Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 13 mars, 2011

Stormy Weather

Blåsten fortsätter, då och då ackompanjerad av sporadiska snöflingor.
Och tö. Av och till.
Vädret har verkligen tjurat ihop om man säger så. Hörde rykten om att de försökte köra Pecletliften innan, men är det någonting jag inte gillar så är det att åka lift i storm, så jag sov till klockan ett istället. Behövdes om man säger så..

Det mest positiva som kommit ur vädret är att de plockade fram en jättestor teve och ett Nintendo64 på Tango. Och att det är MarioKart-turnering ikväll. The world’s highest. Det är väl kanske inte helt säkert att det är, men det är ett trevligt påfund hursomhelst.
Räknar med att få megapisk, med tanke på hur det gick när jag övade innan, men men.
Det viktiga är inte att vinna, det är att delta. Oh, vilka klyschor!

Nu ska jag ner till pappa och äta. Perfekt tajming, då vårat kök fortfarande ser ut som hej kom och hjälp mig. Veckisveckor alltså.. dom gör kaos med ungefär precis allt.
Tvättandet är iallafall klart, jag vill inte tänka på hur jag hade haft det om vädret inte gått och kollapsat.

Imorgon är det stora solar igen. Pistrace (åka fort för att sedan stå still och vänta en stund) med pappa+Agneta står på schemat. Perfekt tillfälle att njuta av de än så länge existerande stålkanterna på mina nya parklagg. De kommer inte finnas så länge till om jag får bestämma. De där jävla boxarna alltså. Stryk skall de ha!

Dagens GrouchyRabbit: To do list: Build a time machine. Kill people who invented math.
Blir extra roligt med tanke på att det förmodligen är omöjligt att bygga en tidsmaskin utan hjälp av diverse matematiska formler (av den hemska sorten som förmodligen spränger din hjärna innan du lyckats).

Och apropå det – jag tror att jag har löst isbitsmysteriet*. Mer om det i ett senare inlägg.

*försök inte att förstå. internt. inte ett skämt, bara internt. och irriterande. jag är irriterande. hehe.

Irrelephant.

Jag vaknade upp till ett annat Val Thorens imorse.
Genom en ödets nyck, slumpen eller kanske fullkomligt medvetet hade min överlägset soligaste säsong gått och dragit något gammalt över sig. Gråmulet och såna där liftstängarvindar som egentligen inte är ovanliga, men som hållt sig borta hela vintern, fram tills nu. Och nej, stängd Col räknas inte – den liften är lite sär.

Som om vädret visste att det här var en annan dag. En hemåkardag. En bära-bagage-till-busshållplatsendag.
På något vis passar det in med gråväder då.

Precis som det passar in att folk viker sig dubbla av skratt på frukosten efter att ha påmint varandra om alla dumgenialiska citat som uppstod på fyllan kvällen innan. Det finns bara ett sätt att verkligen fånga en Bounty på, och så är det med den saken.
Och det hjälper att skratta åt eländet, det gör det faktiskt. Även om det å andra sidan är sjukt svårt att låta bli att gråta.

Det behövs bara ett O! – hur svårt kan det vara?

(Tydligen väldigt, om man är brittisk bussvakt.)

I pausen mellan avsked ett och två gick jag hem och lyssnade på Amy Diamond. Det låter nog konstigt för den som inte läste förra året, men om man är riktigt eländig blir det oftast bättre av att lyssna på It Can Only Get Better.
Band of Horses och Regina Spektor funkar också. Samt att städa, tvätta och gå ut med sex jättekassar med flaskor. Vardagen har stått på paus på sistone, och tajmingen är perfekt – sista rena paret trosor – då är det dags att tvätta.
Och att kolla igenom alla bilder, och bara känna sig sjukt glad över tiden som varit. Visserligen har jag sex veckor kvar, men det här med att leva som om jag skulle varit hemma nu har trasslat till min hjärna lite. Som om jag också borde ha stått där på busshållplatsen omgiven av väskor. Legendariskheten är liksom ojämförbar.

Äsch, skitsamma. Nu är det en ny vecka, som lagom till pappabesöket verkar ha bestämt sig för att bestå av det sämsta vädret Val Thorens kan erbjuda, och jag får ta nya tag, även om min kropp inte är jättesugen på det.
Min fantastiska pistvurpa på La Masse igår har idag belönat mig med ett gäng blåmärken, ett superstelt knä och en trött nacke. Valla förälder känns som ett lagom mission för de närmaste dagarna. Om det slutar blåsa vill säga.

Enda kvarvarande projektet idag är dejt med kudden, och den tar sin början precis alldeles strax.
Langar med några bilder från våran hajk och afterski igår.
PussHej/HB

Och hej och hå..

Snickersdräparpaus.
Challa och den förvånansvärt bra snön
Special-K
Vera
Challa igen
Arvid
C-P
..och sen solen vid sjön.
Slasket har levlat! Vattenpöl!
Joorå såatte.
Tänkarpojke #1
En snöbollspåkastad blogginnehavare
Wormsröst: ”Förrädare!”
Tänkarpojke #2
Tänkarpojke #3 – med mössa och allt.
Avdelningen för ”Alternativ Afterski”
Whatever.
Dancing on her own..
Jag ska dräpa dig, din smutsiga kudde!