Tango. Denna terrassernas terrass, denna oas av mörkröda kuddar, träbänkar och förhållandevis billig öl.
Snart är sagan all, men tills baren är tömd och turisterna borta kör vi så det ryker.
Åtminstone de dagar då solen bränner och afterskin flyttar ut.
För snart två veckor sedan konstaterade ett tiotal glatt hoppande säsongare att terrassen kanske inte riktigt var i form för dylika aktiviteter. Idag konstaterades det att den (nästan) höll för mer än femtio hoppande veckisar. Ett par rejält nedsjunkna plankor, och en med en spricka i, några krossade glas och en mosad kanna.
Imponerande lugnt facit med tanke på hur träet svajade.

Rätt kul ändå, jag var där i början, sprang ifrån för att fixa lite grejer och kom tillbaka till totalt mayhem tjugo minuter senare. Har ingen aning om vilka veckisarna var heller, en massa fransoser och grejer, men skoj var det.

Bra avslut på en bra dag.
Typ nio imorse skulle jag dra med Vera till Courchevel – trodde jag. Samling vid Peclet och då visar det sig att en gäst glömt sina solglasögon hemma. Inte bra. Gissa vem som volontärar och åker upp till Tango och hämtar dem, för att sedan jaga ikapp pistvisningen nere vid Mont Vallon? Undertecknad. Men det var faktiskt trevligt – jag fick åka nypistad Plein Sud i stora skärande svängar, och det är inte ofta det händer nuförtiden kan jag säg.
Dessutom hade vi en sjukt soft grupp: jag, Vera och sex medelålders män som åkte fort, inte körde vilse och bästa av allt: inget gnäll.
Solen har skenat hela dagen och bortsett från en vurpa av det mer legendariska slaget har åkningen varit super. Hittade manchester i Meribel klockan tre på eftermiddagen – det ni. Lokalkännedom is the shit. Och det var skönt för mina ben att köra ur sig lite. Puder och hajk gör en lite seg i benen, och det enda som botar segheten är mer rörelse. Dumt nog.

Nu är jag dötrött, har dagens andra paltkoma efter att ha stekt pannkakor och kommer nog inte hinna ta den där powernapen jag hade behövt så väl. Men men, vem bryr sig..
Bra dag.