Hjälp!

Hela mitt sovrumsgolv är fullt med pasta. Pasta, pesto och den djävulska uppfinningen svarta oliver.
Orsak?
RollinSnow har sisådär tvåhundra, bevisligen partyglada tonåringar här denna veckan, och på fredag ska det anordnas picknick. Matematiken två guider, fyra bussguider och mat till tvåhundra personer går inte sådär jättebra ihop så matskapandet leasas ut på tjänstvilliga bummarjävlar (läs: mig, plus Stockholmarna).
Därför ska jag inte kolla på bigairtävlingen uppe vid 360 imorgon. Om jag har otur kommer jag inte ens hinna åka skidor.
Jag ska göra pastasallad. Närmare bestämt femton kilo. (Det är vad pastan väger i okokt tillstånd. Jag är inte matematiker nog att räkna ut om den tappar, ökar eller stannar i vikt när den värms upp.) Tänkte även försöka slå samman pastakokandet med en radikal storstädning av våran svinstia till lägenhet. Får se hur det blir med det. Klockan står i alla fall på 08:00 sharp, allt för att hinna avverka pastainfernot så fort som möjligt.

Turligt nog har jag ju ett annat jobb, som har en jättestor gryta, som dessutom funkar på våran fancyschmansy induktionshäll (vem planterar en induktionshäll i en uthyrningslägenhet, hallå?! men jag är tacksam) så istället för att harva med ett halvt kilo pasta åt gången i lägenhetens egentligen största gryta så har jag en plåtpjäs som rymmer åtminstone åtta gånger så mycket till mitt förfogande. Det känns jättebra.

Nu ska jag ta mig i kragen och sluta orera över mitt pastaprojekt och gå och lägga mig. Visserligen sitter jag redan i sängen, men det är just det. Jag sitter. Med datorn i knäet. Erkänt dålig sovposition. Om någon undrar varför jag är så hyper så beror det på att jag har blivit väckt vid okristliga tidpunkter två nätter i rad och sedan inte kunnat somna om, så som förberedelse inför kvällens jobbkaos (onsdag=kaosdag) tog jag en nätt liten tupplur på sisådär en och en halv timme och nu kan jag inte sova för det.
Onda cirkel, vik hädan!

Och som grädde på moset kan jag berätta att det har snöat hela en och en halv centimeter på by-nivå här de senaste dagarna. Marginellt mer uppe i backen. Dagens flatljus fick mig att ge upp tämligen omgående och för att göra ont ännu värre – Björn har bekanta som just denna veckan är i Serre, och där har det minsann rasat ner en halvmeter, och dit åker han och kompisen Oscar imorgon eftermiddag. Vilket betyder att de på fredag har alla möjligheter i världen att ramla runt i Aiguilette och Tabucskogarna, hajka Cucumellen och en massa annat fint. Avundsjuka innehåller för få bokstäver för att beskriva hur jag känner.

Det är mer en rasande, förtvivlad, ont-ända-in-i-maggropen, måste-ha-snö-nu-för-jag-står-snart-inte-ut-längre, panik, gråt-och-tandagnisslan, rulla-ihop-sig-till-en-liten-ickekonstruktiv-och-gnällig-boll och inte fan vet jag-känsla.

Jag orkar inte vara positiv nåt mer. Det här är bullshit. Vädret – JAG HATAR DIG!
Och även om det skulle vara så att det har drivit in någon decimeter uppe på Col imorgon kommer jag ändå inte kunna utnyttja det.
Pasta och snöbrist: Bevisligen crappy kombo.

Vi hörs när jag lyckats göra något åt mitt vidriga humör.
/HB