en gammal, smutsig och med silvertejp lagad jacka när det ligger betydligt fräschare diton alldeles runt hörnet?
Håller tummarna.