Nej, jag har inte åkt så mycket puder som jag hoppades på, eller trodde när jag skrev här senast. Men i ärlighetens namn är jag inte komplett missnöjd. Väderleksrapporten ser fortsatt bra ut och förhoppningsvis försvinner vecka nio i ett enda stort snömoln. Kanske inte vad sportlovsfirarna hoppas på, men jag är då nöjd.

Igår var sikten totalt väck på morgonen, varför jag valde att hänka på mamma + pistvisning till Meribel. Mont Vallon med en kaffegrupp låter inte så spännande med säsongaröron, men det var helt okej. Lagom till lunch började det spricka upp, och då var jag ändå för långt bort från Val T för att hinna rejsa hem och ifatt alla andra som var ute och åkte.
Det var ändå en bra dag. Visserligen blev stackars Vera påkörd av en hjärndöd dansk – vilket resulterade i ett spännande skrapsår på kinden och noll ursäkter, och visserligen var det överjävliga liftköer ända från Tougnetetvåan och hem, men solen kom fram, jag smygåkte lite fluff jämte pisterna och bara jag hade tålamod nog att ge de andra lite försprång kunde jag släppa på rätt bra. PuckelsuperG med löjligt mjuka och långa skidor är faktiskt roligt. Och karaktärsdanande (mitt nya favoritord).

Idag hoppades nog hela byn på blå himmel. Ack vad vi bedrog oss. Det som såg helt okej ut vid frukosten hann förvandlas till Val Thorens mest ocharmiga signum – det totala flatljuset – innan vi hann pälsa på oss alla grejer och komma ut i backen.
Halvt uppgivna åkte vi upp med Grand Fond för att åka över till Orelle, men kombinationen blåst, noll sikt och en stor mängd potentiella stenar ledde till en snabb sorti.
Fem fantastiska ”pudersvängar” (en decimeter snö ovanpå ispucklar och sten) och ett jobbigt piståk senare satt jag i Plein Sud med destination Tango och RappaKalja för ögonen.

Naturens Hämnd: Handlar om Naturen, en liten flicka på en bondgård..

Radikala TekokarSällskapet


Porlande bäckar. Betande rådjur. Fors. Skog i motljus. Rådjur.

Så mycket bättre. Visserligen blev det ännu en expedition ut i flatljuset, men den var så hopplös att inte en karaktärsdanande känns som en passande beskrivning. Let’s face it – Völkl Kuro är bra på många sätt och vis, men i uppkörd pist med noll sikt är de bara jobbiga. Ont-i-benen-deluxe.

Afterskin var awesome, desserten på Tango ännu bättre och nu ska jag dra en sväng förbi BoogieNight innan jag slocknar.
Hoppas på solsken imorgon, då jäklar!
/HB

GE MIG SOLSKEN!

Charmerande, som sagt..

Blåsten syns inte på bild, men den var där..

Övre nära-döden-backen. Den gör så att säga kaos med sig själv.

Nedanför Mont Vallon igår. Någon meter snö till så blir det ju riktigt nice..

Solsken. Sällsynt.